Anonym (m) skrev 2013-10-11 09:33:37 följande:
jag skrev inte med ett enda ord att hon inte sörjde. Jag skrev att det inte är samma sak att förlora ett foster i v.5 som att föda fram ett barn som sedan dör.
jag har själv varit med om en missed abortion. Hade hunnit berätta för alla att vi väntade barn och sen hände det. Jag sörjde oerhört för vi hade relativt svårt att få barn. Hade kämpat i 1,5 år och hade bokat tid på fertilitetskliniken när det till slut tog sig ändå...och så blev det så här. Jag var oerhört nere och ledsen och sen tog det ett helt år igen innan jag blev gravid på nytt. MEN...jag tycker ändå inte att jag har ett "änglabarn". Det ÄR skillnad på det TS skriver och min upplevelse...och utifrån det så tycker jag då inte heller att ett missfall i v,5 är ett "änglabarn".
Givetvis kan man sörja hur mycket som helst oavsett hur och när det hände. (och den som av nån anledning vill tala om för mig att 1,5 år inte är mycket om man har svårt att få barn...nej jag vet att andra kämpat mycket längre...)
om nån talade om för mig "jag har ett änglabarn" skulle jag genast tro att det var ett barn som fötts ut och sedan dött eller möjligen dött i magen men väldigt sent i graviditeten.
Om kollegan ska visa sin stöttning på något sätt så tror jag kanske det är bättre att inte påtala sitt missfall i v.5 utan bara beklaga ändå
Det är ju själva sorgen tjejen pratade om. Att hon förstod hur det kändes! Hon påstod väl inte att de varit med om exakt samma sak? Att hon är förvirrad, som så många andra unga tjejer, och kallar missfallet för änglabarn, är väl inget att gå igång på? Herregud så många betydligt äldre människor jag ofta träffar men som har svårt att använda ord korrekt. Inte går jag i taket för det, utan jag inser att de bara är mindre pålästa och har en egen tro om vad ord betyder.
Nu var det väl främst att hon sa att hon visste hur det kändes, som Ts retade upp sig på?
Ts skrev: "Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "
vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot.
HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?! "
Jag pratade om den sorgen som faktiskt kan vara lika stor för tjejen som fick tidigt missfall som för hon som förlorade sitt för tidigt födda barn.
Jag förklarade situationen.