Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

Men ett 3-veckors embryo är inte ett barn.

Du påstod det i samma stund som du skrev: "Det är väl sorgen av att ha mist sitt barn som man delar"
Men jag menar på att nej, båda dessa kvinnor har inte mist ett barn, bara den ena av dom. 

Håller däremot med dig om att sorg går inte att mäta. Även om jag tror att reaktionen vid ett tidigt missfall nog sällan blir likadan eller värre än reaktionen då man mist ett barn som blivit fött.

Jag skulle iaf se det som en kränkning om jag mist ett levande barn, och en ytligt bekant kollega kommer och ska säga att hon FÖRSTÅR MIG HELT eftersom hon fick ett jättetidigt missfall?
Har själv fått missfall i v8 och skulle aldrig komma på tanken att jämföra dessa båda situationer som är så extremt olika varandra. Då var jag ändå totalt förkrossad i någon vecka, och kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på det men inte så att jag gråter över det längre.

Nu framgår ju visserligen inte åldern (annat än 20-årsåldern) så ok om det är en 20-årig förståndshandikappad människa som inte vet skillnad. Men en fullt fungerande kvinna i +25-årsåldern som uttrycker sig så till mig, skulle jag nog tyvärr se som en idiot.
Nu behöver man kanske inte ta för givet att människan menar ILLA med att jämföra min och hennes sorg, men jag skulle uppfatta det som väldigt ogenomtänkt och oempatiskt gjort av henne att förminska min sorg. 

Vart skriver vi att man inte har rätt att sörja ett missfall? Vi skriver bara att det är två helt olika situationer. Herregud. Det är snarare denna kollega som är oempatisk som jämför ett missfall med ett levande barn som dött.

Men kära du. Vart i TS står det att det är SORGEN vöer det hela som jämförs? Det är de två situationerna som jämförs, och huruvida det är "korrekt" att kalla ett 3 veckor gammalt embryo för änglabarn. Vad är det du inte fattar?
Då kan jag säga till någon som förlorat sitt barn att: Ja, jag förstår, jag bröt en nagel igår så jag vet precis hur sorg känns.

Och DU visar bristande empati gentemot kvinnan som förlorade sitt BARN.

Undrar när denna hamnar under "Hetaste debatterna"

Håller helt med dig! 
Tycker det är lustigt att dessa människor beklagar sig över att man inte har empati för "MF-kvinnan" om man inte anser det vara samma sak att få MF som att förlora ett levande barn. 
Antagligen har de själva inga barn utan har bara fått mf så de vet inte hur det skulle kännas att förlora ett barn (det gör inte jag heller men jag kan föreställa mig känslan - märk väl - dock inte genom att jämföra med mitt missfall..)

AMEN!