Inlägg från: Anonym (Olika) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Olika)

    Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

    Anonym (duuuh) skrev 2013-10-11 18:02:39 följande:
    om jag hade känt eller ens hört om EN, EN ENDA som sörjt ett tidigt missfall lika hårt som en som förlorat sitt fullt levnads dugliga barn eller snäppet värre sin födda bebis så kunde man diskutera jämförelse av sorg.
    jag har själv fått missfall, 2 st i v. 7 men jag blev besviken som max när det hände.
    jag hade sagt till den unga kollegan att det går nog inte att jämföra och faktiskt struntat i en sårad känsla där, hellre än att låta henne säga något opassande till den andra kvinnan.
    jag har inte förlorat något barn men jag förstår ju att det inte går att jämföra med något annat än det.
    om någon som försökt bli gravid i 7 år får tidigt missfall så sörjer ju personen snarare ETT barn än det som blev missfall...
    Låter som den unga tjejen är naiv och aldrig riktigt upplevt riktig sorg.
    Jag som i hög ålder och med fertilitetsbehnadlingar blev gravid, sörjde mitt missfall mycket djupt. Det kändes som drömmen om ett barn var krossad, det fanns inga garantier för att det skulle lyckas igen. Men nej jag jämförde inte med att förlora ett fullgånget eller levande fött barn.  Olika sorger, det finns ingen anledning att jämföra. 

    Det blev nya fertilitetsbehandlingar och inom ett halvår efter missfallet jag jag otroligt nog gravid igen. Det var skakigt och oroligt men det gick vägen och nu när jag har mitt barn så har missfallet blekant och är ingen stor sak alls för mig. Hade jag inte lyckats bli gravid igen så tro jag saken hade sett helt annorlunda ut.

    Vill bara säga att ett missfall kan upplevas på mycket olika sätt. och att man kan visa andra deltagande i deras sorg utan att dra upp egna erfarenheter att jämföra med. 
  • Anonym (Olika)
    Anonym (difference) skrev 2013-10-12 12:03:22 följande:
    Frasen "jag vet vad du går igenom" bör man vara otroligt försiktig med överlag. Jag skulle inte ens säga till mina syskon att jag vet precis vad de gick igenom när vår mamma dog eftersom vi befann oss i olika livsfaser och antagligen påverkades av hennes död på olika sätt. Ett "jag förstår att det är oerhört jobbigt" är det inget fel på, men ett "jag vet precis vad du går igenom" är inte empatiskt, utan snarare egoistiskt.
    Precis. Vare sig man varit med om liknade  upplevelse eller inte alls på långa vägar, kan man förstå ATT någon annan har det tufft och svårt, men man kan aldrig förstå HUR det är.

     
  • Anonym (Olika)
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-12 23:44:15 följande:
    Hur mår du egentligen?
    Ena stunden så är klarar du inte av att vara i närheten av dina släktingar och vänner som är gravida eller har barn sedan är du glad över att du slipper allt vad barn innebär.
    Men oj vad du misstolkat. "Slipper" är ironiskt skrivet, det är ingen tveka om det. Det framgår ju hur klart som helst att hon sörjer att hon missat just detta.
  • Anonym (Olika)
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-13 22:54:03 följande:
    Du har ju inte förstått. Det är därför du vill hävda din rätt att man visst har rätt att dra upp sina egna problem som ligger en tid tillbaka för de som är helt nydrabbade.
    Det är inte ok. Varför har folk svårt för att bara lyssna och vara ett stöd. Varför har folk ett sådant extremt bekräftelsebehov av att få visa att de också har varit med om något svårt som inte ens har med samma sak att göra. Man orkar inte som nydrabbad som A vara ett stöd för den som trillade av cykeln för 6 månader sedan D. Varför är det svårt att förstå. Även om båda brutit samma ben så kan ju den som är D på cykelt stört omöjligt veta hur det är att vara med i en bilolycka A. Så nu ska jag applicera detta i denna tråden. Även om båda har sorg kan man stört omöjligt veta som kvinna och har varit med om ett missfall D, om den mamman som förlorade sitt barn A.

    Jag har en kompis som gärna vill prata om min dotter och vill jämföra detta med när hennes pappa gick bort ett år tidigare i sjukdom och när hon börjar prata om sin pappa glider jag hellre in på sorgen efter min pappas bortgång som dog av samma sak (hjärtattack) eftersom det är en förlust av en förälder vi då talar om men då är hon inte intresserad av att prata längre för hon vill så gärna jämföra sin pappa med min dotter.

    Det är samma sak när jag drog upp att jag har också haft missfall och ett barn som dött i mitt första inlägg. Ingen vill prata om missfallen utan hela tiden ska komma in på min dotter fast de haft missfall själva och vi hade kunnat dela vår sorg kring det. Men det är inte intressant utan man vill hellre prata om sorgen efter min dotter vs deras sorg efter sina missfall istället för att prata om missfallen vi alla tvingats genomlida.
    "Det är därför du vill hävda din rätt att man visst har rätt att dra upp sina egna problem som ligger en tid tillbaka för de som är helt nydrabbade."

    Var har hon skrivit att det är rätt att göra så? Jag hittar då inget.

    Jag tycker att hon mycket bra beskriver hur tex ett missfall för dig kanske är något helt annat än för mig. 
    Så som det är med mycket;  utifrån våra erfarenheter och bagage kan vi uppleva samma sorts enskilda händelse på totalt olika sätt. 
  • Anonym (Olika)
    Lindsey Egot the only one skrev 2013-10-13 23:37:35 följande:
    Du hävdar ju själv att du inte kallar alla missfall för änglabarn men du kallar ditt utomkvedshavandeskap för änglabarn.
    Jag citerar: "Jag kallar inte alla missfall för änglabarn, jag tänker på mitt förlorade barn som ett änglabarn."
    Utomkvedshavandeskap brukar man ju upptäcka relativt tidigt i graviditeten. Så då borde du ju kalla alla missfall för änglabarn också. Det är ingen tävlan. Det enda är att man inte drar in sin egna sorg och söker bekräftelse för den när man ska trösta andra som är i sorg. Det är A och O och något jag förstått när jag chattat med andra som är i samma situation som mig. Man orkar inte höra och stötta andra när man är mitt upp i sin egna sorg. Men vissa bara måste jämföra sin sorg av den förlorade katten med en som förlorat drömmen om ett barn.
    För visst hade du känt dig kränkt om någon kom till dig och började prata om sin katt som fick utomkvedshavandeskap så nu kan de inte längre bedriva avel på denne katt. När du precis genomgått din utomkvedshavandeskap.
    Missfall är mycket vanligt och för dem som har flera barn är det ganska hög sannolikhet att de också genomgått missfall. Att enbart fått missfall och inget barn är däremot något annat. 

    Sen är det ju också olika från person till person hur man känner och ser på det.
Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...