hjälp, vad ska jag göra?

Hejsan.
första inlägget jag gör här, go easy on me.
noteras bör att inlägget kan ha rätt mörka delar, men det är inte de problemen jag vill adressera.
tack för eventuell förståelse.

Uppskattar även om du känner igen mig att inte uppge mitt eller min flickväns riktiga kontaktinformation.

drygt 18 år och man/kille.
har sedan ca 11 månader ett förhållande med en underbar flickvän.
omständigheterna är många och direkt påverkande.
vi ingår i samma grupp på gymnasiet, då tredje och sista året.
hennes ex befinner sig även i denna. denna person skulle om jag fick bestämma inte få befinna sig inom syn eller höravstånd från henne.
våra personligheter skiljs åt rätt mycket.
hon är hårdrock.
jag är hiphop.
hon har massvis med vänner, två föräldrar som är skilda men har begravt stridsyxan och mår bra. hon kan alltid prata med dem om det händer något.
åt andra hållet finns jag, med ett helt okej antal vänner, dock få jag kan anförtro mig åt. kan inte prata med mina föräldrar om känslor etc, det är helt otänkbart. de är skilda, pratar inte med varandra, och jag hade en rätt dålig uppväxt med många olika hem (båda föräldrar flyttade mycket, inga fosterhem).

vårt förhållande började underbart, som så alltid.
vi träffades var och varannan ledig stund, vi hade sex konstant, vi fick hela tiden kommentarer om hur perfekta vi var för varandra, allt var perfekt. jag mådde bättre än någonsin, jag slutade för första gången i mitt liv oroa mig om mitt utseende, gå runt ängslig och vara rädd för att aldrig bli älskad. jag insåg att det inte var något fel på mig. hon älskade ju mig.
om jag satte mig ned med mina vänner skulle en hel del av dem efter x antal timmar kunna fastslå att jag är paranoid, svartsjuk och säkerligen har behov av närhet.

för drygt 2½ månader sedan slutade vi sakta men säkert att ha sex. jag fick direkt avslag så fort jag försökte ta på henne. oftast ville jag inte ens försöka inleda något, jag ville bara känna hennes nakna hud.
för drygt 2 månader sedan slutade vi träffas helt på fritiden.
jag har ingen aning om vad anledningen var.
jag har flera gånger frågat, och trots att vi pratat flera gånger om att ta upp saker direkt när de händer och att alltid vara helt ärliga med varandra känner jag att något är fel.
när vi träffades hade hon teaterträningar så gott som var dag, det var mitt i snöstormens kaos(norrland, inget mes från stockholm), bussar som ska vara framme på 10min tog dryga halvtimmen på sig att komma fram, men inget stoppade oss från att träffas.
det var hela tiden hon som åkte till mig, förutom några enstaka tillfällen.
detta beror med största sannolikhet att jag hade ett helt hus för mig själv pga att min pappa jobbade utomlands och var borta veckor i sträck. vi kunde alltså vara oss själva, helt ostörda.

sen kom skolslutet och därmed sommaren.
hon fyller år på sommarlovet, och en av de första dagarna i augusti var senaste gången jag sov med henne.
då inte ens i samma säng, utan i en soffa i en ev hennes vänners hus där vi firade henne.
under sommarlovet träffades vi ensamma max 5 gånger.
det har nu som sagt gått över två månader, och jag har inte sovit med min flickvän.
jag vet inte om det låter lika absurt i era öron som i mina, men jag har inte sovit med min flickvän på två månader, än mindre ägnat tid åt några sexuella aktiviteter.

Det känns helt absurt att första gången jag sover med min flickvän på flera månader är när jag kryper ner med henne mitt i natten i ren desperation.

jag känner mig bortprioriterad. många gånger får man ett nej när man kollar planer inför veckan, och ser sedan att hon är ute och fikar med någon kompis.(som hon för övrigt träffar regelbundet)
det här gnager på mig något otroligt. nämnde jag att jag är svagt paranoid och svartsjuk?
ibland känner jag för att bara skita i allt och helt säga upp kontakten med alla i min närvaro och bara sticka iväg. ibland känner jag mig så förtvivlad att det gör ont i hela kroppen.
hon har slutat säga att hon älskar mig som hon brukar.
jag får panik då jag inte kan kontrollera situationen.
jag älskar denna kvinna med hela mitt hjärta, och jag vet inte vad jag ska göra.
hjälp mig

Flisan79

Äldre 12 Oct 01:12

#1

Jag tycker du har grund att vara orolig. Låter faktiskt som att hon tappat intresset och vill att det ska rinna ut i sanden istf att göra slut. Kanske hon inte vill såra dig?

Prata med henne! Ställ henne mot väggen och kräv svar.

Harmagedon

Äldre 12 Oct 01:44

#2

Även paranoida kan vara förföljda...

Det är inte normalt att inte vilja träffa den man är tillsammans med. Hon vill nog inte längre vara tillsammans med dig. Varför hon beter sig som ett kräk och inte säger det rent ut vet jag inte. Fråga henne!

SmultronSöt

Äldre 12 Oct 04:13

#3

TS, jag lider med dig Vad tråkigt att du inte får vara så nära som du vill med din partner. Även jag tycker att du har skäl att känna oro för hennes beteende.

Hon låter inte så underbar om jag får säga som så... men du har säkert en föreställning om henne som är underbar. Visst hon har säkert varit toppen till en början men ni har varit ihop i 11 månader och hon har inte visat något intresse för dig på typ 3? månader? Det är verkligen konstigt.

Det enda du kan göra är väl att prata med henne antar jag. Även om det är läskigt är nog det bästa för er båda om du träffar henne och ställer henne lite emot väggen. Säg att du är förvirrad gällande ert förhållande och att du känner att hon har tagit avstånd från dig. Fråga rakt ut om ni kanske ska fundera på att gå skilda håll? Även om det inte är vad du vill så är ibland den läskiga, raka frågan det bästa.

TS du är ung och förtjänar att ha en partner som uppskattar dig bättre än din nuvarande verkar göra. En partner ska göra så att man känner sig trygg i sig själv, inte tvärtom. Då är något galet.

Kram och lycka till, hoppas det blir till det bästa!

Anonym (mayz)

Äldre 12 Oct 18:15

#4

Den främsta grunden till varför ens partner drar sig undan är väl att denne har tröttnat på en. Men det kan finnas ett flertal alternativ till den frågan.

Du vet redan historian med min sambo så den behöver jag inte skriva ner igen.

Ett av de alternativen kan vara att hon faktiskt mår dåligt under ytan. Hon kanske i grund och botten ville undvika att det skulle påverka ert förhållande men märker inte själv att det påverkar ert förhållande negativt när hon inte berättar om det också. Dvs hon ser inte själv den markanta förändringen som pågår mellan er.

Ett annat alternativ kan vara att hon känner sig osäker i sig själv, sitt utseende. Hon kanske känner sig stressad och har omedvetet bestämt sig för att lägga ner mer tid i det.
Jag brukade ha sex minst en gång om dagen med min sambo det första året och vi hade det regelbundet i 2 år, nu har vi dock tappat gnistan ganska fort. Det hände när jag började högskolan och fick mycket på tankarna. Jag har ju alltid varit osäker på min kropp men det har ändå aldrig varit något problem för mig i sexlivet. Men stressen däremot.. Den tar som fan på mina krafter och ibland kan jag börja skena iväg med tankarna när vi ska ha sex och är tvungna att avbryta det hela. Det är tur att jag har en sambo som accepterar mitt problem och hjälper mig att försöka slappna av till och från.

Det tredje alternativet är att hon faktiskt kan ha tröttnat på ert förhållande. Och du kanske lägger stor vikt vid att hennes ex går i er klass.. u know I feel ya. Det finns liksom under allt en oro att hon ska gå tillbaka till honom innan skolan är slut eller hur? Det är en smärtsam tanke. Att behöva se henne varje dag med någon annan. Någon som brukade vara du.

Jag känner dig. Du är en helt fantastisk människa och du förtjänar det allra bästa. Det bästa är om du tar upp det med henne så snabbt du kan. Även om det är så att ert förhållande tar slut så finns det många fiskar i havet. Men jag minns mitt första förhållande jag också. Det är svårt att släppa taget om det. Tills man i sitt nästa förhållande inser hur dåligt det var och att man faktiskt mår bra i det som blivit. Du MÅSTE prata med henne.

Head up.

hjälp, vad ska jag göra?

INNEHÅLL