Ja, en helt enkel fråga, vad betyder "Autism" för dig, ja just dig.
Jag är inte ute efter något google/wikipedia svar, utan jag undrar helt enkelt vad
just "Autism" betyder för dig? Vill inte sätta några värderingar på om det är rätt
eller fel eller liknande, utan jag tror att väldigt många människor är helt fel ute
när det gäller en stor del utav just Autism, så det vore intressant att få så många
ärliga svar utav så som ni ser på det.
Tack
Ett annat sätt att tänka och känna är min första tanke.
Innan min son utreddes var min bild att autistiska barn vaggar i ett hörn, fullkomligt onåbara, och att även om de gör framsteg kan de när som helst ta ett stort steg tillbaka. Jag blev livrädd när han remitterades till utredning.
Nu har jag en mycket mer nyanserad och positiv bild. Min son har atypisk autism, men med väldigt milda symptom och jag skulle säga att han oftast inte är representativ för personer med autism. Men i alla fall.
Jag tänker mig en autistisk person som någon med ett lite ovanligare operativsystem, ett annat sätt att se på saker. Ett värdefullt komplement, om man så vill. En person med autism går oftast sin egen väg, och struntar i konventionerna. Kanske pojken i Kejsarens nya kläder hade autism? Han såg ju, och pekade ut, det som faktiskt var där, istället för att läsa av de sociala förväntningarna och anpassa sig.
Jag ser också autistiska personer som oerhört lojala, både mot sina vänner och i kärleksrelationer. De personer med Asperger jag har haft förmånen att lära känna och bli vän med är bland de mest fantastiska människor jag vet. Visst klär de sig lite annorlunda, och de kanske inte duschar så ofta, och ibland kanske man hellre hade pratat om något annat än deras specialintresse, men de är ärliga, lojala och intressanta. Ingen falsk inställsamhet för att försöka vara till lags - en autist säger vad han tycker, och han ger inte efter för grupptryck. (Jag hade varit gift i flera år, och ofta nämnt denna positiva syn på autism, innan jag insåg att min man med största sannolikhet har Asperger.) Och så förmågan att fokusera på ett specialintresse och bli riktigt bra på det - flera stora naturvetare misstänks ha haft autism.
Sedan finns det såklart stora baksidor. Svårigheten att vistas bland folk. Paniken som kan uppstå vid vanligt småprat. Den stora, förlamande tröttheten efter att man försökt umgås "normalt" med neurotypiska människor. Svårigheterna att ändra planer, det kan ju bli jättejobbigt när minsta ändring kan leda till mental kollaps. För att inte tala om svårigheten att göra sig förstådd om man inte är så bra på att imitera, och därför inte lär sig att prata. Då spelar det ingen roll vilka talanger man har, ingen kan se dem och fokus blir på att man varken kan prata eller klä på sig själv.
Autistiska människor behöver respekteras så som de är. Visst, det är säkert jättebra med träning så att man KAN bete sig "normalt" om man vill, det blir ju jättebegränsande att inte kunna. Men om jag fick välja - få en autistisk person att framstå som vem som helst tills han kommer hem och kollapsar i sängen, eller låta honom vara lite konstig medan han utvecklar sina talanger och fördjupar sig i sitt specialintresse (i en lugn miljö) så skulle valet inte vara särskilt svårt. Autistiska hjärnor är en enorm resurs, som inte borde slösas bort på att forma om dem så att alla blir lika. Tycker jag.
Det är väl min bild, ungefär. Det och en massa annat, som jag säkert glömt skriva.
Om det inte fanns människor med ett autistiskt sätt att tänka hade vi nog bott kvar i stenåldersgrottorna.
Jag tänker på min brors dotter. Hon är nu 13 år. Hon kommer aldrig att flytta hemifrån förutom till ett boende den dagen hennes föräldrar är för gamla. Deras stora fasa, vad ska hända med henne då?
Hon har inte ett utvecklat språk, säger några fraser på repeat. Hon är i den sk bubblan.
Så, det är henne jag ser framför mig när jag säger ordet autism.
Autism för mig är spännande. Det finns så mycket man kan göra för att göra livet bättre för dem som fått diagnos. Det är bra med mycket prat om autism för då kan de utbredda fördomarna skingras och det kan bli mer accepterat med tiden, att ha egenskaper som hör till autismspektrum. Många egenskaper är fantastiskt berikande för personen själv och för dem som finns i hens närhet. Detta glöms ofta bort.
Sen är det fruktansvärt att det inte finns skolor så att alla autistiska barn kan få rätt stöd från början. Det är väldigt vanligt att man får kämpa mcyket som förälder för att få ens det mest grundläggande. I vissa stora städer med många tusen innevånare finns ofta bara en handfull platser på skolor för barn med autism men utan utvecklingsstörning (vilket inte alla autistiska personer har). Detta är det stora problemet, inte autismen i sig.
Att delvis leva i sin egen lilla värld.