Ert dejtingmönster före ni blev ett par?

Jag förstår att det känns tidigt. Jag tänker mer att om det är något som man går och grubblar så, så brukar det ändå vara bättre att ta upp det, än att försöka pressa bort tankarna eller att man som "hittar på" egna svar och tolkningar.

Men som sagt, så länge det känns bra, så är det bra :) Och vad roligt att han tog ett initiativ till att träffas, det är absolut ett gott tecken :)

Kan säga att min erfarenhet av dejting som pågår för länge är att den brukar rinna ut i sanden, att någon av partnerna hinner träffa någon annan eller håller på med flera samtidigt, alternativt att man blir ett par men att det sätter käppar i hjulen om en blev kär direkt och inte den andra (den som blev kär tidigt kommer alltid att undra om den andra är seriös och menar allvar, känner sig osäker i relationen etc). 

Din fråga är så utanför mina referensramar, eftersom jag aldrig skulle ha sex med någon förrän jag var klar över att vi "var ett par", "hade en relation", eller vad man nu vill kalla det för. Men du kanske lever efter andra normer..? Det enda du kan göra i så fall, är väl att fråga killen vad HAN anser att ni har för relation. Och känna efter om du håller med, och om du nöjer dig med det (ifall han menar att ni bara är vänner som har sex dessutom).

Det skulle jag aldrig våga!  Sex betyder för mycket för mig i en relation för att jag ska våga "köpa grisen i säcken". Tänk om killen skulle ha en minipenis... eller om han skulle ha saker för sig i sängen som jag ogillade... nej, tack. Jag tror inte att så många idag lever efter principen "inget sex innan definierad parrelation". 

Fast jag sa inte att man måste gifta sig. I en kultur som förbjuder skilsmässa.

Risken med att ha sex innan mannen anser att man är hans flickvän/partner, är att han tycker att man är för lätt. Bara en av en lång rad erövringar - i jakten på den kvinna som INTE går till sängs för tidigt... 

Jag skrev inte heller något om giftermål. "Definierad parrelation" innebär att man säger att man är ihop. 

Men då är det ju som att säga att man själv inte har nån sexualitet. Min sexualitet är viktigt för mig, så den spelar givetvis en viss roll i valet av partner. Dessutom kan det ju lika gärna vara JAG som "tycker att det är för lätt". Jag kan erkänna att jag absolut har tänkt så vid ett par tillfällen. 

För mig är det viktigare att man synkar än att man håller på med nån slags parningsspel som bara bidrar till skevhet i relationen. Därmed inte sagt att man inte kan vänta om man vill, men om man håller inne med sex för att få någon att lova mer och mer för att få sexet - då är man ute på hal mark, anser jag. Tänk om han ångrar sig efteråt? Vad ska han göra då - vara otrogen? 

 

Tror jag ska vänta lite och se helt enkelt. Har inte bestämt när vi ska ses nästa gång, annat än att vi skämtade om att vi skulle träffas imorgon sent när jag kommer hem från en firmafest. Men det var väl inte så jätte seriöst så jag vet inte.

Föredrar att ses på mer normala tider i nyktert tillstånd för att markera att jag är intresserad av honom och inte bara av att ha sex.

Blev inget dejtande för vår del, det var pang på bara!
Träffades på krogen via gemensamma vänner, dock hade vi två aldrig setts innan.
Jag följde med honom hem på natten, två dagar senare flyttade han hem till mig

Nu har vi vart ihop i 16 år, gifta i 6 år och har en dotter på 13  

Ber om ursäkt i förväg för eventuella stavfel. Skriver från mobilen och är trött

Vi träffades genom min syster, som då var tillsammans med hans bästa kompis. Såg honom då och då när jag hälsade på syrran. Jag började fatta tycke för honom vid ett tidigt stadium, men var för feg att visa set då jag bara var 17 år och han var 22 år.

När ja var 18 år och det var sommarmarknad var det en liten "sammankomst" hos denna kille. Jag, syrran och hennes dåvarande kille gick över dit en sväng och pratade med diverse folk. Ingenting hände, men jag såg att han var intresserad. Efter denna "sammankomst" började killen fråga syrrans dåvarande kille lite om mig, om jag var singel osv.

Några veckor gick, han addade mig på MSN (hjälp, det här är ju år och dar sedan) och vi började prata med varandra. Jag bodde i grannkommunen 11 mil bort. Vi pratade över MSN några gånger i veckan.

I slutet av augusti träffades vi igen. Då på en förfest. Syrran ville inte följa med, så jag och syrrans dåvarande kille gick dit (konstigt minns jag att det kändes då jag inte kände någon annan). Killen var där. Vi pratade lite, pratade mer och mer och mer. Ingen av oss ville fara vidare på festen, yta. Vi gick till syrrans lägenhet, sedan vidare till ett 40-års kalas (?!) där någon av killes jobbarkompisar var. Kändes ännu konstigare då jag gick med en kille jag inte kände så väl (men var så förälskad i). På detta kalas kände jag ingen kotte! Vi stannade inte så länge, vi tig en promenad i natten och stannade utanför syrrans lägenhet, killen sa: "Jag vill bara kyssa dig" Där stod jag på darrande ben, med en lampa som lyste mig i ansiktet och kysste denna fantastiskt underbara person. Minns att kyssen var dålig, men ändå väldigt mysig

Efter den dagen blev vi ett par. Vi sågs ungefär varannan helg, jag gick sista året på gymnasiet och han jobbade mån-fre. Ungefär tio månader senare, dagen efter studenten, flyttade jag in i hans lägenhet.

Nu ganska många år senare bor vi fortfarande tillsammans. Jag väntar vårt första barn (v 16) och livet känns underbart!

Skippa taktiktänket och bete dig, gör så som DU vill ha det/vill att ni ska vara! Om du är nöjd nu och inte behöver några tydliga svar - kör på och sluta analyser, bara njut. Om du behöver få veta - fråga. Vem vet, han kanske definitivt tycker att ni är ett par.Han kanske vill att ni ska prata om det. I vilket fall tror jag du kan utläsa mycket ur hans reaktion och svar. Om du "håller igen" bara för att kanske han kan tolka det som att du inte är riktigt säker. Var dig själv hela vägen - så får han take it or leave it.
Jag tycker det låter som ni redan är ett par, det verkar ju verkligen inte bara vara sex.

Jag var 22 och han 25 när vi träffades. Det blev rätt pang på, på alla plan. och sen sågs vi flera gånger i veckan. Blev orolig och undrande om man han inte hörde av sig på ett par dagar eller när jag spontanbesökte och lämnade in några grejer och inte blev inbjuden - men han hade tolkat det som att jag var upptagen och inte hade tid att komma in. Det uppdagades efter några dagar och han kände sig jättedum, jag med. Känner igen den där osäkerheten. Men vi har hängt ihop i elva år nu, han ville ha MIG trots att jag inte eller tack vare att jag inte spelade ett spel utan var rak och uppriktigt med vad jag kände och ville och vågade visa att jag ville ha honom hos mig så ofta som möjligt.

Hur känns det när ni är tillsammans, vad säger ni till varandra etc. Gå på det! Och var dig själv!

Jag håller med fjällbruden här ovan! Skippa taktiken, för den kommer bara att slå tillbaka på dig själv tids nog. Kör sen på så som du vill ha det, och hoppar han inte på det tåget får han stå där ensam kvar. Men inga ultimatum eller liknande, utan styr honom in i relationen med glädje.

Skillnaden mellan när det gått bra eller dåligt för mig under dejtingen har alltid varit mitt eget förhållningssätt. I de fall där jag inte hållit tillbaka utan visat min glädje öppet, sagt precis vad jag vill ha och förväntar mig, då har det gått bra. Det är när man kör taktiskt, spelar spel och håller tillbaka som det går sämre. Så om du vill ha mer kontakt med honom i veckorna, tycker jag att du ska höra av dig själv. Hör av dig precis så mycket som du vill. Om har inte nappar eller drar sig undan, ska du dock gå vidare utan honom. Du kan gott och väl ge honom till i slutet av november på att avgöra vad han vill med relationen, men absolut inte längre tid än så. 

Tack för era svar. Jag ser ju hur ni tänker och jag tror att ni har rätt.
Problemet är bara att jag är rädd för att det ska gå åt helvete. Det har det alltid gjort tidigare nämligen. Jag har aldrig haft ett seriöst förhållande och fick mitt hjärta ganska brutalt krossat 2011.
Och eftersom jag aldrig varit i en seriös relation har jag heller inget att förhålla mig till.
 
Nu när jag väl har träffat en helt fantastisk underbar kille så är jag rädd för, att det ska gå fel liksom..
Allt känns så lätt när vi ses, och tiden går alldeles för fort.

Han svarar alltid snabbt på mina sms, men ställer jag ingen fråga så får jag inget svar tillbaka.
Det är just den biten som jag tycker är jobbig..Jag känner mig lite efterhängsen helt enkelt.
 

Ni som lever i en relation, hur träffades ni? 
Vi träffades på dejtingsiten e-kontakt.se

Hur ofta träffades ni i början och vad gjorde ni när ni sågs?
Vi träffades kanske en gång varannan vecka då vi hade ett avstånd på nästan 50 mil. Vi brukade kolla på film, äta på restaurang och bara ta det lugnt. 

Och hur lång tid in i dejtandet blev ni ett par?
Vi blev ett par första gången vi sågs IRL. Det var kärlek vid första ögonkastet. En månad senare flyttade han in hos mig (snart 2 år sedan). 

Så kände jag också - efterhängsen - hade tom fått det i ansiktet i tidigare relationer som aldrig blev riktigt bra. Men när det är rätt så är det rätt. Om du tycker det är viktigt så säg det till honom. DU ska må bra i er relation och det är DITT jobb att se till att DU mår bra. Det gör du genom att vara öppen och ärlig med vad du vill, tyker och känner. Och passar det inte så passar det. DU ÄR VÄRD EN RELATION DÄR DU MÅR RIKTIGT RIKTIGT BRA.

Det är mycket troligt att han på inget sätt analyserar eller tänker att han behöver svara på alla sms. Var öppen och ärlig. Ditt hjärta kommer krossas hur som haver om ni inte fungerar ihop så då är det väl lika bra att få reda på det förr snarare än senare. Du behöver bara vara du, så är han bara han - också får vi hoppas att det blir tippentoppen. Kaxa till dig lite nu! Ni verkar ju ha något fint på gång, sabba inte det genom att konstra till det hela - dina tidigare erfarenheter har ju inget med den här mannen att göra. Kram

Ni som lever i en relation, hur träffades ni? - Vi träffades på stan, nästan 16 och 19 år gamla, jag var ute och festade och mannen var ute med vänner.. tillslut möttes vi och det var kärlek vid första ögonkastet!

Hur ofta träffades ni i början och vad gjorde ni? - vi träffades 2-3 gånger innan vi blev tillsammans. Vi var med vänner, mös och lärde känna varandra.

Och hur lång tid in i dejtandet blev ni ett par? -

1 vecka tog det innan vi blev tillsammans offentligt! (Vi blev nog tillsammans på en gång egentligen).

sen lite senare så umgicks vi i stort sett varje dag. Och i dag snart 4,5 år senare är vi gifta :)

Tack för att du tar dig tid, ska tänka på det du har sagt

Vi träffade i skolan, läste samma utbildning. Umgicks varenda dag i ett halvår innan vi var på en fest och han i fullt tillstånd hintade om att han var rädd att jag skulle börja betyda för mkt för honom. Vi fortsatte  att smyga som katten kring het gröt, åkte på resor ihop med vänner. Efter totalt 8 månader efter en utekväll drog han med mig hem och vi hade taffligt sex. Sedan sov han hos mig. Därefter kallade vi oss ett par. Relationen häll i 7 år.

Den jag träffar nu träffade jag några år efter att det hade tagit slut med den första mannen. Var ute emd killkompisar, han var med. Redan första gången vi sågs lämnade han ett visitkort och sade att det skulle vara trevligt att käka middag ihop någongång. Jag hade en annan ojkvän då så lät det vara. Vi träffades i samma gäng en tid och en kväll hånglade vi ute. Gjorde slut med den andra och började träffa denne ist. Efter mer än 14 år ses vi fortfarande, men som vänner plus sex. Typ av särbo kanske man kan säga..?

Har alltså inte dejtat någon av mina långvariga förhållanden utan de har funnit i min vardag en längre tid innan det blivit något. 

Själv hade jag nog varit riktigt skeptisk till en man som söker någon sorts madonnakvinna utan egen sexualitet. Jag föredrar män som inte är skrämda av min erfarenhet men snarare ser det som en tillgång.