Kunigunda skrev 2014-08-22 23:20:16 följande:
Långtidsarbetslösa i glesbygden kunde väl isf flyttas till en ort med fler arbetschanser. Varför skulle det vara mindre logiskt än att ha en grupplösning för den synnerligen heterogena gruppen invandrare?
För att man inte kan hålla på och tvångsomflytta landets egna invånare..? Då blir det Nordkorea, vettu...
Nu kan jag i och för sig lugna dig med, att det du önskar redan görs i ganska stor omfattning. Enda undantaget är om man har barn under tolv år, inte bor ihop med barnets andra förälder men har gemensam vårdnad. Då behöver man inte söka jobb längre bort än ett visst avstånd, p.g.a. att barnet har rätt till en vardagskontakt med båda sina föräldrar.
Men förutom detta, så måste man faktiskt numera efter en viss tid (tror att det bara är tre månader, men jag är inte säker) vidga sitt arbetssökande till hela landet.
Personligen kan jag tycka, att om det handlar om en familj som har en stor del av sin försörjning från självhushåll. De kanske har höns, en gris äter skulor och som de slaktar till jul varje år, ett potatisland och ett grönsaksland, mannen jagar och kommer hem med en hare eller ripa då och då, mamman och barnen plockar bär och svamp o.s.v.. Som det ofta ser ut i glesbygden. Så kanske familjen i stället kunde få ett litet belopp till sin försörjning - det lilla som krävs för att de ska kunna köpa det de inte producerar själva. Så att de kan stanna kvar - för att motverka avfolkningen av glesbygden. Barnen blir också antagligen sundare för livet, än om pappa ska börja köra tunnelbanan och familjen tvingas bo i loftgångshus med somalier, syrianer och kurder i Tensta...
Men nu är vi OT. Detta gäller ju inte våra invandrare, eftersom de aldrig skulle acceptera ett liv med så hårt fysiskt arbete, även om de tilldelades ett litet boställe per familj i Norrbotten. De har ju i de allra flesta fallen kommit till Sverige, just för att få slippa hårt arbete.