Speakers Corner skrev 2014-08-23 15:46:50 följande:
Ojdå, jag håller inte alls med dig.
Föreställ dig att något hemskt händer något av dina barn, (du får välja vilken av dom själv) en olycka eller sjukdom som gör att hen aldrig kommer kunna arbeta och försörja sig samt vara i behov av vård och mediciner på daglig basis resten av livet, skulle inte ditt barn kunna få leva med en dräglig ekonomi då och ha ett värdigt liv?
Tycker du att ditt barn ska få vara beroende av allmosor från andra människor istället för av samhället om det hände.
Det gör inte jag, jag tycker att vi gemensamt och solidariskt ska hjälpas åt att betala för ditt barn i en sån sitaution..
Tycker verkligen inte du det?
Alltså, precis så som du beskriver ÄR det ju idag. Har en individ inte hunnit arbeta upp någon SGI - och det har ju inga barn och ytterst få tonåringar - så blir det försörjningsstödsnivån resten av livet. (Om inte föräldrarna hade betalat för en privat sjukdoms- och olycksfallsförsäkring, vilket står var och en fritt - inga skattepengar går ju dit.)
Det JAG diskuterade var när en vuxen/mogen person hade arbetat upp en hög SGI. Låt oss säga att han hade lyckats få tag i ett projektarbete inom data- eller reklambranschen, som gav väldigt mycket kosing på kort tid. Och DÅ blir han sjuk.
Frågan är då om han ska ha 90 procent av denna höga men tillfälliga lön i flera år, eller rent av resten av livet..? När en stor del av övriga befolkningen går på existensminimum hela livet - bland annat de barn som råkar ut för en dehabiliterande olyckshändelse som du nämner, eller de som föds med t.ex. Downs syndrom eller får en CP-skada vid förlossningen, och aldrig kan arbeta.
Är det rimligt att vi ska betala VISSA för villor, sommarstugor, bilar... i en massa år? För att personen en gång i tiden hade ett bra arbete, men nu inte arbetat på många år. Det tycker inte jag.