• Anonym (orkar inte mer)

    Amma i 6 månader annars dör hon?

    Vill börja med att skriva att jag har för 7 år sedan förlorat ett barn, i v.35. Han dog vid en lungoperation...Min älskade son...

    Vi har en dotter som är 4,5 månader.
    Jag är OTROLIGT rädd för PSD.
    Hela graviditeten åkte jag in titt som tätt och kollade så att allt stod rätt till i magen.
    När hon kom ut så kunde jag knappt sova för jag att tvungen att kolla henne hela tiden.
    När hon var 1.5 månader beställde jag hem ett andningslarm. Tror ni det hjälpte? Njae, på nätterna iaf.
    Men hela dagarna då hon har sina sovstunder så kollar jag så att lampan blinkar, så att den inte bara lägger av. I mitt huvud så kanske den fortsätter att blinka om hon dör ....

    Enligt olika källor så är amning att föredra framför ersättning, för amningen i sig skyddar barnet mot PSD. Även BVC nämnde detta.

    Hur tror de att en som är livrädd för döden hanterar denna information?...Just det... Med panik.

    När min dotter precis hade blivit 4 månader så började jag lite smått med gröt, för det verkade som hon inte blev helt mätt på amningen. Då började paniken komma igen "åh nej! nu helammar jag ju inte!! minsta lilla anant så är det ju DELamning!!"

    Jag byter INTE ut något mål mot gröt, utan ammar på hennes begäran.

    Dock börjar jag bli helt slut nu efter allt ammande, då det stundtals kan vara riktigt mycket och jag vill ha min kropp tillbaka..känns som att det är enbart jag som sköter henne ibland.
    Men jag vågar inte sluta amma...jag är rädd att sluta..
    Slutar jag amma....ja då dör hon?? ersättning verkar ju vara rena mordsvapnet

    Jag vågar heller inte låta min sambo gå ut och gå med henne i vagnen själv heller, för jag är rädd att han inte kollar henne så ofta som jag brukar, och då kanske han inte märker om hon slutar andas.
    Jag VILL att han skall kunna ta henne, men mitt psyke hindrar mig.
    Psykolog har jag backat ifrån då jag ser det som ren hjärntvättning, och jag tror inte att de kan hjälpa mig.

    Varför tänker jag såhär?...Jag vill bara känne glädje och lugn och ro. Jag orkar inte längre tänka såhär. Har blivit deppig av allt och det känns som att hela mitt liv just nu, går ut på att kolla om hon andas..



     

  • Svar på tråden Amma i 6 månader annars dör hon?
  • Emelie b

    Fina människa!

    Du behöver hjälp att hantera din rädsla. Den begränsar ditt liv. Din dotter och pappans relation. Jag säger det inte för att du ska få samvete utan för att du ska förstå att det inte är ok att behöva känna och må som du gör!!

    Du ska inte behöva leva med den här ångesten och rädslan 24/7.

    prata med din läkare eller bvc och se till att du får träffa någon sakkunnig i ämnet.

    Ser du något slut på rädslan för psd?

    Tror du det kommer lugna sig eller eskalerar det?

    Jag lider verkligen med dig och hoppas du tar hjälp! ?

  • Anonym (Värd mer än så)

    Ditt problem verkar inte vara amningen och jag tycker verkligen inte att du ska backa för psykologhjälp. Ditt barn kommer för resten av sitt liv att få leva i skuggan av det barn som dog i din mage. Är hon inte värd bättre?? Borde inte hon få chansen till en psykiskt stabil mamma som vågar låta henne leva ? Hjärntvätt skulle jag gärna ta emot om jag gick i dina skor. Om du nu ser det på det viset.

  • Anonym (orkar inte mer)
    Emelie b skrev 2013-11-02 13:17:21 följande:
    Fina människa!

    Du behöver hjälp att hantera din rädsla. Den begränsar ditt liv. Din dotter och pappans relation. Jag säger det inte för att du ska få samvete utan för att du ska förstå att det inte är ok att behöva känna och må som du gör!!

    Du ska inte behöva leva med den här ångesten och rädslan 24/7.

    prata med din läkare eller bvc och se till att du får träffa någon sakkunnig i ämnet.
    Ser du något slut på rädslan för psd?
    Tror du det kommer lugna sig eller eskalerar det?

    Jag lider verkligen med dig och hoppas du tar hjälp! ?
    Först satte jag gränsen att vid 4 månader minskar risken, då kanske jag kan börja lugna mig....men då googlar man ju (dum som man är) och läser om en mamma som förlorade sin 6 månaders dotter och en annan som förlorade sin 2 åring

    Jag vet inte hur jag kommer reagera den dagen som vi måste ta bort larmet för snart kommer hon ju dra i allt i och runt sin säng och själva sladden till larmet är rena strypsnaran....så larmet måste ju bort då...

    Min sambo är så ledsen för att jag inte tillåter honom att ta våran dotter själv utan att jag får panik och börjar gråta och gapa här hemma..
    Det känns som att mitt psyke bestämmer över mig, att döden slår till så fort jag inte är i närheten, att bara jag är i närheten och övervakar så...ja...

    Nej just nu ser jag inget slut på detta.

    Min dotter har börjat vända på sig i sängen och inatt låg hon så gott som på magen och sov när jag kom in.
    Jag vände på henne och försökte få henne att sova på rygg. Då vaknar hon till lite och jag står och gråter och förbannar mig själv för att min hjärna håller på och skrämmer upp mig hela tiden...

    Efter vår änglason fick vi en annan son och med honom höll jag inte på såhär, inte heller med vår förstfödda son. (har 3 barn och 1 i himmelen).

    Rädslan begränsar mig och jag VET om det, men hjärnan säger något annat.
    Jag har blivit deprimerad, fått kort stubin av allt.,.... 
  • Anonym (orkar inte mer)
    Anonym (Värd mer än så) skrev 2013-11-02 13:19:11 följande:
    Ditt problem verkar inte vara amningen och jag tycker verkligen inte att du ska backa för psykologhjälp. Ditt barn kommer för resten av sitt liv att få leva i skuggan av det barn som dog i din mage. Är hon inte värd bättre?? Borde inte hon få chansen till en psykiskt stabil mamma som vågar låta henne leva ? Hjärntvätt skulle jag gärna ta emot om jag gick i dina skor. Om du nu ser det på det viset.
    Du kan inte säga så "är hon inte värd bättre"

    Hon är MITT ALLT!!! 
  • Emelie b
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2013-11-02 13:25:39 följande:
    Först satte jag gränsen att vid 4 månader minskar risken, då kanske jag kan börja lugna mig....men då googlar man ju (dum som man är) och läser om en mamma som förlorade sin 6 månaders dotter och en annan som förlorade sin 2 åring

    Jag vet inte hur jag kommer reagera den dagen som vi måste ta bort larmet för snart kommer hon ju dra i allt i och runt sin säng och själva sladden till larmet är rena strypsnaran....så larmet måste ju bort då...

    Min sambo är så ledsen för att jag inte tillåter honom att ta våran dotter själv utan att jag får panik och börjar gråta och gapa här hemma..

    Det känns som att mitt psyke bestämmer över mig, att döden slår till så fort jag inte är i närheten, att bara jag är i närheten och övervakar så...ja...

    Nej just nu ser jag inget slut på detta.

    Min dotter har börjat vända på sig i sängen och inatt låg hon så gott som på magen och sov när jag kom in.

    Jag vände på henne och försökte få henne att sova på rygg. Då vaknar hon till lite och jag står och gråter och förbannar mig själv för att min hjärna håller på och skrämmer upp mig hela tiden...

    Efter vår änglason fick vi en annan son och med honom höll jag inte på såhär, inte heller med vår förstfödda son. (har 3 barn och 1 i himmelen).

    Rädslan begränsar mig och jag VET om det, men hjärnan säger något annat.

    Jag har blivit deprimerad, fått kort stubin av allt.,.... 



    Men du?

    Är det något som hindrar dig från att söka hjälp?

    Ja hon kommer börja röra sig runt så larmet måste ju bort. Så tänker alla föräldrar som har ett andningslarm så där är du rationell :)

    Se nu till att möta rädslan och se till att få ditt söta.. ur nu och be om hjälp!
  • Emelie b
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2013-11-02 13:27:00 följande:
    Du kan inte säga så "är hon inte värd bättre"

    Hon är MITT ALLT!!! 



    Jag håller med dig.

    det där var onödigt!
  • Anonym (Värd mer än så)

    Hon är ditt allt, men du kommer inte att kunna ge henne ditt bästa jag så länge du inte tar tag i dina problem. Hon är ditt allt, men hon får ändå leva i skuggan av dina demoner...

  • Anonym (orkar inte mer)
    Anonym (Värd mer än så) skrev 2013-11-02 13:30:58 följande:
    Hon är ditt allt, men du kommer inte att kunna ge henne ditt bästa jag så länge du inte tar tag i dina problem. Hon är ditt allt, men hon får ändå leva i skuggan av dina demoner...
    Jag VET detta, annars hade jag inte öppnat mitt hjärta och skrivit detta. Finns nog inte någon psykolog som kan få bort min rädsla inför döden. Kan inte föreställa mig det iaf.
    Jo om hon garanterat kan säga att min dotter inte kommer att dö av psd. 
  • LinneaJosie

    TS, du kan ha en allvarlig förlossningsdepression och behöver professionell hjälp omgående. Ta genast kontakt med BVC, hjälp finns att få!

  • Emelie b
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2013-11-02 13:32:25 följande:
    Jag VET detta, annars hade jag inte öppnat mitt hjärta och skrivit detta. Finns nog inte någon psykolog som kan få bort min rädsla inför döden. Kan inte föreställa mig det iaf.

    Jo om hon garanterat kan säga att min dotter inte kommer att dö av psd. 



    Din rädsla för döden kanske alltid finns MEN en psykolog/kbt:are kan göra det lättare för dig och göra den värsta paniken hanterbar.

    För allt handlar om att lära sig hantera de olika känslorna som ballar ur ?
Svar på tråden Amma i 6 månader annars dör hon?