Här är anledningarna utan inbördes ordning:
* Det är svårare att läsa talspråket. 
* Jag tycker att det är FULT! 
* Jag tycker att skribenten verkar yngre när hon/han skriver talspråk.
* Det är svårt att ta innehållet på allvar. 
* Jag drar slutsatsen att den som inte skriver skriftspråk utan talspråk har en bristfällig utbildning vilket kanske blir helt orättvist mot TS (?).
Håller ni med mig eller inte? 
Jennie-- 
Man kanske ska lära sig det där andra språket, blir lite som.. vad hetter de där hemliga språken man pratade i 6an, med lull-lull emellan stavelsena? Indianspråk! Ja, nutidens Indianspråk 
fast i skrift..
Håller med TS. Jag har jättesvårt att läsa text som är skriven med talspråk. Lite ord här och där är ingen fara men när hela texten är nerlusad av ord jag inte förstår...
Tyvärr får jag även fel bild av den som skrivit texten och får lite svårt att ta personen på allvar. Förmodligen för att jag inte förstått allt vederbörande skrivit.
Jennie - TACK! Nu förstod jag va ni menade.
Jennie med ie Tack för ett lysande exempel!
Jag förstår inte varför det ska vara känsligt att kritisera det här egentligen? Som trådstartare vill man ju bli tagen på allvar och få respons på det man undrar över eller det man vill diskutera. Jag utgår från mina egna uppfattningar om hur jag tolkar inlägg skrivna på talspråk. Som någon nämnde här ovan gör det inte särskilt mycket om vissa ord är dialektala eller talspråksskrivna, men hela inlägg... Nej, då orkar jag knappt läsa dem!
Håller med. Enda gången talspråk är ok i skrift är i citat. Ser hemskt ut annars. Stavfel är väl en sa, det kan man ju inte rå för. Särskirvning får man väl tysligen också ha överseende med...men talspråk *ryser*
Meh, vaäre ni sär?
Håller helt med TS! Läste precis en presentation som enbart var skriven med talspråk. Det var så rörigt så jag förstod knappt hälften. :) Och visst får man intrycket av att personen har bristfällig utbildning och dessutom är väldigt ung. Jobbigt är det i alla fall!
Håller också med. De värsta exemplen är de som tagit sig tid att skriva lååånga inlägg där de verkligen går igenom en situation för att få stöd och råd (ofta relationsproblem) och så fattar man inte nåt alls.
Men det är så vanligt och verkar inte vara så prioriterat i skolan. Två barn i min bekantskapskrets är genomsnittligt begåvade 13- och 15-åringar med G i alla ämnen. De har lite svårt att bygga meningar och stavar fortfarande som kråkor. För någon vecka sen städade jag ur alla mina skolsaker eftersom mina föräldrar flyttar och hittade då alla brev vi skrev till varandra i trean. jag umgicks då med de som inte var klassens ljus (stödundervisning) - och de skrev bättre vid 9 års ålder än ovan nämnda barn.
Håller med dig TS. 
Kan bara instämma med ovanstående talare. Man får hoppas att trenden i skolan svänger tillbaka mot rättstavning så småningom. De kära sossarna är ju så väldigt måna om att det där med klasstillhörighet inte skall synas... och så försämrar man skolan till den grad att många inte kan stava längre. Vet inte om det någonsin studerats men tyvärr skulle man nog kunna jämföra språkkunskaperna hos dagens barn mot föräldrarnas högskolepoäng och få statistisk signifikans.
eller nät ts skriver utan punkt och utropstecken och utan stora bokstäver när de påbörjat en ny mening och inte har radmatning när det är nytt stycke och gärna 300 stavfel också för att man har bråttom osv osv osv bla bbla blbla osv osv
Så störande!!!
Håller med TS! Största problemet är ju att alla har olika dialekter. Om mina barn skulle skriva talspråk, skulle ingen stockholmare förstå något alls ....