Kaa76 skrev 2014-05-12 22:02:54 följande:
Lindsey jätte stort grattis, vad härligt!
Har varit läbbigt tyst här ett tag, antar att det är läge att uppdatera.
Har väldigt ont av mina fogar, är halvtidssjukskriven, men vete sjutton om jag inte behöver bli helt sjukskriven snart
Har varit på förlossningen förra veckan pga smärtsamma sammandragningar, har haft det en omgång innan och blev kollad då, då var allt ok, så denna gång med, men jobbigt är det. Hoppas slippa fler omgångar men skall komma in igen om det blir så jobbigt.
Var hos BM i fredags, sf mått i veck 25+.....öh...3? var 25 cm, så fullt normalt, hjärtljud 140.
Vi pratade lite om förlossningen med Tella, min yngsta dotter som förblödde, och hon föreslog att jag skall göra ett till UL den 2:e juni, hon tänkte det kunde kanske lugna min oro lite och det tackade jag så klart ja till. Om jag är orolig eller inte känner av henne lika ofta som vanligt så kan jag ringa dagtid och få en tid för att lyssna till hjärtljuden samma dag, och annars tycke hon jag borde vända mig till förlossningen, är ju ingen som mår bra av att vara orolig. känns ändå bra, Tella var ju fullt frisk osv, men ja, det är ändå jobbigt med all oro.
Sedan icke gravidites relaterat, men som inverkar mycket på hur jag mår för tillfället. Vet att jag nämnt det innan, att jag hade en relation med en kille som mår psykiskt dåligt och att det därför tagit slut. Har haft en hel del kontakt med hans bästa kompis så jag har ändå haft lite koll på vad som händer. Och den här killen är väldigt svårt sjuk, han har en hjärntumör, den är godartad och han har haft den länge, men nu har den börjat växa i massor. Den senaste tiden har han varit nedsövd större delen av dygnet, han har fruktansvärt ont, behandlingen hjälper inte och hans njurar verkar vara på väg att lägga av helt. Natten till söndag hörde han av sig, verkade helt veck, men fick i alla fall fram att han själv tror att han dör snart.
Är så otroligt ledsen, finns ju inget jag kan göra, och då han inte vill prata med mig så kan jag inte ens finnas där för honom, finns inte ett jotta jag kan göra mer än vänta på att han dör
Skönt att du får stöd av bm! Jätte jobbigt med exet och vännen som är så sjuk. Har en närstående som drabbats av psykisk sjukdom och vet hur oerhört psykiskt tungt det är också för den som inte är sjuk! Försök tänka på ditt eget mående, glöm inte bort dej själv, är mitt bästa råd! Att grubbla och oroa sig hjälper ingen, det tar bara massor av energi. Att finnas där när man har kraft och möjlighet är fint!
