Gravidtråd för oss som är över 35

Illamående blir man av gravidhormonerna så jag tror inte du ska behöva oroa dig över det! Men för att lugna och slippa oroa sig så kan det vara bra att fråga barnmorskan.

Beklagar sorgen Kajsamupp! Jag förlorade själv min pappa för tio år sedan så jag vet hur tungt det är att förlora en förälder!

Jag är nu inne i vecka 21, imorgon går jag in i vecka 22 och sitter just nu i väntrummet hos barnmorskan och väntar på att få komma in på första "riktiga" besöket efter inskrivningen. Jag har ju varit här några gånger där emellan på provtagning då jag har låg ämnesomsättning, men som sagt var, detta blir första "riktiga" besöket.

För mig och magen går det annars bra. Illamåendet har lättat betydligt och jag tar bara Lergigan vid behov. Jag kräks inte heller så ofta, oftast enbart på morgonen, inland någon mer gång och vissa dagar inte alls. Så det är ju helt underbart!

Vi gjorde kub både nu och med dottern. Hade det blivit låga siffror skulle vi troligtvis inte gått vidare med prover, men däremot hade man kunnat förbereda sig mer mentalt på risken att barnet har något kromosomfel. Risken är ju rätt stor när man börjar bli äldre och ökar ju äldre man blir. Därför var det skönt att få veta att risken är betydligt mindre för dessa kromosomavvikelser på bebisen än om man bara hade kollat på min ålder

Välkommen föresten alla nya!

Lejoninna: Vissa landsting har att alla får göra KUB om de vill det. Många som gör KUB gör nog också det bara för att få ett ultraljud. Sedan så kan man även göra det privat. Vi gjorde det med dottern då jag inte hade passerat 35 år, men då, precis som nu så ville vi ändå göra det för att kunna förbereda oss mentalt om det hade varit så att risken för fel hade varit stor

Nja, riktigt så är det inte. Risken för Downs ökar med åldern. Jag googlade snabbt och fick fram detta www.viforaldrar.se/barnhalsa/vadardownssyndrom

Vad det gäller KUB så erbjuder vissa landsting det till alla, andra har åldersgräns, ofta ligger den då på runt 35 år. Vill man göra det i tex Västra Götaland, där jag bor är gränsen 35 år. Vill man göra KUB och det inte finns någon medicinsk orsak till att göra det, tex att man redan har fått ett barn med någon av de kromosomfel som man kollar sannolikheten för mha KUB, så får man göra det privat. Dom erbjuder det tex på den barnmorskemottagning som jag är inskriven på och då kostar det 1800kr.

Välkommen!

Vid kub så tas blodprov och tillsammans med resultaten från dessa, mammans ålder och diverse mått på bebisen så beräknas risken för några olika kromosomfel hos bebisen ut. Man brukar bli avrådd från att göra kub om man inte i förväg har funderat på hur man ska gå tillväga om man får dåliga resultat på undersökningen, dvs om man väljer att gå vidare utan vidare undersökningar eller om man vill gå vidare med moderkaks-/fostervattenprov. Googla på kub så får du mer information om vad det innebär

Just det där att man blir gravid när det knappast blivit någon sex vid ägglossning verkar vara rätt vanligt. Så var det för oss vid det två graviditeterna som slutade med missfall. Jag har funderat på om det helt enkelt är så att det uteblivna plusset de andra månaderna kan ha att göra med dels att mannens spermier inte hinner bli tillräckligt mogna och bra i kvalitet om man sexar för ofta, dels att miljön i kvinnan kanske inte är optimal för att spermierna ska hålla sig tillräckligt länge för att kunna befrukta kvinnan.

Jag tror inte heller på stress utan att man haft sex för ofta och trötta spermier eller något sådant. Skulle det vara stress kan då inte jag förstå hur det kommer sig att kvinnor blir gravida trots att de lever i misshandelsförhållanden, i krig, med sjukdom och andra jobbiga saker i sitt liv eller annanJ typ av stress. För mig låter det väldigt konstigt att kroppen skulle reagera olika på stress för att man vill, men inte lyckas bli gravid, och stress av andra anledningar. Som nu med det här lyckade IVF som gjorde att jag idag är i vecka 23, i samma veva som jag höll på med alla hormoner, äggplocket och allt vad det var så var jag ny på jobbet (1-2 månader), trivdes inte, hade alla möjliga symptom på början till utbrändhet då saker och ting var så jobbigt, samtidigt som jag sprang på anställningsintervjuer på två andra jobb där jag blev slutkandidat på både, och dessutom, så påbörjade jag behandlingen när min man var på en tre veckor lång tjänsteresa vilket gjorde att jag själv fick hantera allt ovan plus allt vad det innebär att ha en treåring. Så stressad och att ha fullt upp är en underdrift till vad jag var och kände mig. Varför göra en sak i taget när man kan göra allt på en gång?

BF-lista

26 juni, Maramina

1 Augusti, Sessan78

14 September, Lina 7710

3 Oktober, Irmeline

28 Oktober, Tusa