Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(

Det är väl en sådan kille som har "lekt av sig"

 

Jag satt med en man som inte passade mig. Han hade ett barn sedan innan, han ville aldrig gifta sig och han kunde aldrig stanna på samma jobb speciellt länge (han mådde psykiskt dåligt)
Jag drömde om en kärnfamilj (utan bonusbarn), stort bröllop och att kunna köpa min egna gård och ha en god ekonomi.

Men jag stannade år ut och år in.. kanske av lojalitet, lathet eller en gnutta kärlek. En dag så vaknade jag upp och frågade mig själv om jag skulle sitta kvar och krama min offerkofta eller om jag skulle fixa mitt drömliv.

Nu 4 år senare så har jag min enorma drömgård, en mycket stabil ekonomi och sparande. Min blivande make har aldrig haft psykiska problem, han är trygg och har inga barn. Vi älskar varandra vansinnigt mycket och vårt liv tillsammans är som en dröm! Han överraskar mig med romantiska saker ofta ;) Dessutom planerar vi vårt stora drömbröllop tillsammans.

Jag är så glad att jag inte nöjde mig utan skaffade mig mitt drömliv istället!   Så gå vidare och skaffa dig det du vill ha!

Nähädu, försök inte. Det är då inte mitt fel att han håller fast vid mig när jag flertalet gånger påpekat vad som är fel och att jag vantrivs. Han är ju en vuxen människa, jag tar då inget ansvar för hur han tänker och känner. Hur skulle jag kunna göra det? Ge honom friheten... Han har ju om något haft flera tillfällen där han själv hade kunnat ge sig den friheten. Jag får inget utrymme hos honom för att han hade redan en konstellation när jag kom in i bilden, han hade tydligt inte kommit över sitt ex och ville att jag skulle ta hennes plats. Det är rätt uppenbart, jag tänker inte gå in i detalj men det är så. Att jag öht varit så dum och gått med på det är helt otroligt. Det är uppenbart att han går och väntar på att jag ska foga mig helt men det kommer aldrig hända.

Och hur menar du med att jag utnyttjar honom ekonomiskt? För det jag skrev med maten? Det är alltså inte maten jag har hemma hos mig han betalar, utan när vi ska käka hos honom. Och det är väl ändå det minsta jag kan begära i det här läget. Och att jag skulle utnyttja honom känslomässigt förstår jag inte heller, det låter helt befängt. Väx upp själv. 

Vi lever alltså två HELT separata liv, ändå har jag kompromissat in absurdum för något jag bara förlorar på i längden. Det är INTE mitt fel, så försök inte påstå annat!  

Han har aldrig lekt ens, han var med sitt ex från de var tretton tills vi träffades... Och aldrig några utsvävningar med alkohol eller droger, tvärtemot mig som varit helt jävla galen i ungdomen. 

Härligt att höra att du lever ditt drömliv! :) Jag fattar inte varför jag inte dragit för länge sedan, det är helt absurt egentligen, att sitta och vilja annat och bara längta bort och sen inte göra ett piss åt saken. Kärlek borde klassas som psykisk sjukdom, det är det enda som står i vägen för att jag ska dra. Att jag helt ologiskt älskar människan. 
Jag orkar verkligen inte bonusbarn och ständig kontakt med sitt ex, ungarnas morföräldrar som hatar mig och allt det där som andra ser som lyckan i livet, med barn, vardag, rutin, vakna jobba sova vakna jobba sova. Det är så långt från den jag är och det känns som jag bara går runt och leker mamma pappa barn typ, för det är inte på riktigt för mig. 
 

Hej TS. Var tacksam för den tid du fått med din särbo. Tacka honom för den tid som varit och ta avsked av honom. Det kommer att göra ont.   Jag lämnar nu min sambo sedan 4 år tillbaka av liknande anledningar som du skriver ovan. Det är inte lätt. Jag är inte hjärtlös. Hon är nu så gullig emot mig när hon nu förstår att det är försent. Men mitt hjärta är hårt och kallt. Min framtid gällande bostad är osäker men om jag inte gör någonting nu så kommer jag att dö inombords.

Vad är det för fel på dig TS? Du har en man med ett förflutet som han tar ansvar för. Du vill ändå skuldbelägga honom för att han inte underhåller dig och gör ditt liv mer spännande. Det är ju helt upp till dig. Ut och res, utvecklas, gör något av dig själv, det kan ingen man göra åt dig och ingen eller inget står i din väg, men du tror livet serverar sig på silverfat? Du fötjänar inte mer än några kaffekoppar och en byrå, för du har inte vett nog att uppskatta vad du har. Din man älskar dig uppenbarligen, trots att du gnäller om vilket otillräckligt liv han erbjuder, helt ofattbart, men det är inte hans ansvar att fatta dina beslut, han ska inte behöva sjunka ner til låga nivåer för att tillfredsställa din önskan om ett dramatiskt slut. Du verkar inte vara riktigt frisk.

Ni vill olika saker det är väl en ganska stor anledning att saker inte håller i längden?

Samtidigt visste du från början att han hade barn , varför ens sätta sig in i den situationen om man nu inte gillar barn.

Visst blir man förälskad så blir man, men en förälskelse varar inte för evigt men fyra år är dock ganska långt. Du borde ha tänkt längre innan ni ingick en seriös relation men bra och vara efterklok.

Man kan väl leva ett liv i frihet trots en relation? Man har ett liv tsm och gör även sina egna saker, vad det nu än är. Men dessa saker du tar upp på FL borde du ta med honom så han ser att du menar allvar. Syftar på att göra saker tillsammans osv. Antar att han inte har barnen på heltid utan delad vårdnad. När ni är själva ex så kan ni väl göra saker ihop utan barnen.

Men ts, även om du älskar honom kan du ju inte fortsätta att leva ett liv som du avskyr redan efter fyra år. Tänk dig hur bitter du kommer att vara om tio, tjugo år. Din bitterhet kommer att förpesta livet även för din kille.

Det är ju så ibland att man blir kär i någon som inte har samma mål med livet eller befinner sig i samma stadium som en själv. Man är inte ett egoistiskt svin för att man vill andra saker än sin partner. Har man bestämt sig för att man kompromissar FÖR mycket så måste man göra något åt saken.

Självklart är det svårt när personen man inte passar ihop med är underbar och fin, det är ju lättare att lämna en idiot, men ingen blir lyckligare av att dra ut på det.

Lika lite som du är skyldig att se till att han är lycklig är han skyldig att se till att du får det liv som du vill ha. Du behöver lämna honom så att även han har en chans att få en riktig partner som vill dela hans liv.

Och ja det är jobbigt, men värt det. Jag har själv brutit efter 6 år av liknande skäl. Ångrar mig såklart inte.

Ta ansvar nu för ditt liv, lycka till!