• Anonym (k)

    Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(

    Jag och min pojkvän har varit ihop i fyra år. Jag älskar honom mer än allt annat och bara jag tänker tanken på att lämna honom så hugger det som knivar i hjärtat. Men jag hatar det liv han lever. Jag dör inombords av tristess. Han har två barn sedan tidigare, hus, fast jobb och sånt. Vill aldrig följa med mig på saker, får göra allting själv. Jag längtar bort, det känns som om mitt liv väntar på mig, jag har i fyra år nu haft mitt liv på paus. Jag kan inte kräva av honom att ändra hela sitt liv för min skull, för han har mer att riskera än mig. Men jag då? Jag våndas och vantrivs nåt helt otroligt, det kliar i hela kroppen för att jag hatar den här tillvaron så mycket. Jag vill inte det här, jag vill inte ha hans liv. Jag gillar inte barn och vill aldrig ha egna. Jag tycker inte om hans barn särskilt mycket, de är mest i vägen, låter, är jobbiga och krävande. Vi bor inte ihop men han flyttar snart till större och han hintar om att han vill att jag ska bo där också. Men jag håller på gå åt redan som det är nu, hur i hela friden skulle jag kunna ha det så här 24/7? 
    Önskar jag slutade älska honom, önskar han kunde vara elak mot mig så jag hade en anledning att dra. Men han är världens snällaste, gör så fina saker hela tiden.

    Jag kommer aldrig kunna lämna honom och jag sörjer att jag aldrig kommer leva mitt egna liv såsom jag vill. Känns som jag dör mer och mer för varje dag som går. 

  • Svar på tråden Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(
  • Skummonova
    Anonym (k) skrev 2013-11-07 01:02:35 följande:
    Jag och min pojkvän har varit ihop i fyra år. Jag älskar honom mer än allt annat och bara jag tänker tanken på att lämna honom så hugger det som knivar i hjärtat. Men jag hatar det liv han lever. Jag dör inombords av tristess. Han har två barn sedan tidigare, hus, fast jobb och sånt. Vill aldrig följa med mig på saker, får göra allting själv. Jag längtar bort, det känns som om mitt liv väntar på mig, jag har i fyra år nu haft mitt liv på paus. Jag kan inte kräva av honom att ändra hela sitt liv för min skull, för han har mer att riskera än mig. Men jag då? Jag våndas och vantrivs nåt helt otroligt, det kliar i hela kroppen för att jag hatar den här tillvaron så mycket. Jag vill inte det här, jag vill inte ha hans liv. Jag gillar inte barn och vill aldrig ha egna. Jag tycker inte om hans barn särskilt mycket, de är mest i vägen, låter, är jobbiga och krävande. Vi bor inte ihop men han flyttar snart till större och han hintar om att han vill att jag ska bo där också. Men jag håller på gå åt redan som det är nu, hur i hela friden skulle jag kunna ha det så här 24/7? 
    Önskar jag slutade älska honom, önskar han kunde vara elak mot mig så jag hade en anledning att dra. Men han är världens snällaste, gör så fina saker hela tiden.

    Jag kommer aldrig kunna lämna honom och jag sörjer att jag aldrig kommer leva mitt egna liv såsom jag vill. Känns som jag dör mer och mer för varje dag som går. 
    Så du menar att du är så lite värd som människa, icke livegen, att du skulle ge bort ditt liv ?  
    Varför skulle du annars ge bort ditt liv.
    On duty !
  • Anonym (nej)

    Att leva med någon annans rester är aldrig ett framgångskoncept. Särskilt inte om man vill ha ett eget liv. Jag lämnade min exmake, flyttade till sthlm och skaffade mig en karriär som jag aldrig hade kunnat drömma om hemma.Jg har aldrig ångrat mig! Hans liv står still där med ungarna. Jag ryser alltid när jag tänker på att jag också kunnat sitta där och levt hans liv.

  • modesto

    TS, hoppas att verkligen inte flyttar ihop och skaffar barn med honom. Om det låter så i början hur ska det vara senare?

  • whybother

    Ts, ditt liv väntar faktiskt på dig! Det enda som finns där är hans liv, hans ungar, hans tristess. Vill du verkligen inte ha ut mer av livet?

  • Anonym (MinSorg)

    Och det låter sp himmla sorgligt för HAN är PRECIS allt jag vill ha. Hus, man , barn. Lungt och tryggt.
    Och allt jag kan säga är att du måste följa dina instinkter. Man ska inte låa in en fågel för den måste flyga annars blir den olycklig och kan även dra med sig andra i fallet.

     

  • nihka
    Anonym (k) skrev 2013-11-07 14:53:55 följande:
    . Hur lämnar man någon man älskar? Önskar jag kunde sluta vara kär i honom, det hade underlättat så mycket.  
    Det ger sig självt. Till slut tar det negativa överhanden och tär såpass på känslorna att de försvinner eller reduceras till nivåer som gör det enklare att lämna. Ge det bara lite mer tid så föraktar du inte bara hans liv utan även han som lever livet du föraktar. Du är redan på väg med att du skriver här och det du skriver.

    Snart kan du packa för långresa. Sedan ska du så klart utbilda dig. Han älskar inte dig utan är självisk om han vill få dig att tro att utbildning är trams. Man stoppar inte någon från att utvecklas om man verkligen älskar dem.
  • Anonym (råger)

    För din killes skull ( och barnen ) hoppas jag verkligen att du har modet att bryta upp för därute
    nånstans finns det en tjej som skulle passa perfekt för honom och skulle älska honom och det liv
    han har.  

  • modsey

    Lämna och gå vidare såklart. Inte ska ska du leva ett liv du dör av inombords.

  • Anonym (mrs x)

    Ni passar inte ihop helt enkelt.
    Men även för övrigt: varför får du inte utbilda dig till bibliotekarie?  Många människor flyttar för att studera. Och inte kan du älska honom särskilt mycket som du skriver om honom. Att vara med honom ger dig ingenting - du vill fortfarande festa, han vill inte.

    Ett gemensamt intresse skulle i och för sig göra mycket. Men ni har inte det heller.
     Frågan är: vad är det du kallar kärlek ?  

  • MRMR1

    Separations ångest? Det här säger allt om dig som person (inte du TS men det låter som du med har det).

    Du behöver jobba med dig själv och finna din egen lycka, först då har du något stort att ge till din partner.

    Mitt råd skulle vara börja jobba med ditt eget liv tex skulle det vara väl investerade pengar att ta kontakt med en vägledande livscoach. De utför hjälp per telefon och har du ngn duktig gör det underverk. De talar inte om hur du skall göra utan ger dig verktyg att ta tag i ditt eget liv, därefter lär det automatisk ge sig hur du kommer göra.

    Vi måste ibland utanför vår trygghetszon för att verkligen känna vi lever.....      

Svar på tråden Kommer aldrig få det livet jag vill ha pga pojkvän :(