Inlägg från: Zemlan |Visa alla inlägg
  • Zemlan

    Trisomi 18 (Edwards syndrom)

    Kära du!

    Blir väldigt berörd av din berättelse. Jag födde vår dotter Vilma den 18 oktober 2006. Hon hade full trisomi 18 och dog under förlossningen... Vi fick veta genom ett fvp i v.32 att hon hade T18, hon var väldigt tillväxthämmad och på UL syntes en del markörer för kromosomfel, därav fvp.

    Den sorg man går igenom är så oändligt tung och man tror att man aldrig ska bli lycklig igen... Nu kan jag konstatera att livet är starkare än så - vi har fått två friska barn efter Vilma och vi är så otroligt tacksamma och lyckliga idag! Vilma lärde oss mycket och jag kommer alltid ha ett barn för lite men samtidigt är jag så tacksam för det hon faktiskt lärde mig...

    Sänder dig massor av kramar <3
         

       

  • Zemlan

    Jag kände likadant, ville bli gravid direkt. Och blev det ca ett halvår senare med vår dotter <3 Jag hade dock inte ett kejsarsnitt så det är nog bra om du väntar sex månader. Ta hand om din hälsa under tiden! Pyssla om dig allt vad du kan, det är du verkligen värd <3  Och gråt alla tårar som måste ut! Sorgen kommer och går och ibland är man inte heller i fas med sin partner. Låt varandra känna alla känslor, både sorg och glädje de dagar man kan! Ni kommer klara detta!!! KRAM!!!

Svar på tråden Trisomi 18 (Edwards syndrom)