Uppfostringsböcker?

Jag gillar Jesper Juuls och Lars H. Gustafssons böcker.

T.ex. "Ditt kompetenta barn" av J.J. eller "Växa, inte lyda" av L.H.G.

Även "Fem gånger mer kärlek" av Martin Forster är bra, tycker jag.

Men nu såg jag att du skrev i singularis, den allra bästa. Och måste jag välja en så skulle det vara "Växa inte lyda".

Jag gillar Lars H Gustafsons böcker. Växa- inte lyda som redan nämnts och Lotsa barn av samma författare är jättebra.

Jag har två favoriter:

Jesper Juul: Konsten att säga nej med gott samvete
Ingegerd Gavelin: Att möta sitt barn - och sig själv

"Fem gånger mer kärlek" av Forster gillar jag inte alls. 

Fem gånger mer Kärlek gillar jag skarpt! Många tips och råd.. Hög igenkänningsfaktor.. 

Mina favoriter är lite mer inriktade på barn med funktionshinder. Men ett ganska universellt budskap i dem, som jag försöker leva efter är: "barn gör så gott dom kan". När barn trotsar, bråkar, får utbrott och är allmänt överjobbiga, så är det inte nåt dom väljer själva, utan för att dom i den stunden inte klarar nåt annat. Å att mitt jobb är att hjälpa barnen att hitta andra utvägar ur situationen, inte att straffa barnen för nåt dom inte kan hjälpa. 

Sen kanske man själv ibland inte kan så mycket bättre än att få ett utbrott på ungarna. Men den grundläggande attityden att hjälpa, inte straffa, är ju genomgående i mina favorituppfostringsböcker

Varför gillar du inte "Fem gånger mer kärlek"?

Martin Forster bygger sin bok på KBT. Jag är inte emot KBT som så, men generaliserar man på det sätt som görs i boken så blir det ett väldigt ytligt förhållningssätt till människan......mycket metoder.  I slutet av boken så kommer Forsters människosyn fram tydligt då han okritiskt rekommenderar femminutersmetoden. Nej tack, inte en bok eller en syn på barn och fostran och relationer för mig.

Ok, tack för ditt svar! Får se vad jag tycker sedan när jag läst den. Har reserverat den på biblioteket. Men jag är definitivt ingen anhängare av femminutersmetoden i alla fall, gillar inte riktigt att en psykolog ( visst är han det?) rekommenderar något sådant.

Ja!? Det reagerade jag starkt inför också, och blev väldigt förvånad. För övrigt upplevde jag nämligen boken som väldigt human och bra rakt igenom, så den biten rimmade illa. Fast han rekommenderar den egentligen inte, han omnämner den bara. Men han tar inte avstånd heller, vilket han borde ha gjort så som Lars H Gustafsson gör...