Min son håller på med droger..
Anonym (Ledsen mamma.) skrev 2013-11-14 23:43:27 följande:
Har misstänkt ett tag att min snart 18åriga son håller på med droger men vid konfrontation så har han alltid himlat med ögonen och sagt att varför skulle det va så.. Nu vet jag och han har erkänt att han provade på 3 ggr för många år sen men att han inte skulle göra det igen. Men nu så har jag sett honom komma hem flera gånger med röda ögon, han har svårt att fokusera ibland och humörsvängningar. Dessutom så är han otroligt dålig på att hålla i pengar och när vi frågar honom vart han gjort av dem så minns han inte vad han köpt.. Jag och hans pappa har pratat om detta men han verkar inte ta det riktigt på allvar. Men idag så berättade min son att han i sommar tänkt åka med en kompis till Amsterdam. Jag reagerade direkt och undrade varför. Han svarade att det vore kul att se och att det är en riktig partystad som skulle va kul att åka till. Då sa jag att jag vet att han röker på och att det var därför han ville dit och han nekade inte. Sa bara att jag inte kunde säga nåt om det då det är lagligt där och han blir ju 18. Men det är ju inte att det är olagligt här som stör mig, det är ju användandet i sig. Jag avskyr droger och är helt knäckt. Kan inte se på honom utan att känna avsky och avsmak. Vill bara ha honom ut ur huset så fort som möjligt. Vill inte ha nåt med honom att göra. Han vet ju så väl hur sårad han gör mig. Vi har pratat så mycket om det här. Vet inte hur jag ska nå fram till honom. Han bryr sig inte ett skvatt om vad jag tycker eller säger. Självklart så älskar jag ju honom fortfarande eftersom han är min son men just nu känns det mest pliktskyldigt... Snälla vad ska jag göra?Det värsta du kan göra är nog att slänga ut honom och det bästa är nog att prata med honom (observera; prata, inte bråka och vara anklagande). Det kan mycket väl ligga något bakom hans användande av droger. Finns där för honom oavsett. Det var vad min mor gjorde med min lillebror tills han verkligen tog åt sig av vad vi i familjen tyckte och kände, våran oro för honom, risker o.s.v. Hon var verkligen en klippa för honom, gjorde allt i sin makt för att få honom att sluta, betalade av hans drogskulder, stöttade honom, lyssnade på honom, fanns där helt enkelt. Inte bara som en mamma, men som en vän också. Bara för att man gör så betyder absolut inte att man rättfärdigar användande av droger. Man kan visa sitt misstycke men ändå hjälpa.
Skäms inte för vad han gör, våga kontakta någon som kan hjälpa dig och din son. För det finns gott om hjälp, både för dig, anhöriga och för din son.
Jag hoppas på det bästa för er.