KiaL skrev 2013-11-15 22:11:30 följande:
Ja att vända sig till FL kunde jag ju förstått redan innan att det var korkat. Nu har jag pratat med RÄTT personer istället för de här som tycker att droger inte är så farligt och nåt att bli upprörd över. Och fått bra och genomtänkta svar på mina frågor och oro.
Vi (jag och hans pappa) kommer att ringa Maria ungdom och försöka få honom att gå dit frivilligt. Om inte så kommer vi gå via polisen och göra en anmälan då jag idag hittade spår efter droger samt tillbehör i hans rum. Eftersom han snart är 18 så kan vi inte tvinga honom då utan måste gå via polisen och socialen om inget händer innan hans 18årsdag.
Jag är hans mamma och jag kommer göra allt i min makt för att få honom att sluta för hans eget bästa. Om det så innebär att han kommer hata mig resten av livet. Hans bästa är viktigare än vad han tycker om mig.
För en del av er är det här kanske en småsak, men för mig är det katastrof. Jag AVSKYR droger och har alltid gjort. Jag har sen barnen varit små pratat och pratat om det här med droger och bett dem att aldrig utsätta sig för det. Jag har sett hur mycket elände det har fört med sig. Och då pratar jag också om alkohol.
Dessutom har vi kämpat för grabben sen han var liten med skolan och vänner då han har ADHD. Han har hamnat i många dåliga situationer som vi har ordnat upp för honom.
Så säga vad ni vill..jag älskar självklart honom..just därför jag aldrig ger upp att hjälpa honom. Men jag känner också avsky och avsmak inför det han gjort/gör och för sveket och lögnerna. Hans missbruk har tydligen hållit på länge. Han röker 1-2 ggr veckan och har gjort i flera år för att han påstår sig må bra av det.. Det anser jag vara ett beroende...oavsett om cannabis påstås att INTE vara beroendeframkallande.
Nja, du ställde en fråga och du fick må'många vettiga svar vad jag kan se, vad som är korkat i det fallet, extremt korkat är att bortse från dessa svar och vända sig till myndigheter, du har nu på egenhand stämplat din son till knarkare och det är en stämpel man int vill ha i det moraldrabbade Sverige.
Det VAR en småsak fram tills du valde att märka din grabb för livet, det nämndes innan att du leker med hans liv och eran förhållande med din rabiata inställning men nu har du tagit steget, du kan i alla fall innerligt hoppas, be till gud om du tror på nån att han nånsin förlåter dig för detta, tror inte det för det är en oförlåtlig svek du utsatte han för precis.
Du kan sluta intala dig själv saker som inte stämmer, du känner dig kanske bättre om du inbillar dig att du agerar i hans bästa men tyvärr, det du gör just nu är för din egen skull endast precis tvärt emot det vad som är bäst för grabben.
Din roll som förälder slutar vid att vägleda dina barn, om barnen sedan väljer att gå egen väg så har inte du som förälder nått att göra åt det, försöka tvångsanpassa ungarna med hjälp av myndigheter och märka dom för livet tyder på att man var inte mogen för föräldrar roll, ett husdjur eller akvarie hade varit mer passande.
Vad du anser är i det fallet fullständigt och helt och hållet betydelselöst, vill du hjälpa din grabb så anklagar du inte han för missbruk där han inte har nån, du kan piffa upp dina kunskaper på det området också, röka två gånger i veckan är inte misbruk, det är också nått som man behöver inte diskutera, har han adhd så mår han bra av att röka, cannabis fungerar utmärkt mot adhd.
Enda hjälpen du kan erbjuda han är läkarhjälp och medicinering mot hans adhd.
men här ger jag upp på dig helt, mediciner är ju droger, adhd medicin är i regel baserade på amfetaminliknande preparat och det är ju "droger" du så avskyr, så din väg blir väl att med hjälp av polis försöka tvinga han till underkastelse och dåligt mående för bra vill du ju inte att han ska må.Mman kan hoppas att tråden är hittepå rakt genom för så sjukt dåliga förääldar får man leta länge efter.