Det där med att en socanmälan förstör liv
Jösses vilken naiv människa du är Ts!
Även om man har rent mjöl i påsen så ställer socialens utredningar till ens liv så in i h-e.
Jag blev anmäld av mitt ex. Det påstods att jag använde droger och var psykiskt sjuk. Socialen startade en utredning och mitt helvete började. Jag lämnade frivilligt drogtester under en längre tid, gick till psyk för att de skulle kolla om jag hade nån psykisk sjukdom och lämnade in papper på detta till socialen. Trots det skickade de hem socjouren vid olika tider för att kolla om jag var påverkad. När det inte gav något så påstod de att jag drogade mitt barn så där togs det prover med som var rena. Efter det så påstod socialen att flera av mina grannar påstod att det sprang män hos mig dygnet runt och att det var ju inte bra för barnet. Hur motbevisar man sånt? Jo, jag flyttade hem till en familjemedlem utan att säga något till socialen och frågade sen om det fortsatt komma män till mig. Ja sa soc, för vi har haft socjouren hemma hos dig och de har sett att män kommit och gått. Jaha, vad konstigt tyckte jag, för vi har inte ens varit hemma den senaste veckan. Efter mycket om och men (även hot från mig om att anmäla utredare och kontor) så las utredningen ner utan åtgärd!
Vad har detta gjort för skada? Jo, jag är livrädd att ta medicin. Tänk om nån tror det är droger. Jag vågar inte låta min minsta skrika nu, för grannarna kanske tror jag misshandlar barnet. Jag vill aldrig ha besök, nån granne kanske påstår att jag horar. Jag är rädd, misstänksam och nojjig över allt nu. Innan helvetet med soc levde vi ett tryggt och glatt liv.
Fast jag kanske saknar insikt som är så jävla poppis att säga om utredda. För socialen är ju så jävla bra och gör inget fel. Skrota den och inför en barnsynsmyndighet där samtliga som jobbar har nån form av yrkesleg de kan bli av med när de missköter sig, vilket de för ofta gör!
