När ett barn fyller år - ska syskonen då få paket också?

Hmmm tjejer ni är kloka och har bra erfarenhet !!! Jag har än så länge bara ett barn och visst det är bättre att lära barnen från början att hantera avundsjuka.

Så är jag själv uppvuxen och så har jag SÅKLART alltid gjort med mina barn....

Det är fint och det är gulligt och det skapar en mysig grej, att syskonen får sin lilla bonuspresent..

Förstår INTE hur man kan välja bort en sån sak!!

Tänker att det är de människorna som bara ger varandra kärleksförklaringar för att det är allahjärtans dag som tycker det är fel... Men jag vet, bara en fördom jag har...

Så du lär barnen att inte känna avundsjuka, genom att låta dom uppleva avundsjuka?

SÅKLART är det svårt för ett litet barn att sitta och titta på när ett annat litet barn får sina 20 paket att öppna.
Att då göra det liiiite enklare för dom, genom att ge dem en liten tröstis, gör inte att barnet lär sig att inte känna avundsjuka, de lär sig att den här känslan jag har förstår mina föräldrar att jag har och nu gjorde dom det lite enklare för mig...

Att låta det lilla barnen sitta där och känna avundsjukan, utan att vara lite delaktig i den känslan som förälder, anser jag visar barnet att "den här känslan jag har nu ska jag tydligen ha" för jag sitter här och känner "lite smått obehag" och ingen bekräftar den eller hjälper mig med den...

Det är STOR skillnad på avundsjuka (vilket är en sund känsla) och missunsamhet.
Tror ingen människa i världen som blivit tillgodosedd sina behov och lyssnad till går och bär på missunsamhet. Däremot de som INTE blivit bekräftade i sina sunda "tillkortakommanden" på grund av att de inte är äldre än så, inte kan resonera i sin egen tanke varför de känner och att de känner och att det är ok, de kan lätt ta detta med sig in i framtiden, minnas känslan och utveckla en missunsamhet mot sin omgivning...
Ingen charmig egenskap när man sen är stor...

Jag har två fall, två tonåringar som aldrig skulle tänka tanken på tröstis...där det runnit ut helt naturligt...
Jag har alltså aldrig hamnat i något dramatiskt läge där vi ska "avvänja" barnet från en liten tröstpresent...
Idag är det bara min tioåring som fortfaranbde får sin tröstis...

Snarare är det så att när barnen kommit upp mot tidiga tonår så känns det lite fjantigt att få en "tröstis". För mig har det blivit en skön övergång att när den dagen kommer då de får en spontan tanke att  - för sina egna pengar - handla en present till sitt syskon som fyller år, så är också behovet av den lilla tröstisen borta...
Men det är bara min erfarenhet!!

Fast för mig handlar det inte om att visa att "jag tycker om någon" när jag ger mina barn presenter!

I det här fallet, med en extra present till syskonet, så handlar det om att göra "någon" i det här fallet mitt barn, glad när jag kan....

Frågan är väl av vilken anledning ett syskon, INTE skulle få bli glad över en liten extrapresent på just en födelsedag. Vad är vitsen? poängen med att få dagen innan eller dagen efter?

Fast, va?
Vi diskuterar väl ändå ämnet att ge en liten present till barnet som inte fyller år, på sitt syskons födelsedag...

Varför läser du in att det ena utesluter det andra?

SJÄLVKLART ger jag mina barn presenter lite då och då!!
Finns inget härligare än när jag vet att de snart kommer hem från skolan och där ligger ett paket på deras säng och väntar på dom. Helt oväntat, bara så...

Skulle därimot aldrig tänka att "nä, de får ingen liten sak på syskonets födelsedag, för det kan jag ge en annan dag?
Ser INGEN poäng där...

Hur gör egentligen ni som ger paket på syskonets dag när ni går på andra kalas??

Det är väl alltid trevligt med presenter? :)