• Anonym (mamman)

    Ett tredje barn.

    I går upptäckte jag att jag är gravid. Jag fattar inte hur jag kunde ana det. Jag gick in på apoteket och köpte ett graviditetstest. Gick hem och kissade på det och vips. Jag har precis fått igång min mens efter långtidsamning av min minsta.

    Jag och min man hade nyligen bestämt oss att två fick vara nog, mycket pga av att jag varit så jädra trött med vårt andra, att vi längtar efter tid för varandra och kunna ha barnvakt och unna oss. Jag är påväg att få en tillsvidare tjänst. 

    Min man tycker att abort är självklart medan jag varken vet in eller ut. Jag blir förbannad på oss själva som inte skyddade oss och tycker att det rent moraliskt känns fel att göra abort nä vi egentligen har möjlighet att ta hand om en till. Jag har ingen barnlängtan men jag vet av erfarenhet att det kan växa fram. Om jag beslutar mig för abort så kommer jag aldrig skaffa barn mer. Jag skulle aldrig göra abort för att sedan bli på tjocken vid en "bättre" tidpunkt. Jag är inte naiv, jag vet att det är en cellklump, men det är för mig en cellklump som skulle kunna bli en lika fantastisk individ som de två vi har.

    Om det nu blir abort så vill jag göra abort väldigt väldigt tidigt. Helst igår. Hur lång tid kan en sådan process ta? 

    Jag behöver  ventilera för att rensa bland mina känslor och tankar. 

  • Svar på tråden Ett tredje barn.
  • Anonym (Lång tid)

    En abort, från att du kontaktar vården till att den är klar kan ta 5-6 veckor. Desto längre du gått, desto snabbare går det.

    Jag fick en tid att göra ultraljud och prata med läkaren 1,5 vecka efter jag ringt dom. Skrapning som jag valde då jag aldrig skulle kunna se ett litet foster komma ur mig i toaletten hemma skedde först efter 4 (!) veckor till. Då gick jag in i vecka 16. Hade alltså kunnat avbrytas redan i vecka 11-12 om det inte varit så lång väntetid.

    Jag bor i Stockholm.

  • Anonym (mamman)
    Anonym (Lång tid) skrev 2013-12-13 20:38:56 följande:
    En abort, från att du kontaktar vården till att den är klar kan ta 5-6 veckor. Desto längre du gått, desto snabbare går det.
    Jag fick en tid att göra ultraljud och prata med läkaren 1,5 vecka efter jag ringt dom. Skrapning som jag valde då jag aldrig skulle kunna se ett litet foster komma ur mig i toaletten hemma skedde först efter 4 (!) veckor till. Då gick jag in i vecka 16. Hade alltså kunnat avbrytas redan i vecka 11-12 om det inte varit så lång väntetid.

    Jag bor i Stockholm.
    Oj, vilken tortyr! Det är ju sjukt att behöva vänta så länge. Det är ju inte klokt. Hur mådde du och hur mår du nu?
  • Nivinella

    Oj, vilket svårt läge. Jag skulle behålla barnet, om jag var det minsta osäker. Har gjort en abort och har 2 barn. Aborten var jag stensäker på och gjorde den i vecka 7. Medicinsk abort, rekommenderar jag inte. Gör en kirurgisk i så fall, så slipper du smärtan. Jag låg på sjukhus hög på morfin...

  • Anonym (mamman)

    Min man är inte lika säker han heller längre. Vi har inte pratat så mycket om det men säger att han skulle tycka att det skulle vara skitkul och skitjobbigt. Och det beskriver hur jag känner. Jag tycker att det känns svårt att beslutet ligger hos mig, samtidigt som det är självklart.

    Jag ska boka in ett möte med abortmottagningen för att få rådgivning och se hur långt gången jag är. Jag gör inte abort efter vecka 8.

    Just nu brottas jag mest med att jag känner mig illojal mot min arbetsgivare om jag fullföljer graviditeten. Fasiken vad sjukt att jag känner så. 

  • Anonym (v5)

    jag ringde samma dag jag plussade och fick komma in ett par dagar senare för undersökning och abortpiller.

  • maengs
    Anonym (mamman) skrev 2013-12-13 20:34:04 följande:
    Jag är inte naiv, jag vet att det är en cellklump, men det är för mig en cellklump som skulle kunna bli en lika fantastisk individ som de två vi har.

    Jag skulle vilja hävda att det redan är en fantastisk liten varelse :) Ett helt unikt liv har redan börjat, det kanske är litet men redan efter befruktningen finns ju allt som behövs för att barnet snart ska se ut som vilken liten minibebis som helst. Allt som behövs är näring, skydd och tid att växa. Och hjärtat verkar börja slå redan i vecka 6. Om vi inte tillåts vara värdefulla som små så kan vi aldrig heller bli stora ;)

    Hoppas inte ni gör nåt förhastat, ni låter ju båda lite tveksamma till en abort. Personligen hoppas jag att ni behåller och får en chans att lära känna denna bebis nr 3. Tror att ni kommer tycka att det var värt det. 
  • Nivinella

    Ja, det är inte bra att du tänker på arbetsgivaren i detta läge. Jag tycker din man beskrev det hela förträffligt: "skitkul och skitjobbigt". Ja, det är precis så jag också tycker att det är. Mina barn är 1 och 3. Idag somnade jag på soffan före barnen igen... Min man är bortrest och jag jobbar heltid, utan möjlighet till avlastning. Inte lätt att få det att gå ihop. Men det går ju... Kan tillägga att den abort jag gjorde var före jag träffade barnens far. Kände att jag inte hittat en blivande pappa till mina barn. Jag skulle ha svårt att göra en abort nu, om jag blev gravid igen med barnens far. Jag dömer ingen. Barn ska vara önskade, tycker jag. Men din arbetsgivare bör inte ha någonting med detta att göra. Kanske vill du fly undan ett beslut, genom att tänka på honom/ henne. Följ hjärtat helt och hållet. Inget annat!

  • Anonym (Samma sits)

    Hej!
    Vi sitter i samma sits som er. Fick veta i lördags att vi väntar vårt tredje barn. Vi var helt överns båda två om att vi inte skulle ha fler barn, jag hade börjat planera badrummet efter att skötbordet tas bort osv.
    Nu är läget helt annat. Är troligen redan i vecka 11 och har en läkartid om 1,5 vecka. PÅ måndag ska jag till en kurator och hoppas på att kunna bli lite klokare.
    Hoppas att ni kommer fram till nåt bra beslut snart :)

  • MinnieMouse

    För mig gick det jätte fort. Från+och att jag ringt 10 dagar tills jag stoppade de förbaskade tabletter i munnen. Jag bara bästemde mig och kunde inte ändra mina åsikter. Ville inte äns prata om det. Min man ville behålla men samtidigt lät han mig bestämma. Jag gick själv dit och gjorde allt själv. Sån idiot. Jag ångrar mig nu och har nu sagt till min man att han aldrig mer låter mig själv ta ett beslut oavsett vad. Det här var tredje graviditeten och vad spelar det för roll med en till. Barn som barn, de är underbara oavsett hur många de är. Jag har ångrat mig och kommer att ångra hela livet. Men samtidigt har aborten fått mig att tänka om. Nu är vi helt säkra på att vi vill ha en till. Så tips prata med någon eller några innan ni är där och håller muggen med tabletter och väntar på att ett litet hjärta som har precis börjat slå ska sluta.

  • Anonym (michaela)

    Hur har det gått för er ts? :)

  • Anonym (Samma sits 2)

    Här är en till i nästan samma sits. Vi har 2 barn och blev oplanerat gravida, jag är i vecka 6. Dock vill jag verkligen behålla barnen och maken vill inte. En riktig skitsits vi satt oss själva i.... Jag vill verkligen inte göra abort! Men vad gör man när maken inte vill ha fler?

  • Anonym (samma fast 4:e)

    Är i samma sits, fast med 4:e barnet... Vi har vägt fram och tillbaka, och sedan fram och tillbaka igen. Men vi kommer att behålla fyran av samma anledning som du pratar om TS, trots att vi vet att det kommer att bli jobbigt som tusan vissa dagar. Men också härligt som tusan andra dagar
    Men jag har full förståelse för er som väljer abort, tror som ni säger att så tidig abort som möjligt gör det något mindre svårt i det fallet.
    Är också lite nyfiken på hur ni gjorde TS, vad kom ni fram till?

  • Anonym (Tårtan)

    Jag är i samma situation, min sambo vill inte och jag vet varken in eller ut. Om vi väljer att behålla blir detta vårt fjärde barn, men barn nummer två dog i magen sent i graviditeten. Så tredje graviditeten var ett rent helvete och det barnet blir snart ett.

    Jag vet inte riktigt hur vi ska orka en till graviditet med all stress och oro, men samtidigt vet jag inte om jag klarar av en abort heller....

  • maengs

    Jag tänker att eftersom det redan är en levande mänsklig varelse därinne så skulle jag inte kunna göra en abort. Även om det lilla livet är litet nu så är det ändå levande och blir snabbt större. Så jag skulle hellre ha väldigt jobbiga och väldigt härliga dagar om vartannat som "Anonym (samma fast 4:e)" skrev, istället för att göra en abort och gå miste om nummer 3 eller 4.

    /Gravid med nummer 2

  • Anonym (ehhh???)
    Anonym (Lång tid) skrev 2013-12-13 20:38:56 följande:
    En abort, från att du kontaktar vården till att den är klar kan ta 5-6 veckor. Desto längre du gått, desto snabbare går det.
    Jag fick en tid att göra ultraljud och prata med läkaren 1,5 vecka efter jag ringt dom. Skrapning som jag valde då jag aldrig skulle kunna se ett litet foster komma ur mig i toaletten hemma skedde först efter 4 (!) veckor till. Då gick jag in i vecka 16. Hade alltså kunnat avbrytas redan i vecka 11-12 om det inte varit så lång väntetid.

    Jag bor i Stockholm.
    5-6 veckor i stockholm?? är du rolig eller? min bästa vän fick en tid för rådgivning på måndagen då hon ringde fredagen innan. först rådgivning och sedan gjorde hon den medicinska aborten två dagar senare på kliniken. när jag ringde frågade de om jag ville komma dagen därpå eller dagen efter det och sedan var det två dagar till skrapningen. detta på karolinska. vart i hela friden ringde du för att vänta i över en månad, coop forum?
Svar på tråden Ett tredje barn.