Anonym (Undrande) skrev 2013-12-20 22:29:06 följande:
Säg att du träffar någon ny, spännande person som du vill lära känna mer och efter ett tag väcks starkare känslor och ni börjar dejta.
Efter en period, ni har inte haft sex, berättar personen att han/hon är transsexuell och har gjort ett könsbyte.
Hur skulle du hantera det, eller iallafall hur tror du?
Personligen hade jag brutit. Skulle inte klara av ens tanken på att ha sex med en person som inte är man "på riktigt". Sedan vet jag inte heller egentligen hur det fungerar för en sådan person.
Vad jag förstått är det lättare att göra om en man till kvinna än tvärtom...
Jag tror jag skulle känt mig som att jag varit på väg att bli ihop med en kvinna och det är ett av det sista jag skulle kunna tänka mig. Då är jag hellre själv.
Nästa tanke, en omopererad man eller kvinna... se du på personen som det "nya" könet eller som en person omstöpt i fel form?
Nu är jag kvinna så i mitt fall hade ju den partnern varit en kvinna som blivit man. Jag hade brutit, inte för att könsbytet stör mig, utan för att tekniken att skapa en fullt fungerande penis inte finns ännu. Jag gillar sex, det är viktigt för mig och då är alltså en fullt fungerande penis viktig. Hade inte penetrerande sex varit viktig på det viset som det är för mig så hade det hela varit oviktigt.
Bortsett från den detaljen så hade det inte stört mig alls. Känner man att man är född i fel kropp så är man det och jag tycker det är skitbra att folk kan få byta kön och bli den de känner att de är. För min del sitter könet i själen, så hade jag mött en kvinna ( som vart född man och bytt kön ) så hade jag inte backat alls. Nu blir jag inte kär i kvinnor så jag har inte funderat något särskilt på det.
Nu skall jag berätta hur jag ser på världen. Jag ser människor, individer, det är vad jag ser, kön är något jag ser efter det. För i sista änden är det en själ, en människa jag älskar, kroppen ingår men den är inte det viktigaste, den är inte avgörande för om jag älskar människan eller inte. Så nej jag ser inte könet. Men jag kan berätta för er att jag har en bekant som föddes som man och nu är kvinna, för mig är hon en hon. Någon jag älskar som byter kön älskar jag oavsett. Visst va fan man får vänja sig vid att lära sig säga rätt namn, det är en vana, det blir samma när någon annan man känner byter namn, har man sagt Lina i 20 år till någon, så är det inte så lätt att lära in namnet Anna om denne byter, men det går, jag vet att det går. Däremot så säger jag som känner en kvinna som bytt namn till ett annat kvinnonamn ofta fel, jag använder det gamla namnet när jag berättar en händelse som skedde innan namnbytet och det nya namnet när jag berättar om sånt som hänt efter. Så typ när jag och Lina var barn så gjorde vi bla bla. När jag och Anna var på krogen förra veckan så mötte vi. Det "felet" gör jag OCH ibland är jag så hemsk så jag säger till Anna att fan jag saknar Lina ibland hon var smartare än du är
Om någon jag älskar låt säga en vän eller om så bara en bekant som känner förtroende för mig, känner att denne är född i fel kön så kommer jag stötta den personen hela vägen så mkt jag bara kan. För människan är min vän oavsett vilket kön den har och oavsett vilket kön det kommer sluta med att den har. Det är en människa och jag bryr mig om människan. På samma sätt som jag älskar min unge oavsett om det visar sig att hon är homosexuell, transsexuell, asexuell, ja ni förstår, det är mitt barn oavsett och jag älskar mitt barn oavsett.
