Generationsboende under samma tak - udda i Sverige

Nu är inte jag så insatt i demens, funktionshindrade unga vuxna eller hur varje specifik individ upplever saker.
"Vill inte ha den relationen" kan enkelt förklaras med att de inte är uppvuxna med den grundsynen.
Säger inte att det alltid behöver vara så men självklart kan så vara fallet.
Vi är ändå en produkt av vår uppfostran och hur samhället ser ut runt omkring oss.
Om vi leker med tanken att det sker en förändring ifrån grunden är det inte särskilt svårt att se att allt skulle kunna vara annorlunda.
Jag menar inte att det självklart skulle bli bättre, bara annorlunda.
Det vi "vill" (eller blivit lärda att tro att vi vill, eller vill för att det passar bra in i det mönster vi är satta i) kanske blir något helt annat.
Vi kanske rent av VILL ha släkten nära då,, märkliga tanke

Förstår du hur jag menar?
Jag tänker inte kortsiktigt och ytligt utan betydligt längre och djupare än så och är öppen för möjligheter och lägger mindre fokus på vad som eventuellt kanske kan gå fel.
Utan att för den delen vara naiv.

Vi behöver en grundläggande förändring i hur Sverige ser ut, detta är min tanke.
Kanske finns fler som har bra förslag på hur vi kan skapa fler ödmjuka individer som inte tänker i affekt och sedan bara lallar vidare inte ett dugg klokare.

Tänker... Om föräldern som "är för jobbig" så barnet lämnar skulle lämnat barnet under perioder under uppväxten för att barnet "är för jobbig"

Jag vet inte... Jag tycker det låter rätt omoraliskt och oansvarigt.
Men det är min uppfattning här och nu.
Jag skulle också tycka att det är jobbigt at ta hand om någon som är otrevlig men hade nog tänkt mig för både en och två gånger hur mycket den föräldern själv fått stå ut med under sina barns uppväxt gällande uppoffringar och tålamod.

Jag har ju inte pratat med någon berörd kvinna om detta, inte ännu i alla fall.
Därav att jag är restriktiv med att ge sken av att tro att jag vet hur alla tänker.
Man ska nog har bra på fötter för att göra uttalanden om hur andra tycker och tänker därav min nyfikenhet på hur du vet.
Så du har pratat med en kvinna som öppet berättat hur förtryckt (min tolkning) hon kännt sig och sedan läst (var är intressant tycker jag, det är olika bilder man vill måla upp beroende på vilka som rapporterar. Fråga vad en misshandlad kvinna tycker om män och fråga en lycklig nygift kvinna vad hon tycker om män så får du nog olika svar även om det gäller män i bägge frågorna)

Jag vet inte hur jag ska "kolla på familjekonstellationerna" i de nämnda länderna, bor och arbetar i Sverige och känner inga sådana familjer som jag åker och hälsar på regelbundet.

Vet inte vart man läser bra fakta om kvinnors upplevelser i dessa konstellationer.
Hjälp?

BVC förespråkar både bra, och mindre bra saker.
Självklart ska man inte skrika på varken barn eller vuxna i frustration, det är omoget och rätt primitivt.

Jag tycker också att man ska skaffa barn för att man vill ha, inte för att bli omhändertagen när man blir gammal.
Det sista är bara ett stort plus i kanten

Jag tycker att det är anigens tragiskt att så många inte vill finnas för de som älskat en mest i hela världen när de behöver.
Sedan förstår jag att det kan finnas extremfall gällande äldre men jag ser det som undantag.
De flesta blir trots allt bara gaggiga och långsamma

...och det där med "komma tillbaka om fem minuter" var inget du nämde i detta inlägg när jag tänker efter.
Det var mer en skönskrivning i svaret med BVC känns det som... En räddning för att du såg själv hur illa det såg ut det du skrivit. Du menade att en anhörig kan dumpa över ansvaret till en betald skötare när föräldern är för jobbig att vara med enligt barnet.

Så tokigt det känns att vi (generellt) är så djupt rotade i tanken att uppoffring för sina föräldrar är otänkbart.

Var har jag påstått att kvinnor ska bära den stora bördan?


Nu läser du väl ändå lite som du vill mellan raderna.
Ingenstans tycker jag att någon ska bära mer ansvar än någon annan.
Jag vill att alla ska ansvara för sig själva och alla ansvara hur relationerna ser ut sinsemellan.

...vad är flera generationer bak? Jag pratar om framtiden, inte vad som skett för flera generationer sedan.

Fast om vi släpper "då" och koncentreras oss på "nu" och "framtid" så tror jag nog att vi kommer längre i diskussionen.
Fortfarande ÄR det kvinnan...
Dags för förändring då, eller hur?
Det startar med uppfostran, det är faktiskt inte svårare än så.
Egentligen. Människor GÖR det svårt däremot genom att stånga sig blodig genom att konstatera gång på gång att det ÄR på ett visst sätt istället för att helt enkelt bara dra sitt strå till stacken för att skapa en förändring.

Jag är öppen för förändring och ett nytt sätt att tänka.
Frågan är hur många som är det och hur många som kommer fortsätta motarbeta en positiv förändring genom en självuppfyllande, destruktiv profetia.

Understryker återigen att jag inte tror att generationsboende skulle lösa hela världens problem men det är i alla fall en kreativ och positiv tanke och kanske väcker intresse hos andra att hitta andra lösningar om det nu är så fruktansvärt att ta hand om sina föräldrar (i gengäld med att de avlastar i hemmet under deras kanske 20 friska år, tryggheten för deras barnbarn, stödet för de arbetande föräldrarna och allt annat positiv som ett sådant boende HADE kunnat ge. Det behöver inte BARA vara negativt och att bära runt på en dement, helt hjälplös, elak säck dagarna i ända)

Ingen har diskuterat tvång, jag har undrat vad det är som tar emot så in i helsicke att tänka tanken att finnas för sina åldrande föräldrar.
Men det är ju fantastiskt ifall möjligheten finns att få hjälp i hemmet om det skulle behövas. Kanon ju

Det känns som en rejäl utsvängning av tråden om jag skulle börja diskutera vad jag eventuellt skulle göra i en fiktiv situation. Kortfattat skulle jag löst situationen efter bästa förmåga.
Vad är innehållsrikt och kvalitativt?
Är inte det bara en omskrivning på göra det bästa av en trist situation, som växelvis boende för barn exempelvis.
"kvalitetstid med barnen" är mer "ta igen missad tid för att jag valt bort heltiden med dem" vilket är en märklig paradox men hursom.
Jag tror att tid är mer viktigt än om man pratar koncentrerat om något givande i en kvart och jag tror att umgås är viktigare än vad man gör.
Vi ser nog väldigt olika på det här.