Separationsångest som vuxen, finns det fler?

Jag är 21 år Jag lider fruktansvärt min sambo har åkt iväg över helgen med en vänn. Jag och min sambo bor ihop arbetar ihop Vi är med varandra nästan 24/7. Jag försöker verkligen inte visa de men hade jag kunnat hade jag sms:at och ringt han hela tiden eller tillo med hämtat han om han så va i Kina. Nu när han är borta känner jag mig helt tom jag känner mig så fruktansvärt övergiven. Som vänn är ja intensiv jag kan lätt sova över vilket jag gjorde väldigt ofta när jag var yngre. När min vänn va tvungen att görRA annat braka min värld. Om det skär sig i förhållandet och min sambo tillexempel går till gymmet brakar min värld ihop. Andra skulle kunna säga men han går ju bara till gymmet men för mig i min värld är han ett monster som inte vill ha mig längre o jag är helt själv på jorden. Annars njuter jag fruktansvärt mycket av livet är ofta positivt o glad men det är när jag blir själv som ja blir helt knäpp. Asså de e skit jobbigt

Jag har inte berättat för min partner mer än att jag inte vill att han går när vi har en diskussion men egentligen är det större än så. Min separationsångest är som värst vid en diskussion och min partner lämningar för Tex jobb. Andra kanske kan hantera vi pratar om det imorgon eller sen , för mig är det ren tortyr jag känner mig helt tom och övergiven. Om han reser bort och vi kanske haft en dissektion dagen innan vill jag bara gå upp säga hejdå o gå till kontoret för att sedan återvända när han lämnat för att slippa se han åka från mig. När han lämnat har ja ingen lust att äta eller lämna hemmet. Som nu ligger jag och väntar jag hatar att ja är så knäpp mes det och vet i te riktigt vart det grundar sig i.