Jag står inte ut med att duscha mina barn!

En fråga, badade ni dom när dom var små? Babysim alltså och dök med dom? Ett tips är att man ska vänja dom med vatten över huvudet. Har ni badkar? Låt dom få plaska och leka i vattnet, ta smått med vatten bak på huvudet först (med din hand) sen så småningom går du framåt med handen. Min sysyers son är rädd för vatten men det är tack vare dom aldrig vänjde han med det! Men tiden kommer det bli bättre, bara låta dom vänja sig lugnt med vattnet.

Hur reagerar NI på situationen?

Jag har också barn som är rädda för vatten i ansiktet, vilket kommer sig av en far som "vill visa att det inte är farligt" och därför inte respekterat deras gränser alls när det gäller det. Han har blivit märkbart irriterad och sur, sköljt över deras ansikten, tjatat och gnällt på dom.

Hos mig vet dom att jag aldrig skulle göra sånt och dom kan lita på att jag ser till att hålla vattnet från ansiktet på dom. Jag har visat dom hur jag gör själv, luta huvudet bakåt och sen börjar jag skölja i nacken och gå uppåt för att vänja vid att det görs. Sen håller jag en hand på pannan över ögonen, är väldigt noga med att inget vatten kommer i ansiktet och gör det snabbt och smidigt. Och öser beröm när dom klarat det utan att få panik. Pratar lugnt och berättar under tiden vad jag gör. Schampoo använder jag ytterst sällan på dom så det går snabbt, vill bara ha håret genomblött.

Handduk fås så snabbt som möjligt när det är klart. Tar alltid håret sist så dom kan få torka sig så snart dom kan.

Har inte läst allas inlägg men har ni provat sån där duschskärm? Ni vet sån där rund av plast med ett elastiskt hål i? Nån som vet hurdan jag menar?

Vi har haft samma problem med dottern, och det trotts att vi har kört babysim, numera småbarnssim sedan hon var gammal nog att börja på det. Vi försökte verkligen med allt, skärm, handduk, simglasögon (men det vägrar hon ha på sig såväl i duschen som på simningen) osv. Det som vi till slut hittade som fungerade var att tvätta håret i badkaret. Hon fick helt enkelt ligga ner på rygg, med huvudet antingen på ena förälderns arm eller om man var själv med henne i knät. De första gångerna sköljde vi helt enkelt av håret i badkarsvattnet, utan att hälla något annat än att gnugga med händerna som vi sköljde ur emellan. Detta gjorde vi innan resten av badet, bara för att vattnet var ren och fri från tvålrester. Efter ett tag började vi hälla vatten på henne med en liten skål/kanna, max 1/2-1 dl åt gången och överallt utom på huvudet. När det varit harmoniskt och mysigt ett tag så övergick vi till att hälla vatten även på huvudet. Hon fick fortfarande ligga ner och en hand på pannan av vuxen för att förhindra vatten i ansiktet. Sedan började vi sakteliga föra in duschen. Till en början så fick den strila lite långsamt och hon fick själv leka med den, vi använde inte den förrän vi kände att hon var trygg med ljudet. Då hade hon sakteliga börjat duscha på sig själv. När vi kommit så här långt så började vi samtidigt vänja henne med riktiga duschen (vi har en till badkaret och en vanlig dusch i badrummet). Duschslangen fick ligga på golvet med en ganska stilla stråle och hon fick själv gå fram till den och duscha sig med den. Och på samma sätt som i badkaret så tog vi långsamt allt mer ansvar för duschen. Idag så är hon snart 4 och det går bra att duscha och tvätta håret, även om hon alltid vill skjuta upp det. Men när hon väl är i duschen så brukar hon inte vilja gå ut ur den. Än idag så får hon själv hålla i duschen och spola sig som hon vill den största delen av tiden. Det är bara när håret ska sköljas ur som vi håller i slangen. Men då är vi också väldigt tydliga med att förvarna om när vattnet kommer och försöka undvika att spruta vatten i ansiktet/ögonen. Kan tillägga att det fick varje gång blir en del spolande då hon har långt och tjockt hår som nästan räcker ner till rumpan, och som kräver balsam efter varje tvätt och regelbunden inpackning.

Så TS, mitt råd är att ta det i små, små steg. Försöka hålla lugnet hela tiden, prata lugnt och försök hålla frustrationen borta. Är det så att du känner att du inte orkar hålla dig lugn, se till att mannen tar över innan ditt tålamod brister. Eller så ska mannen kanske helt ta över det hela ett tag och jobba på att duschandet och hårtvätten blir en lugn och harmonisk stund istället för den hysteri som är nu? För jag tror att det är lite så att man hamnar i en ond cirkel. Barnet blir upprört, den vuxna blur också det. Och vid nästa tillfälle minns barnet endast känslorna det kände vid senaste duschen, blir rädd och får panik och hysteri uppstår. Föräldern blir också hysterisk efter ett tag och så blir det fullständig kalabalik och till nästa dusch har allt förvärrats.

Lycka till nu! Och kom ihåg, skynda långsamt!

Det är kanske just det här som är problemet - det ska gå snabbt och smidigt och på era villkor och NI ska orka. Men ert barn då? Är det inte bättre att låta det ta tid - sätt av en timme till duschen då och prioritera bort något annat. Att försöka stressa fram det kommer ju bara att leda till mer skrik och panik och framför allt rädsla hos barnen.

Ja, barnen måste LÄRA sig att stå ut med det, det är inte samma sak som att pang bom vara tvungen att göra det. Jämför med en person som har spindelskräck - man kanske måste lära sig att komma över fobin men det gör du ju inte enklast genom att dumpa personen i ett badkar fullt med spindlar det första du gör utan mer steg för steg..