Forum Ofrivillig barnlöshet - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Lör 1 feb 2014 13:06 Läst 83356 gånger Totalt 616 svar
    Visar endast inlägg av Lilla0 - Visa alla inlägg
  • Lör 1 feb 2014 13:06 #107
    .....Ville bara skriva när det gavs tillfälle...

    Så många år som jag (vi) gått på hormonbehandlingar, IVF:er mm.
    S
    Ständigt en väntan på livet.
    På att få komma på nästa behandling på landstinget då det är så många par i samma situation som oss. Väntan på gravtestet- ska det bli ett plus eller minus. Väntan på nästa IVF. Väntan på att se om hjärtat tickar efter en lyckad IVF. Väntan på skrapning vid missfall. Väntan på att få göra en behandling igen. Väntan på att sambon vill vänta för han tvekar på oss och detta jävla projekt.. Väntan på samtal från läkaren om det gick som det skulle.. Väntan på nytt liv.
      Jag är barnlös men långt ifrån hopplös. Vi är barnlösa men långt ifrån kärlekslösa. Men det sliter på en relation.
    En IVF går till som så- hormonbehandling med sprutor och ultraljud med jämna mellanrum. När äggen är ca 18-20 cm så tar man en spruta för ägglossning. Sen ska man in till läkare som mer eller mindre suger ur äggen i en slang (låter ju sjukt men så är det) och sedan befruktas äggen utanför kroppen med mannens spermier. Sedan väntar man två dagar för att se om äggen blir befruktade. Blir de det så förs de in i kvinnans kropp och så väntar man igen. På att det ska "fästa"  och växa ... 
     Vi har gjort lyckade IVF:er men som slutat i missfall och vi har gjort misslyckade IVF:er där ägget inte fäst alls...  

    I höstas så var vi i Uppsala. Plockade ut ägg och gjorde hela proceduren.. (lämnade badboys så att säga) ...

    Två dagar senare ringde de och sa att vi var välkomna dagen efter. Fem stycken fina så små embryon var redo  ..:)
    Då sa sambon han inte ville åka och att han tvekade på oss. Han visste inte längre om han ville leva med mig. Nattsvart!

    5 stycken små embryon ligger nu i frysen i Uppsala och väntar på oss. Men vi kommer aldrig återinföra dem.. Den här hösten var den tuffaste men nu mår jag äntligen bättre. Åh jag har slutat vänta!

    Jag ville bara skriva av mig.

    Jag har skämts så mycket. Dels för att jag inte kan få barn (PCO) men också för att inte jag kan få min kille att älska mig fullt ut. .. Skämt skämts och skämts...

    Men jag har fått så mycket värme sista tiden och jag har öppnat upp mitt lilla hjärta lite. Det har varit helande för mig.

    Jag ska till Danmark den 5 mars. Vi får se vad som händer efter det....

  • Mån 3 feb 2014 21:31 #109

    Dansar. Fin du är som orkar skriva så.. Man har skämts så mycket och jag har tagit stor skuld på mig själv. Om jag hade varit lite mer så eller lite mer si.. Men med ett par månaders reflektion så inser jag att det inte är mitt fel. Åh håller med dig. Han kunde sagt något.. När jag tog sprutorna? Eller när vi var på ultraljud? Usch.. Gör ont igen när jag  tänker på det men styrkekramar gör en starkare. Tack snälla.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll