Mitt barn springer bara iväg!

Hon är drygt 15 månader

Min sticker också. Är det inte ett tecken att de är trygga?

Jag kallar dem "smitbarn". Min yngsta var sådan när hon var mindre. Blev tvungen att ha henne i vagn tills hon var nästan 5 år, just för att hon annars bara stack i väg.

Jag har också haft ett sånt barn. JOBBIGT är det. Hon är nu fem och MYCKET bättre men kan fortfarande dra het plötsligt och bara försvinna. När hon var mellan 1-3 var hon hopplös. Nästan så jag drog mig för att gå ut med ungarna för att hon bara försvann och utsatte sig för fara. Funderade på sele med koppel faktiskt.

Rekommenderar dig absolut att skaffa sele! Märkligt de har så dåligt rykte här, i övriga världen är det hur vanligt som helst. Ett litet barn som springer iväg är en fara för sig själv.

Samma med min 15 månaders son.

Får gå och hålla i honom hela tiden eller ha honom i vagnen.

Tänker träna på det där och se om det kan bli bättre.

Jag trodde alla barn gjorde så. Finns det alltså barn i den åldern som inte springer iväg?

Haha, precis min tanke.

TS, en sele är väldigt skönt att ha på farliga ställen, tex i trafiken.

Min är 3,5 och fortfarande en "rymmare"

Nej alla barn gör absolut inte så. Många barm ser till att hålla sig nära mamma/pappa utan att dra iväg.

Ja min äldsta (nu fem) har inte smitit. Alltid funkat exemplariskt i affärer och i trafiken. Hans lillasyster nu två ser dock till att vi får vår ranson av det. Så fort hon kunde gå ( och det gjorde hon tidigt) så försökte hon rymma hemifrån.

Vanligt i den åldern, det går över.

Tills dess får du jaga, bära eller ha barnet i vagn. ;)

Samma här. Min 9 månaders traskar för fullt och när hon får gå själv när vi är ute så går hon bara på som en leksak man skruvat upp i ryggen. Inte kollar hon efter mig. Kommer nog få springa en del efter henne när hon börjar bli riktigt snabb. Än är hon lätt att komma ikapp=)

Sen är hon ju en bebis fortfarande och har nog inte samma tankesätt som äldre barn. jag tror itne ens en 9 månaders förstrår vad "komma bort" är för något. Hoppas det blir bättre=)

Min son är likadan. Vi måste gå på bilvägen för att kunna lämna huset också, så när vi går hundpromenad så får han vara i sele ibland. När vi är i affärer så är vi alltid två vuxna. En som håller efter illbattingen och ser till att han inte springer iväg eller får ett känslosvall över någonting, och så en som handlar :P

Jag har haft ett barn som traskade iväg också. Svingade upp honom i sjal eller bärsele på ryggen. Praktiskt . 

Min tvååring är också sjalad men vid ett vägrade hon bli buren mer. Och vagn har hon alltid vägrat. Så här är det bara tålamod och lite våld som gäller.

Skaffa sele, det är ovärderligt. Visst man får en del blickar och kommentarer. 

Jag var en sån som ansåg att sele var onödigt och det ju bara var att lära barnen att gå fint. Min fjärde fungerade inte riktigt så han fick ett sele. 

Skaffa sele,  snarast  medan barnet inte riktigt fattar hur det funkar. Stora tjejen väntade vi för länge, när vi väl testade blev hon hysterisk.  Lilla tjejen var väl i 1-1, 5-årsåldern och accepterade det mycket bättre. 

Aen så blir det bättre, gradvis. Stora tjejen är fortfarande sån, men hon har autism. Men lilla tjejen är nu nästan två, och har blivit mycket duktigare på att följa efter, hålla handen och sånt utan hysteriska utbrott. Hon smiter nog fortfarande,  och resagerar inte direkt på "kom!", men som sagt, mycket bättre än förut. 

Tack för alla svar! Finns visst fler som jagar sina små där ute . Motion får man ju iaf .

Mina äldre barn har varit betydligt mer nära mig, så detta var lite nytt.

Har dock en del funderingar runt mitt lilla knytte, och detta är bara en del jag funderar runt. Men nu tänker jag släppa det här iaf!