Anonym (hjärnceller?) skrev 2014-01-20 11:13:31 följande:
Mmmm, det stämmer nog. Skall bara vänta och låta detta plinga ner i mammen medvetande också. Jag har varit så himla ledsen över detta, men nu är jag inte det längre. Ganska klassiskt, eller?
Vet att det kan vara svårt att inte börja bråka när man ska diskutera sånt här. Men försök att sätta er ner och diskutera hur det ska bli, utan att vara negativa mot varandra, eller skylla något på den andra. Försök att sakligt se på saken utifrån vad som skulle vara bäst för barnen. Sen vet jag av egen erfarenhet att det finns hopplösa fall där ena parten är så bitter att det inte går att samtala ändå, men där kan man försöka ta hjälp av familjerätten. Försök bara att inte ta åt dig av eventuella elakheter, utan låt det rinna av dig. I slutänden är det oftast bara ord och inget annat och det viktiga är ju som sagt ändå barnens väl och ve.