• Anonym (hjärn­celler­?)
    Äldre 20 jan 11:06
    2761 visningar
    16 svar
    Inlägg från Anonym (hjärnceller?) Visa alla inlägg
    16
    2761

    Fattar min fem- och nioåring något jag inte fattar?

    Härom dagen talade jag allvar med min man att vi inte kan ha det som vi har det. Det har varit dåligt i snart sex år, jag har försökt på alla de sätt jag kunnat komma på för att lösa vår situation. Mannen är arg, kall, drar sig undan, ger mig order, pratar inte med mig, följer inte med på semester och verkar tycka att jag är rätt kass. Dock vill han inte skiljas. Det är mer att "om jag bara ändrar mig och skärper mig", kommer vi att ha det bra.

    I alla fall har jag nu in princip fått nog, sa att jag inte vill bo med honom längre utan flytta och se om det kan hjälpa. Jag sa att jag inte vill att vi bråkar om barnen, utan har dem halva tiden var och frågade om han har möjlighet att bo kvar i huset. Då sa han att nej, han kunde inte lova att han inte skulle bråka om barnen och att han inte kunde klara huset själv. Då sa jag att jag kan ta huset och försöka klara det. Då sa han nej till det också.

    Då gick jag i väg och då sa han att han tyckte att jag skulle boka terapi åt oss. Vi har gått på detta en gång förut, men han slutade gå efter några gånger. Okej, sa jag, för hur det än blir är det nog bra med lite familjeterapi, åtmionstone för att jag inte skall bli helgalen.

    Jag går och lägger mig en stund i min säng och funderar och efter en stund kommer min femåring upp och frågar mig: "Mamma, skall du flytta?" Jag håller på att få ett anfall, går ner och pratar lugnt och pedagogiskt med våra barn om att mamma och pappa bråkar ju så mycket, så jag tänkte att det är bättre om vi inte bor i hop, att de får bo hos oss bägge och att vi älskar dem och att det inte är deras fel.Dessutom säger jag att vi just besämde att gå till familjeterapin och diskutera igenom allt detta innan vi flyttar i sär. Barnen ställer några frågor och sedan ler den ena och säger: Vad bra, då får jag två rum. Femåringen skrattar och säger att jag kan ju bli i hop med terapeuten istället (?) och sedan påminner jag dem om att vi skall gå till terapeuten och kanske kan det ordna sig? Barnen skrattar mig upp i ansiktet och nioåringen säger: Nej, allvarligt, mamma, det klarar du och pappa aldrig.

    Jaha! Jag trodde barn skulle bli ledsna när föräldrarna skiljs? Är det så att mina barn för länge sedan har fattat något som jag inte har fattat helt fortfarande?

  • Svar på tråden Fattar min fem- och nioåring något jag inte fattar?
  • Anonym (hjärn­celler­?) Trådstartaren
    Äldre 20 jan 11:13
    #5
    Alla hemma skrev 2014-01-20 11:10:40 följande:
    Skilsmässor behöver inte innebära något negativt. Om ni haft det dåligt en längre tid så har garanterat barnen känt av det. Då kan det tom komma som en lättnad att föräldrarna går isär. Det finns absolut lyckliga skilsmässor, bara de vuxna kan se till barnens bästa efteråt, gällande umgänge och allt runt det.
    Mmmm, det stämmer nog. Skall bara vänta och låta detta plinga ner i mammen medvetande också. Jag har varit så himla ledsen över detta, men nu är jag inte det längre. Ganska klassiskt, eller?
  • Anonym (hjärn­celler­?) Trådstartaren
    Äldre 20 jan 11:17
    #7

    Tack alla som svarar. Vad skönt att höra.

    Någon som har förslag på hur man hanterar en man som min? Å andra sidan är jag ju inte så jolmig som jag varit i åratal och får väl "bara" försöka bete mig vuxet.

  • Anonym (hjärn­celler­?) Trådstartaren
    Äldre 20 jan 11:19
    #8
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-01-20 11:17:26 följande:
    Barn ser mer än vad vi vuxna vill förstå. Vissa barn blir tom lyckliga och känner en befrielse om föräldrarna går isär för de blir själva indirekt psykiskt misshandlade av föräldrarnas osämjan. Sex år! Det är hela fem åringens liv som ni har haft det dåligt. Detta barnet kan tillslut tro att detta är ett normalt beteende.
    Jag vet. Det finns ingen möjlighet för mig att stå för mitt förhållande längre inför mina barn. Dock har det ju inte alltid varit så här. Det började när vi fick barn och eskalerade när vi väntade femåringen. Mannen har varit oerhört viktig för mig och jag har älskat honom fram till i höstas.
  • Anonym (hjärn­celler­?) Trådstartaren
    Äldre 20 jan 17:01
    #13
    studentbruttan29 skrev 2014-01-20 16:04:43 följande:

    Jag tycker inte du ska hantera honom överhuvudtaget utan lägga 100 % på DIG och ditt nya boende. Roligare för barnen med nytt och ni kan inreda som ni vill ha det istället för att bo i "gamla dåliga minnen". 


    Säg att du ska flytta, fixa eget och lägg all fokus på dig. Du behöver inte svara på hans fjantiga frågor eller förklara någonting faktiskt. 


    Det här känns väldigt nytt för mig. Känns som om jag är skyldig honom att förklara och reda ut. Kanske är jag inte det? Bara säga att jag skall flytta och sedan skita i honom?

    Hur tänker man kring vårt hus och gemensamma kostander för det om jag flyttar till en lägenhet?
Svar på tråden Fattar min fem- och nioåring något jag inte fattar?
Logga in
Bli medlem