Inlägg från: Jag kom inte på något bättre |Visa alla inlägg
  • Jag kom inte på något bättre

    I ett våldsamt förhållande?

    Spelar ingen roll vad han säger och lovar på allt heligt.. mitt ex lovade och svor på sina två barn att han aldrig mer skulle slå mig (eller vara fyllesvin som din pojkvän) igen.. han började så som din pojkvän gör, sen blev det bara värre o värre. Dagen jag lämnade honom så höll han på att bryta näsbenet på mig genom att skalla mig, det var dock det lindrigaste han gjorde den kvällen- men det var nog då som bägaren rann över för mig. Låt det för guds skull inte gå lika långt som jag lät mitt förra förhållande göra.


    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
  • Jag kom inte på något bättre
    entjejsomundrar skrev 2014-02-03 14:09:32 följande:
    hur menar du?



    Tror h*n menar att din pojkvän manipulerar sig att stanna. Jag vet att du tänker "det gör han inte, jag är med honom för att jag vill det och för att jag älskar/är kär i honom".

    Psykisk misshandel syns inte direkt, ibland märks den inte av alls- fören när man lämnat.Tro mig- jag vet.
    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
  • Jag kom inte på något bättre
    entjejsomundrar skrev 2014-02-03 15:51:54 följande:
    Jaha du menar så.. Okej: jo jag vet.. Men jag känner ändå att alla är värda en andra chans. dock kanske inte i detta läget efter ja läst allt ni skrivit.. Men tänk om de kanske inte är så farligt? detta kanske inte är en stor grej?



    Jag tänkte också så, han får en andra chans, srn lämnar jag! Men manipulationen, den psykiska misshandeln som sakta eskalerade (märkte det inte ens själv) gjorde att den där andra chansen blev "den 5011 chansen" - även när han fysiskt misshandlade mig.

    Gör dih själv och ditt mående en stor tjänst och LÄMNA PRONTO!
    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
  • Jag kom inte på något bättre
    förrvirrad skrev 2014-02-04 07:45:00 följande:
    Precis! Jag bad t.o.m. Min egen mamma köra mig till mitt ex och vänta i bilen utanför så jag skulle avsluta eländet, 4 gånger! Varje gång föll han i gråt, sa så mycket fint och varje gång åkte min mamma hem utan mig.. Jag var fast i ett järngrepp.

    Efter 5 år slutade det med att jag sjukanmälde mig en dag när han gått till jobbet. Packade alla saker och ringde min pappa och bad honom hämta mig och alla saker. Han hämtade mig men vägrade hjälpa mig att bära då han tyckte jag gjorde det på ett elakt sätt. Gråtande bar jag väska efter väska, kartong efter kartong ut i bilen. Det var det enda jag tordes göra. Jag lämnade ett brev på bordet med en förklaring.

    Sen började det riktiga helvetet...



    Men vilken pappa du har.. jag har aldrig kommit överens med min pappa (aldrig någonsin) men han kom och hämtadr mig när jag ringde, och såg till att jag tog mig ut (mitt ex hade låst in mig, i samma hus där hans tjejen han varit otrogen med VAR KVAR I) och sen när mitt ex inte lät mig fara och färsökte dra ut mih ur bilen, då tryckte han på gasen o prejade honom ner i diket! Haha, han blev ju inte skadad så jag skrattar ännu åt det!
    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
  • Jag kom inte på något bättre
    förrvirrad skrev 2014-02-04 12:11:39 följande:
    Ja, jag kände mig inte direkt stöttad.

    Men han hade helt enkelt ingen insikt i hur situationen eftersom jag varit isolerad från dem under så lång tid och det hela framstod ju som om det varit jag som frivilligt tagit avstånd. Mitt ex var faktiskt omtyckt av de flesta i min familj, de blev bländade precis som jag blev i början. De trodde på fullaste allvar att han var så snäll han utgav sig för att vara ochatt det var jag som själv stött bort dem. De hade ingen aning om smutskastningen och skitsnacket bakom stängda dörrar.

    Idag vet min pappa hur det ligger till och har en helt annan uppfattning.



    Då förstår jag ju att det kanske var svårare för honom att förstå allvaret :/ det var den kvällen som jag ringde och berättade allt, när jag satt låst in mig på toan för att vara säker. Jag trodde verkligen att han skulle slå ihjäl mig den kvällen, jag hade redan blivit nerputtad för trappan, nerputtad i snön, indragen till huset med strypgrepp.. enda anledningen till varför jag inte dog ute i snön den kvällen är tack vare att min mamma betalat mina lektioner i kampsport när jag var yngre.. lyckades andas lugnt och brotta honom på ett sätt så att HAN hamnade underst. Tror att min levnadsinstink satte fart då. Och jag var bara 18 år då.

    Men jag tänkte på min dotter och det faktum att jag var den enda hon hade- och inte fan tänkte jag lämna livet för att ett rikspucko inte kan hantera sitt psyke..
    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
  • Jag kom inte på något bättre
    entjejsomundrar skrev 2014-02-05 19:49:58 följande:
    Jag har väl börjat fundera mer .. men kommer alltid tillbaka till samma tanke.. Att de är mitt fel att han är sånhär. för nånting måste ja ha gjort.. för innan helgen så va alltså underbart.. han sa att ja va hans flickvän o han längtar till vi blir lite älsre då ja kan flytta in hos honom o han har sagt att ja är de enda bra i hans liv?. O nu har han varit så kall mot mig i veckan.. vet inte va som händer!



    Det är så såna människor gör. . Det var exakt så mitt ex gjorde (och sa). Snälla tro på det vi säger här i tråden, han är ingenting du vil lha i ditt liv!

    Vi kan inte få dig att lämna honom, eller övertala dig på något sätt. . Min syster försökte länge få mig att lämna mitt ex- och jag tänkte "hon känner inte honom, och hon vet ingenting om hans liv" MEN hon hade ändå rätt! Hon hade sett tecknen innan mig, och jon försökte få mig att lämna honom under ett års tid. Jag kommer aldrig kunna tacka henne tillräckligt, och hon kommer aldrig veta att hon med största sannolikhet räddat mitt liv.

    Lyssna nu på vad vi säger, och låt oss hjälpa dig att rädda DITT liv!
    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
  • Jag kom inte på något bättre
    Nashico skrev 2014-02-06 02:05:51 följande:
    Varför har du inte berättat/tackat för henne? 



    Jag har tackat henne om och om igen, det jag menade var att jag aldrig kommer kunna tacka henne tillräckligt och att det inte finns någon ing nog att göra/säga för att visa min tacksamhet.

    Kanske att jag berättar någon gång om att hon förmodligen räddat mitt liv, men det är såpass nytt att jag ännu inte förstår.. jag lämnade honom för ett bra tag sen.. men jag känner mig dels korkad som stannade så länge, dels dum i huvudet som gick på allt, men mest dum känner jag mig över att jag lät mig själv bli en slagen, nertrampad, förtryckt, och framförallt SVAG kvinna utan någon som helst egen vilja eller åsikter.. så kanske när jag litar på människor igen och ser lite mer positivt på män och förhållanden, då kan jag berätta..
    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
  • Jag kom inte på något bättre
    Nashico skrev 2014-02-06 10:34:48 följande:
    Tycker du ska skriva ett brev till din syster som kan ligga i byrålådan ifall det skulle hända dig något. Sådant bör inte förbli osagt. Du kommer bli självsäker och lite mer dig själv igen med tiden men du kommer nog aldrig att lita på människor som du gjorde förr. Det behöver dock inte vara en nackdel att du är på din vakt så att du inte blir trampad på igen.  Modigt och strongt av dig att äntligen släppa taget 



    Jag har skrivit brev till hela min familj om någonting skulle hända mig, och flera dagböcker till min dotter så att hon på något sätt får lära känna mig utan att någon måste berätta det. Där har jag skrivit allt. :)

    Har varit med om många tragedier tack vare andras idioti, så min tillit var redan på minus, det kommer ta flera år till innan jag kommer dläppa in en man i mitt liv, och det är jag förberedd på. Men man måste ju se det från den positiva sidan! Jag hoooas bara innerligen att TS förstår att vi inte försöker förstöra hennes förhållande, utan bara rädda henne från allt det vi genomlidit redan, och att det hon berättat för oss ger (åtminstone mig) riktigt dåliga vibbar, och framför allt en stor röd stopp skylt!
    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
  • Jag kom inte på något bättre
    Nashico skrev 2014-02-06 13:18:47 följande:
    =) Ja, jag hoppas också TS förstår att vi inte försöker förstöra för henne. Och det behöver verkligen inte bli så där extremt som knivar eller knytnävar men jag tror att de flesta håller med om att den psykiska misshandeln är värst och när man väl kommer på det är man fast och förstörd som människa. Killen har redan visat tydliga tecken på det men vad gör man? Dessa män är ju så extremt trevliga och gulliga när de lägger den sidan till...



    Ja den fysiska misshandeln lämnade jag bakom mig när jag lämnade honom, det var lätt att komma över för mig.. men den psykiska. . Där påverkar han mig ännu! Jag kommer aldrig kunna släppa den biten, jag kommer aldrig känna mig fin, vacker, bra nog,eller duktig på någonting igen. Så är det tyvärr, och jag hoppas att alla som läser den här tråden lyckas undvika att någonsin känna sig värdelös.

    Jag är inte ens arg på idioten jag var tillsammans med.. jag är bara fundersam på VARFÖR han kände att han behövde behandöa mig på det sättet.. hade han varit snäll o go som en normal funtad människa så hade jag förmodligen fortfarande varit tillsammans med honom..
    ~Alicia, Min Eviga Sol I Mörkret~
Svar på tråden I ett våldsamt förhållande?