• Nashico

    I ett våldsamt förhållande?

    Av egen erfarenhet... SPRING så fort du kan. Du kan inte få honom att sluta dricka, tro mig.


     


    Jag lovar att du kommer att bli kär igen och att det säkerligen finns flera som kommer bli förtjusta i dig. 


     


    Kanske att han slutar dricka om några år när han sumpat allt bra han hade (för det räcker att bara dricka då och då för att sumpa det för sig!)


     


    S.P.R.I.N.G!


     


    Kramar!

  • Nashico
    entjejsomundrar skrev 2014-02-03 09:50:23 följande:



    Men det kanske inte händer med min pojkvän? Han kanske stannar på denna nivån?
    Fatta vad du kommer att se när du inte är någon han skärper sig för. Alla reagerar så klart inte likadant men att du kommer att uppleva liknande scenario kan vi ALLA i tråden skriva under på. 
  • Nashico
    Hw78 skrev 2014-02-03 11:49:19 följande:

    Ja det kanske han gör. Eller så våldtar han dig och slår skiten ur dig nästa gång. Vakna

    Fast det där är ändå ganska extremt (säger inte att det inte kan hända) men vad TS inte fattar är att om han redan nu visar tydliga tecken på agressivitet och alkoholproblem så kommer hon gråta sig igenom många nätter pga att han är "dum" mot henne. Säger elaka saker som när han är nykter sedan tar tillbaks. Och utan att hon fattar det så faller hon i en manipulativ och psykisk misshandel. 


     


    Usch, TS, du måste förstå att det är en kille med problem. 


     


    Fråga dig själv en sak. Kan du tänka dig att ha sånna kvällar igen? 2nätter i veckan? låter det som om att du kommer att orka det? Och om han redan flörtar med andra så... Tja, skaffa dig en RIKTIG KARL! *bryr mig om*

  • Nashico
    zizuna skrev 2014-02-03 05:34:16 följande:
    Kan tillägga att jag va 9år i ett äktenakap där jag vigde mitt liv för vår kärlek så atark va den!! Det jag fick va 9år av misshandel otrohet psykiskt misshandel vilket ledde till fysisk till slut. Har fick 4månader för hustru misshandel den mildaste då jag ljög i rätten för vem vill se sin stora kärlek skaka galler all evighet?
    jag stanna han va min stora kärlek. Då dagen DET kom va att han tog ut skilsmässa pga att han hittat en ny tjej på 15år på fyllan (jag va då 23 han 27 våran dotter 3) det slutade med att han mordhota mig och våran dotter han skulle spränga oss i luften m.m jag flydde mitt i natten med min dotter och aldrig återvänt till han igen som fru. Stötte på han på Viking Line 5mån efteråt vi skilt oss han ville sova pront med oss för han saknat sin dotter...jada jada jada jada alla förklaringar fick man.
    Den natten glömmer jag aldrig då dottern somnat våldtar han mig medans dottern sover sängen brevid oss och hans nya tjej va hemma och vänta på honom.

    Vill ej skriva detta och vara anonym för denna är ingen hitte på historia utan mitt gamla liv när jag va så kär och trodde på alla hans löften att han skulle sluta och ändra sig!!

    Gråter


     


    Vad glad jag blir över att du lever och inte är med honom längre. 

  • Nashico
    entjejsomundrar skrev 2014-02-03 13:12:57 följande:



    Jah vet.. men de är så svårt o ta in.. känns så overkligt att de ska hända mig..
    Hända dig? Det händer dig bara om du tillåter detta! Det är ditt medvetna val att bestämma om du vill stå ut med ett liv fullspäckat med magknip och gråt. Om han sedan tar till våld mot dig är omöjligt att besvara men jag skulle satsa allt jag hade på att du inte kommer att må bra med honom, hur mkt du än älskar honom och han dig... Psykisk misshandel smyger sig på och du kommer inte att märka av den förrän du är skadad och ärrad inombords och då är det för sent.
  • Nashico
    förrvirrad skrev 2014-02-03 05:12:04 följande:
    Varenda varningsklocka ringer hos mig. Så började det med mitt ex, nästa gång spottade han mig i ansiktet, nästa fick jag en bitchslap efter ett år var jag helt isolerad från vänner och familj. Då hade vi också hål i väggar och dörrar där han slagit Hej vilt! Stick medan du kan!
    Ärligt tror jag inte hon "kan" jag tror han kommer manipulera henne att stanna kvar utan att TS fattat det.
  • Nashico
    entjejsomundrar skrev 2014-02-03 15:51:54 följande:



    Jaha du menar så.. Okej: jo jag vet.. Men jag känner ändå att alla är värda en andra chans. dock kanske inte i detta läget efter ja läst allt ni skrivit.. Men tänk om de kanske inte är så farligt? detta kanske inte är en stor grej?

    Om ni är menade att spendera livet ihop så klarar han av att du säger att du måste ta en paus pga hur han betedde sig i helgen. Säg att du vill att han tar upp kontakt med en terapeut för du verkligen tror att hans beteende inte är sunt. Känn honom på pulsen så får du se hur han reagerar. Jag tror att alla här som avråder dig har en tydlig bild på hur han kommer bete sig. 


     


    Förresten är detta din första riktiga kärlek? 

  • Nashico
    entjejsomundrar skrev 2014-02-03 21:30:50 följande:
    Jo jag är medveten om att det är det jag borde göra. Jag åkte till honom innan o skulle förklara hur de låg till då han istället säger tyst, tar upp gitarren o sjunger en egenskriven låt om hur fantastisk jag är o att ja är den rätta för honom..
    Du ÄR så fantastisk som han beskriver men tycker du han var fantastisk häromsistens? 
  • Nashico
    entjejsomundrar skrev 2014-02-03 22:21:05 följande:
    Nu ringde han o sa att ja är för bra för honom o att vill att vi tar de lite långsammare o bara fokuserar på musiken ett tag o men han är ändå kär i mig. o sen när ja frågar för mycket så säger han att han aldrig borde ha träffat mig från första början. Då blev ja ledsen o han direkt säger "men vi kommer alltid ha en chans med varan".
    Ja vågar inte fråga mer..

    Förstår du NU hur manipulationen börjar... Läs texten. Han säger vad du vill höra samtidigt som han gör dig ledsen, bryter ner ditt självförtroende bit för bit. 


     


    STORA KRAMAR för även om kärlek inte är blind så är den jävligt närsynt! Solig

  • Nashico

    Vill bara säga att det är mycket möjligt att han inte förstår vad han faktiskt gör men att det inte bara går att arbeta bort som om det vore nagelbitning, Det här är mycket svårare. Jämför det med någon som brukat amfetamin i 10 år. Den svårighetsnivån är det. 


     


     

  • Nashico
    Nashico skrev 2014-02-04 00:03:45 följande:

    Vill bara säga att det är mycket möjligt att han inte förstår vad han faktiskt gör men att det inte bara går att arbeta bort som om det vore nagelbitning, Det här är mycket svårare. Jämför det med någon som brukat amfetamin i 10 år. Den svårighetsnivån är det. 


     


     


    Jag menar att om han nu skulle komma till insikt av sitt beteende så är det lika svårt för honom att ändra sig som för någon att bli ren från amfetamin. Det är alltså riktigt riktigt svårt och om han har för många psykopatiska drag- han har redan vissa (jag har 15hp inom psykopoati så jag har lite kött på benen) kommer han aldrig att kunna ändra sig. 


    Det finns mängder med snälla killar som visserligen kan ha hett temperament men som inte kommer att få dig att må dåligt i långa loppet. 

  • Nashico
    förrvirrad skrev 2014-02-04 12:11:39 följande:



    Ja, jag kände mig inte direkt stöttad.
    ...

    Idag vet min pappa hur det ligger till och har en helt annan uppfattning.

     


    Vad skönt att saker och ting kan redas ut med tiden


     


    Det ger honom säkerligen ångest att han då inte hjälpte dig om han nu vet hur läget ligger till men hur dina föräldrar reagerar på situationen får mig att förstå lite mer varför du fastnade i den mannens grepp. 


    (Om din mamma hade kämpat för att få med dig eller din pappa visat mer stöd kanske, och jag säger kanske för jag kan inte bedöma din historia på 10 rader tagna ur ditt liv, ja, kanske att du inte gått tillbaka vid första tillfället då du fick tillräckligt med stöd och kärlek för att stöta bort honom) 


     


     

  • Nashico

    Vad glad jag blir när jag läser om er som tog sig ur dessa hemska förhållanden. 


     


    Jag var barn i ett sånt förhållande, med min pappa som "boven". Fan vad han knäckte min mamma. De hade säkert separerat 10-tal gånger när min mamma fick för sig att prova igen. (suck) Det tog henne 5 dagar och inse sitt misstag- jag var då 14 år och satte mig ner och talade vett med min mamma. Den vändan slutade med att vi flydde när min pappa sov och med kläderna i en svart soppåse! Hade han kommit på oss hade vi behövt slänga allt i kontainern. Trots att vi flyttade 100tals mil tog hon tillbaka honom flera ggr. Och fortfarande får jag påminna min mamma varför hon inte kan bo med min pappa (separerade helt sedan 2011) men hon hatar honom som pesten men hon är rädd för honom och tycker synd om honom. Min mamma flyttade t.o.m in med sin mamma så att hon slapp komma med ursäkter om varför hon inte kunde ha min pappa boende hos sig. Jag antar att jag inte behöver nämna att jag själv är jäkligt ärrad eller!? Banden till min pappa har lite blivit- "håll den opålitlige riktigt nära så att vi vet var vi har honom" Däremot är han en jättebra morfar. Det kan jag inte ta ifrån honom men det är för att han skärper sig och beter sig så som vi sagt att man bör bete sig och han skulle inte palla mer än ett par timmar/ gång. 


    Jag flyttade när jag var 26! Pga att jag inte ville lämna min mamma med honom! Till slut fick det vara nog även för mig då han tyckte det var för sent om jag kom hem kl 21!!! Skönt att min man låter mig vara ute hur länge jag vill utan invändningar. 


    Iaf, min mamma har många ggr pratat att om hon hade känt sig mer älskad och stöttad hemifrån kanske hon hade brutit upp tidigare men mamma kände inte att hon hade någonstans att ta vägen. Å andra sidan bodde mina morföräldrar över 300 mil ifrån så det var inte lätt att gissa sig till hur det låg till och min mormor kom från ett extremt kontrollerande hem så hon ville ge mamma massa frihet... Så det kan gå


     


     

  • Nashico
    entjejsomundrar skrev 2014-02-05 09:09:09 följande:
    Har redan läst på varningstecken.nu ...

     


    Tänk på en sak. INGEN här har anledning att vilja sabotera för dig. Sakerna vi säger är pga erfarenheter och ingen tror på att din nuvarande partner är något du bör behålla. 


    Vad är din uppfattning efter att ha läst varningstecken.n.nu då? 

  • Nashico
    entjejsomundrar skrev 2014-02-05 19:49:58 följande:

    Jag har väl börjat fundera mer .. men kommer alltid tillbaka till samma tanke.. Att de är mitt fel att han är sånhär. för nånting måste ja ha gjort.. för innan helgen så va alltså underbart.. han sa att ja va hans flickvän o han längtar till vi blir lite älsre då ja kan flytta in hos honom o han har sagt att ja är de enda bra i hans liv😔. O nu har han varit så kall mot mig i veckan.. vet inte va som händer!
    Får jag fråga om er ålder och hur länge ni varit tillsammans?
  • Nashico
    Jag kom inte på något bättre skrev 2014-02-06 01:13:39 följande:



    ... Jag kommer aldrig kunna tacka henne tillräckligt, och hon kommer aldrig veta att hon med största sannolikhet räddat mitt liv.

    Lyssna nu på vad vi säger, och låt oss hjälpa dig att rädda DITT liv!
    Varför har du inte berättat/tackat för henne? 
  • Nashico
    Jag kom inte på något bättre skrev 2014-02-06 09:34:32 följande:



    Jag har tackat henne om och om igen, det jag menade var att jag aldrig kommer kunna tacka henne tillräckligt och att det inte finns någon ing nog att göra/säga för att visa min tacksamhet.

    Kanske att jag berättar någon gång om att hon förmodligen räddat mitt liv, men det är såpass nytt att jag ännu inte förstår.. jag lämnade honom för ett bra tag sen.. men jag känner mig dels korkad som stannade så länge, dels dum i huvudet som gick på allt, men mest dum känner jag mig över att jag lät mig själv bli en slagen, nertrampad, förtryckt, och framförallt SVAG kvinna utan någon som helst egen vilja eller åsikter.. så kanske när jag litar på människor igen och ser lite mer positivt på män och förhållanden, då kan jag berätta..

    Tycker du ska skriva ett brev till din syster som kan ligga i byrålådan ifall det skulle hända dig något. Sådant bör inte förbli osagt.


     


    Du kommer bli självsäker och lite mer dig själv igen med tiden men du kommer nog aldrig att lita på människor som du gjorde förr. Det behöver dock inte vara en nackdel att du är på din vakt så att du inte blir trampad på igen. 


     


    Modigt och strongt av dig att äntligen släppa taget Glad

  • Nashico
    Jag kom inte på något bättre skrev 2014-02-06 11:00:47 följande:



    Jag har skrivit brev till hela min familj om någonting skulle hända mig, och flera dagböcker till min dotter så att hon på något sätt får lära känna mig utan att någon måste berätta det. Där har jag skrivit allt. :)

    Har varit med om många tragedier tack vare andras idioti, så min tillit var redan på minus, det kommer ta flera år till innan jag kommer dläppa in en man i mitt liv, och det är jag förberedd på. Men man måste ju se det från den positiva sidan! Jag hoooas bara innerligen att TS förstår att vi inte försöker förstöra hennes förhållande, utan bara rädda henne från allt det vi genomlidit redan, och att det hon berättat för oss ger (åtminstone mig) riktigt dåliga vibbar, och framför allt en stor röd stopp skylt!

    =)


     


    Ja, jag hoppas också TS förstår att vi inte försöker förstöra för henne. Och det behöver verkligen inte bli så där extremt som knivar eller knytnävar men jag tror att de flesta håller med om att den psykiska misshandeln är värst och när man väl kommer på det är man fast och förstörd som människa. Killen har redan visat tydliga tecken på det men vad gör man? Dessa män är ju så extremt trevliga och gulliga när de lägger den sidan till...

Svar på tråden I ett våldsamt förhållande?