Vill bli gravid efter avbruten graviditet

Hej tjejer! Jag är 26 år och vi avbröt en graviditet i v

v20 pga acrania på midsommar 2013 2 dagar efter rul då vi egentligen tänkt dela med oss av graviditeten på det stora midsommarfirandet. En liten lillebror. Har en son på 19 månader innan o vi var så glada att få ett syskon då vår första son blev till med hjälp. Bara otur och inget genetiskt fel i vår graviditet är det konstaterat. Vi har försökt i 10 månader utan lycka :( vårt förlopp är exakt lika som ts med födsel och skrapning. Idag har jag varit hos privat fertilitetsläkare och han konstaterade att hormonerna är i obalans så det är därför det inte blivit något :( så idag har jag hämtat ut pergotime för att få ägglossning igen. Ska läsa era inlägg nu och komma i kapp. All kärlek! Det är ett långt helvete att mista barn såhär.

Tack Mia8302. Youi81, det är tyvärr upplevelsen vi får ta för att få ett barn till. Vården och Bm har lovat oss ut från man kan se hjärta picka för min kropp skulle behålla vad som helst känner jag för jag gärna vill ha barn. Detta vi fick skulle tex varit mf :/ så jag är rädd för att ha MA när vi kommer till Kub som de också lovat oss trots jag är 9 år för ung. Obduktionsrapporten säger att vi har lika som alla andra att få ett friskt barn nästa gång. Detta hade synts på Kub men ändå skulle vi gå en månad längre innan vi fick veta pga åldern avgör Kub här. Men chansen att råka ut för detta var så liten, och ändå hände det så jag köper inte resonemanget tillräckligt för trygghet. Så vi får vara inskrivna på specmödravården nästa grav. Mer kan vi varken begära eller få ju. Jag kommer inte känna någon trygghet särskilt för att barnet sparkar och känns för det gjorde lillebror med. Och ul hade ju helt rätt om lillebror som de sa, såg han ut och vi ska ha samma läkare och ulbarnmorska. Ulbarnmorskan hade vi på första med. Så säger de att det är bra på Kub och sen rul, då ska jag njuta som fan av graviditeten. Men fram till dess.. Huua..

Hej tjejer! Hur är det med er? Luckras tankarna upp något rulle är det väldigt jobbigt än? Jag börjar tänka lite mindre sällan fast ändå flera gånger om dagen. vi eller rättare sagt jag har ju lite fertilitetstrubbel med hormonerna och var god en läkare för ett par veckor sen som hjälper mig nu så det är idé att hoppas på syskonverkstaden igen. Usch vad jag hoppas. Men det är lite svårt att hoppas också. Man blir ju så ledsen för en sak till när mensen kommer då. Idag fick jag blinkande gubbe på testet och vi spontansexade i köket igår :P annars har det mest varit sånt där spännande schemasex innan.. Någon av er som ätit något eller får preparat för lättare vi gravid? Förlåt om frågan stör! Jag försöker tänka på annat.. Kramar om er!

Jo det känns väl bättre med gravida människor allt eftersom. Jag hade inte så mycket val eller vad man ska kalla det, att tycka om några gravida som var i nära bekantskapskrets. Jag fick se min egen småaktighet i att vara avundsjuk och tillåta mig det. Men inte ville jag önska dem vårat onda. Jag tycker ju om dem. Men andra knarkare eller idioter, eller människor jag inte bara känner är jag mycket svårare med. Oftast går jag åt ett annat håll eller dyl. 

Jag hade fått en mens vid återbesöket så de tog som förgivet att det fungerade då. Vilket många tror när man har mens är man indirekt fertil. Men ja, mina hormoner hade andra planer så nu sitter jag här och undrar hur tidig ÄL man han ha i en cykel egentligen! Är på dag 9 idag och fick ju blinkande gubbe. Så hoppas hoppas!

Vi började väl efter 2 månader enligt rekomendation vi fick. Men jag skulle råda dig att "bara" ligga med varandra och inte räkna så värst på allt för när man anstränger sig är det väldigt väldigt jobbigt o få mens =( även om det är jobbigt att ens få den så blev det mkt värre när vi försöker för förutom att man inte ens skulle ha den från början, så kommer den fast man inte vill. Men nu har vi ju fått hjälp så hoppas att det kan funka snart. Jag har irl vänner som förlorat sina stilla på bf eller runt i kring och de har ju varit gravida inom 4 månader ungefär. Så då suger det lite mer att vi inte lyckas. Ta den tid ni behöver. Kroppen är så inställd på hormoner så nu är stress sämre än någonsin. Läkaren tror en grej är att stressen över att förlorat vår lillebror gör att jag inte blir gravid med en annan t.ex. skuldkänslor etc. Man det går ju inte släppa när det sitter undermedvetet =/

Jag tyckte det var svårare att bli av med vätskan denna gången än första graviditeten. Tror man blev urammad eller vad jag ska säga då. Nu blev jag av med vätskan när jag provade lchf efter 9 månader typ.

Segt! Hoppas det blir ordning på kroppen för dig.kanske det behövs en gång till. Jag kan inte riktigt det. Andra hormoner som krånglar för mig.

Hej! Förlåt det dröjde! Började skriva men något hände innan jag kom för o skicka. Min kropps hormoner verkar tycka att vi inte fått våra baby så den sätter inte igång ägglossningen igen sen vi födde lillebror, som att jag väntar på honom än eller nåt. Fast jag hade mens. Så har fått pergotime av privatgynläkare. Men jag vände mig till min Bm och frågade om hjälp så gav hon mig numret/rådet om den läkaren.

Hope27. Det är nog normalt kanske. Eller i alla fall en vanlig bieffekt av något som inte får som det ska. Men man kan nog få vänta väldigt länge. Det finns ju dem det funkar för när de varit hos läkaren och blivit lugnade också att de är ok! Jag har också som du skriver om acne fast jag inte haft det så innan. Växer hår på kroppen mer än innan? Tex ben/armhålor osv.

Nu är vi ju på försök 9el 10 beroende på hur man räknar. Vi har ju fått fert.hjälp och har jag äl. Jag är för första gången grymt taggad att försöka nu denna gången. Försöker inte hoppas så mycket för det är ändå bara1/3 chans att det blir något trots hjälp.