Tom Araya skrev 2014-08-27 16:34:26 följande:
Vi kanske inte står så långt ifrån varandra som det givit intryck av hittills...eller?
Jag förkastar icke-våldsmetoder som enda metod när våldet redan är ett faktum, inte som komplement till militära aktioner eller som metod att lösa fredlig konflikt.
Vad det gäller våld som metod så måste du skilja på saker som inte riktigt har med varandra att göra i det sammanhanget. Jag har givit exempel på där militärt våld givit framgång. Målet var att bekämpa en fiende som använder våld. Huruvida de som vinner framgång har demokratisk agenda eller inte, är inte relevant i den diskussionen. Även "onda" krafter kan inledningsvis ha mål som gagnar många/de flesta, likväl som "goda" krafter kan lyckas i delmål och misslyckas i andra mål. Hur läget artar sig efter att nämnda mål nåtts är en annan diskussion och har andra orsaker.
Om en konflikt eskalerar till våld, är och kan inte vara helt upp till dig, då det krävs minst två parter för att en konflikt ska uppstå.
Det kommer alltid att finnas gränser för vilka eftergifter man kan acceptera för att få stopp på en konflikt och det är mycket stor risk att den starke utnyttjar motståndarens svaghet i sina krav, vilket ibland kan vara i ett gott syfte, men inte sällan i vad man kan beteckna som "onda" syften.
Precis som i förhållandet mellan kriminella/kriminalitet å ena sidan och den utsatte medborgaren och rättsapparaten å andra sidan, så kommer varje rånare, inbrottstjuv, bedragare, våldsverkare (om det är planerat) e.t.c. att i varje enskilt fall bedöma om det är värt risken och därmed avstå om risken är för stor. Detsamma gäller i konflikter - är det värt det? Därför vill jag satsa på en hög tröskel för motståndare i konflikt att kliva över. Det ger också mer utrymme för att lösa konflikten innan den eskalerar till våldsanvändning.
Konflikten Ryssland - Ukraina är ett utmärkt exempel på där den ena parten utnyttjat sin styrka till att kräva stora eftergifter och inte erbjuda några själv, vilket lett till att konflikten eskalerat till våld.
Pacifism är inte en motsats till att vara beredd att försvara sitt eget eller någon annans land, folk och frihet, med våld om så krävs, vilket det vanligt missförstås som.
Pacifism är att önska det aldrig behövs och att arbeta förebyggande i den strävan.
Jag betecknar mig själv som pacifist, även om många andra inte skulle göra det, för jag har helt enkelt gränser för hur mycket andra kan våldföra sig innan jag svarar med samma mynt.
Jag anser att den övertro på icke-våldsmetoder, som går så långt att förmågan och möjligheten till att besvara våld med våld helt förkastas, inte är annat än en naiv utopi.
Tror inte heller vi står så långt ifrån varandra som det verkar. Problemet är att du i just i denna fråga verkar ha en mer traditionell och konservativ åsikt, medans min åsikt har mer visionära drag och är väldigt ovanlig och kritiserad internationellt. Och då kan kommunikation till en början halta lite.
Svarar längre sen. Men måste ifrågasätta en sak först.
Du hävdar att du är pacifist, men kritiserar MP hårdare än alliansen i militära frågor?
En pacifist som inte kritiserar idén om att Sverige ska gå med i en krigisk, folkrättsbrytande organisation som Nato, och därmed skulle dra in Sverige i en aldrig sinande ström av våldsamma konflikter? Det låter helt orimligt i mina öron.