Tack alla ni är bäst!! Har varit en tung dag och jag vet de som har gått igenom mer eller värre saker men det blev ett rejält bakslag. Trodde iaf att vi skulle få en återföring, det är mycket som ska till innan det går hela vägen men nu hoppas vi på nästa försök... Har bara svårt att se hur jag ska orka ta mig igenom vardagen i en månad till nu...
Nu mår jag lite bättre efter att ha pratat med Staffan på ivfkliniken. Han sa att han själv blev förvånad över att de hittade så få ägg, för tydligen har jag ett väldigt bra amh-värde så han var nästan beredd att sänka dosen först men när han såg att de var få äggblåsor vid ultraljudet så gjorde han inte det... Det var också därför jag fick börja med så låg dos till en början för att han var rädd att överstimulerad mig. Nu undrar jag om de kommer att köra icsi nästa gång, även om min mans spermaprov ser bra ut? Eftersom de inte lyckades befrukta själva denna gång, hur tror ni de gör?
Jag har en fråga... Kommer mitt misslyckade äggplock räknas som ett försök??
Jag äter Apotekets kvinna, den innehåller folsyra plus en massa annat. Det står att den som planerar att bli gravid eller är gravid bör/kan äta den.
Jag ringde och sjukskrev mig idag igen... Gråter samtidigt för jag känner mig så svag och otillräckligt, det känns liksom inte okej att vara hemma för en sån här sak (konstigt nog) jag är så nedstämd och utan min man som försöker vara positiv så sjunker jag ner till botten och intalar mig själv att det aldrig kommer att gå?! Ni är starka ni som fixar leva ett någorlunda normalt liv genom denna process, själv blir jag snart galen...
Hej igen! Jag vet att jag tjatar om hur dåligt jag mår hela tiden men jag vet inte vem/vilka jag ska vända mig till? Är det någon mer än jag som tror att de har hamnat i någon form av depression? Har liksom svårt att gå upp, att vara glad, är trött JÄMT känns det som... Jag vet inte om detta är typiska symptom men jag känner mig bara matt!