Ivf mars 2014

Hejsan! Va kul att ni är igång med ivf! Väntan är ju så himla lång! Från att ringa samtalet "hej, vi blir inte gravida" till att spraya första sprayet i näsan.. Vi har gjort vårt första barn i Falun. De är fantastiska! Vi är på g att göra syskonförsök och kommer göra det i Falun och troligtvis äggplock antingen slutet av mars eller mitten av april beroende på hur vi lägger det.. vi kör nog korta metoden och hoppas att det kommer gå bra. Hoppas vi hörs. Kram

Åh vad kul med ett svar och någon som är i näsan samma situation! Ja, de i Falun var verkligen fantastiska tyckte vi! Så skönt ty höra att det har gått va för er innan, hur ser det ut för er, är ni oförklarligt barnlösa? Eller är det något "fel" åå någon av er? Tog det sig på första försöket förra gången? En massa frågor men nu är det nära och det är skönt att prata med andra dom är i samma situation :) Vår utredning tog lång tid, nästan 11 månader pga sommarstängt, krångel med menscyklar och spolning men det hittades tillslut inget fel på någon av oss. På ett sätt känns det skrämmande då de inte hitta något fel, det kanske bara är så att vi inte kan få barn tillsammans?! Ja... Många tankar som du/ni hör! Jag är också lite fundersam, vi fick som sagt börja spraya redan samma kväll, jag var då på dag 25 i menscykel men de sa att det gick iaf. Vanligtvis börjar man väl spraya på dag 21 eller 1... I alla fall så visa det sig även på det vaginala ultraljudet som jag gjorde vid samma besök att ägglossningen inte hade ägt rum ännu, på dag 25?! Jag hade test med äl-test en vecka innan och det hade inte gett ngt utslag så det stämde ju, fick Dick ett positivt äl -test en dag efter besöket... Men nu går jag och funderar på detta, att jag började sprays på dag 25 + att min ägglossning inte hade ägt rum innan, kan detta påverka någonting... Då borde ju de i Falun ha sagt eller ändrat någonting tycker man?

Hej,

Vi kommer också att göra vår första ivf i mars, kommer köra det korta protokollet då de tyckte att det passade mig bäst. Carlanderska i GBG är vår klinik och vi var där första gången i förra veckan. 
Nu väntar jag på att nästa mens ska komma för att påbörja resan mot vad som förhoppningsvis blir en egen knodd  
Försöker att tänka som dig, att nu ska vi lyckas men vissa dagar tvivlar man. Varför ska just det här gå vägen, inget vi har provat tidigare har ju gett resultat. 
Precis som hos er har de inte hittat ngt fel på oss, jag hade lite dålig ägglossning men inget annat. Tänker precis som du att det nästan hade varit skönare att ngt hade varit fel, hade varit lättare att förstå då tror jag.
Tkr egentligen inte att själva behandlingen är så jobbig utan mer allt runt omkring. Att vara tvungen och berätta för familj, vänner  och chef vad som kommer ske.
Då vi har en bra bit att köra till GBG så måste vi ta ledigt när det är dags för ÄP och ET. Vi har egen gård med djur så vi måste få hjälp med dem när vi är iväg vilket gör att det är omöjligt att hålla det för oss själv. Vet att många tkr att det är bra att berätta det för de närmsta men jag har verkligen ingen lust att prata om det, känner att det räcker för mig att prata om det med min man. 
Hur har ni gjort, pratat öppet om det eller bara med några få? 
Håller verkligen alla tummar för att det är vår tur att lyckas nu

Så spännande att det kommer till fler på tråden :) Vi har valt att delvis vara öppna med det. Våra föräldrar och syskon vet det och våra närmaste vänner. Jag har berättat för min chef och tre arbetskollegor som jag jobbar med (på en förskola) detta har jag valt att göra just för att jag kommer att behöva vara ledig och att de ska förstå varför jag kanske inte alltid är mig själv osv.... Du kanske förstår hur jag tänker? Jag har mått väldigt dåligt psykiskt, gått hos kurator så för min del underlättar det om del vet så att de kan stötta eller bara att de vet hur det ligger till i fall jag inte orkar ta mig ur sängen och komma på jobbet. Jag tyckte det var jobbigt att ljuga i början så därför bestämde jag mig för att berätta vilket är skönt nu i efterhand :) men alla är och gör olika, jag förstår dig med :) vi vill inte vara helt öppna med det. Det är bara familjen tex som vet ev. Datum och så :)

Jag förstår precis hur du tänker och jag kommer ju att behöva berätta och det är snart då jag som sagt också måste vara ledig från jobbet. Tror inte att det är just att berätta som är så svårt egentligen men jag vill inte diskutera det, mer bara berätta att så här är det och inte få några följdfrågor men det kanske känns annorlunda när jag väl har berättat
Den BM som vi träffade på CA rekommenderade att jag skulle sjukskriva mig den veckan som ÄL och ET sker. Fick ni ngt sådan råd? 

Hej!

Jag hoppas också in. Jag började spraya med Suprecur igår o har ÄP planerat runt 25 mars. Det är vårt andra försök efter ett misslyckat vid jul då jag också blev överstimulerad. Jag var väldigt pepp inför första ivf:en, det var spännande och jag var otålig och längtade. Nu känns det mest besvärligt och tungt, vågar inte hoppas att det ska funka och vill mest bara att tiden ska gå så det är gjort. Kanske låter deppigt men jag fokuserar mer på det "vanliga livet" den här gången tror jag. Förra gången pausade jag nästan allt utom jobbet och det blev en rejäl smäll när vi insåg att allt var förgäves. Kul att vara några som följs åt i mars!

Hej och välkommen! Jag har en fråga, överstimulerad, hur blir man det? Av sprutorna eller vad hände?

Ja, det innebär att det blir många äggblåsor (jag hade 30 st, de vill ha 10-15 st optimalt) och att östrogennivån blir väldigt hög. Jag tror att det är hcg-sprutan (ovitrelle för mig) som gör att överstimuleringen boostar igång. Jag blev svullen om magen, fick lite vätska som läckte ut i buken och mådde väldigt illa och kände mig sjuk och var otroligt trött. Det här hände alltså efter ÄP och ET, men jag var förstås svullen innan också eftersom jag hade så många äggblåsor. För min del gick det över efter någon vecka och på ett sätt var det skönt att få vila efter hela ivf-upplevelsen men det var ju inte särskilt bekvämt. Jag fick dessutom ta sprutor i en månad efteråt som förhindrade blodpropp som annars var en risk pga överstimuleringen. Det var verkligen inget kul! Gonal-F var en barnlek i jämförelse med de jag fick då. Så min spruträdsla är väck nu! :)

När får du börja med sprutorna? Vilka läkemedel får du?

Okej! Jag sprayar synarela nu morgon och kväll. Ibland är jag rädd att jag tar för lite nässpray eller att det inte kommer ut tillräckligt mycket vid ett sprut om du förstår var jag menar, det har hänt att jag sprayar in lite till lite försiktigt men nu blev jag rädd bär du snacka om överstimulering men detta kan alltså ske då man tar sprutorna. Jag ska iaf lämna Blodprov med expressbrev till Falun den 10 mars för att se om jag är nedreglerad, gjorde du också så? Sedan antar jag att jag börjar spruta om jag då är nedreglerad vill säga. Jag har menopur, vilka hade du? Och hur lång tid sprutar man ungefär? Glömde fråga men jag har för mig att hon kände 8-10 dagar, hmm kan det stämma?

Jag var också orolig att få i mig för lite spray förra gången, ibland rinner det ju ur lite ur näsan o så. Jag sprayade i 14 dagar o var nedreglerad då så nu är jag inte så nojig över det längre. :) Vet iofs inte hur det är med Synarela, jag har suprecur. Jag fick lämna ett blodprov då ja, och så kollade de läget i äggstockarna med ultraljud. Fick börja med Gonal-F dagen efter blodprovet. Då börjar vi nog med sprutor samma dag! Jag har också tid 10 mars för blodprov o nedregleringskoll. Jag tror man brukar spruta i ca 10 dagar, men man gör ju minst en kontroll under tiden för att se hur det går och hur man ska justera dosen. Jag kollade efter 6 resp 9 dagar, tog Ovitrelle på dag 12 och sen äggplock 14 dagar efter sprutstart.

Hur kommer det sig att ni går i Falun? Och hur gammal är du? Jag är 27.