Hej
Vi försöker nu få till nr 2. Är inne på andra försöket, stimuleras med menopur för att få en ägglossning, men gör sen "jobbet" själva. Hittar inte alls många trådar om såna som använder menopur eller puregon endast för ägglossningsstimulering, utan att sen gå vidare till IVF.
Skulle vilja byta lite erfarenheter eller helt enkelt följas åt med någon annan, om det finns någon där ute som är i liknande sits??
Decibel84- du har inte funderat över att kanske ta tag i vikten då så att du får göra en ivf? Det känns som att det är det alternativet som finns? Det, eller hormonbehandlingar med sprutor eller pergotime kanske? Prata med din läkare om det. Det är ju dom som vet bäst.
Decibel84- du har inte funderat över att kanske ta tag i vikten då så att du får göra en ivf? Det känns som att det är det alternativet som finns? Det, eller hormonbehandlingar med sprutor eller pergotime kanske? Prata med din läkare om det. Det är ju dom som vet bäst.
okej, förlåt om jag förolämpade dig på något vis. Det var inte min mening.
Har du mycket kvar att gå ner innan du kan vara lämpad för en ivf? Jag brukar sällan tycka att man ska jämföra sig med andra människor. Jag har PCOS likt många andra, men vi har ju alla olika symtom och reagerar olika på mediciner och resultat. Kan du inte gå och få en second opinion hos en annan läkare? Hur det är så borde ni få en chans till att prova NÅNTING tycker jag. Och om läkaren du träffade anser med hjälp av provsvar osv att det faktiskt inte finns någon chans, så borde h*n ju säga det på ett schysst sätt. Men det verkar ju ändå som att en IVF verkar lämpligast? Jag vet inte din bakgrund alls och hur gammal du är osv, men KAN det inte finnas en möjlighet i framtiden att du kan komma ner till ett bra BMI så en ivf är möjlig?
okej, förlåt om jag förolämpade dig på något vis. Det var inte min mening.
Har du mycket kvar att gå ner innan du kan vara lämpad för en ivf? Jag brukar sällan tycka att man ska jämföra sig med andra människor. Jag har PCOS likt många andra, men vi har ju alla olika symtom och reagerar olika på mediciner och resultat. Kan du inte gå och få en second opinion hos en annan läkare? Hur det är så borde ni få en chans till att prova NÅNTING tycker jag. Och om läkaren du träffade anser med hjälp av provsvar osv att det faktiskt inte finns någon chans, så borde h*n ju säga det på ett schysst sätt. Men det verkar ju ändå som att en IVF verkar lämpligast? Jag vet inte din bakgrund alls och hur gammal du är osv, men KAN det inte finnas en möjlighet i framtiden att du kan komma ner till ett bra BMI så en ivf är möjlig?
Jag kan ju tyvärr inte spå i framtiden:)
Om IVF är mitt enda alternativ så köper jag ju det absolut, men vill, genom att fråga andra, se om det finns andra alternativ som dom kanske inte nämnde för oss
LinneaSvea: jag hoppas du inte missförstod mig. Att jag ger dig ett råd du inte vill höra beror inte på elakhet/oförstående utan endast med komplikationer till eget laborerande i åtanke. Det finns ett skäl till varför FSH-analoger och hcg-koncentrat är receptbelagda. Att landstinget har åldersgränser kan vi inte påverka, däremot kan du genom dialog med din gyn få reda på när det är lämpligt/olämpligt med injektion. Stimuleras en cysta som växer till sig kan du ju i värsta fall få ta bort hela äggstocken. Värt att ha i åtanke.
Jenmark: ja! Det gör jag! Jasså, vad kul! Var bor ni? Vi bor i sundsvall.
Nä, det är klart. Jag tycker ändå som att det låter som att det är vikten som ställer till det. Du hade ägglossning? Å din partner har bra spermier? Mediciner för att få mer ägg finns nog inte heller eftersom vi föds med ett visst antal och sen tappar man ju vanligtvis ägg varje månad. Sen är det ju viktigt att man orkar bära barnet osv OCKSÅ. Det är ju inte bara att bli gravid och sen löser sig resten. Det finns ju massor med risker oavsett om man är överviktig eller ej, men kanske än mer som överviktig. Hoppas att du hittar nått alternativ för er. Råder er att få en second opinion iallafall.
Hej
Hur går det för er alla?
Jag fick tydligen ingen egen ägglossning trots allt under julen, som jag hoppades. Mensen har fortfarande inte kommit och inget pluss. Så nu har jag precis börjat knappra provera och ska sen påbörja en till omgång med Menopur. Om det inte blir något denna gång har vi bestämt oss för att gå över till IVF, så nu är möte inbokat för IVF samtal i slutet av feb ifall det behövs.
Jag har mått riktigt dåligt de psykiskt de senaste dagarna. Tycker det är så jobbigt när ingen händer. Jag får panik, kan inte sova, ligger och gråter om nätterna och allt blir helt svart, Jag ser ingen lösning, förlorar tron på att det någonsin kan gå.
Men nu när jag precis fått en plan framåt känns det mycket bättre.
Faller ni någonsin ner i dessa djupa hål?