Hur hanterar man en psykopat?

Har samma problem här, hon betar av oss en efter en, sen börjar hon om. Även om jag fått ta mest skit så har även andra familjemedlemmar fått oförtjänt mycket också. I 10 års tid!! Många av oss känner sig handfallna, vad gör man?

Helt ärligt. Inte jag heller. Vad fan pratar du om? Om ni känner er så handfallna, prata med henne då. Prata med din bror. Om ni väntar i 10 år kan hon väl inte vara så hemskt. Kommunikation är trollordet. 

Att acceptera din brors val skulle vara en bra början. Många av er känner sig handfallna i 10 års tid? Om du skulle kunna sluta försöka komma innanför hennes trosor skulle du väl få mindre stryk då,  ergo behövs det inte att blanda in hela gänget för att ge igen, eller? I 10 års tid självfallet. 

Vi har försökt? Tro mig, det har varit turer under årens lopp som heter duga. Men helt rakt på sak har vi inte varit, vi är rädda för konflikter och låter hellre henne hållas än att ställa till med bråk. Helt ärligt, det är en jävligt svår sits.

?

Självfallet inte handfallna i 10 år, läs om! Det har sakta stegrat under 10 års tid. Det har funnits perioder då vi inte haft kontakt alls under dessa år. Men ja, just nu står många av oss handfallna. Jag ville ha råd, inte ilskna inlägg, fl i ett nötskal..

Jag var i ett förhållande som din bror. Hon blev gravid redan efter 3 månader och jag var kär och glad....sen började hon att skärma av mina andra barn och jag förklarade för mig själv att det var gravidhormoner. Sen var hon likadan när vår son föddes, då förklarade jag det med att hon var nybliven mamma och nya hormoner.
Efter att vår son blivit ett år och hon fortsatte och även blivit värre så insåg jag att hon är sån. Då började jag tänka om och inte acceptera de regler och inskränkningar hon ville göra med min relation till mina andra barn. Hon blev tokig och ännu värre och började även smutskasta mig och försöka förringa mig som person. Ringa min mamma och säga att jag är en dålig pappa osv.......

Från att min son var knappt två år så försökte jag få henne att flytta ut ur mitt hus för jag ville inte leva med henne längre, det tog drygt två år innan hon flyttade  

Min erfarenhet från relationen med min sons mamma är att de går inte att agera som man gör med andra. Du måste vara jättetuff och superrak. Inte tillåta att den personen använder dina egna svagheter mot dig, de kommer att försöka visa att det handlar om allt annat än dem själva. Låt bara de argumenten rinna av och håll dig till de som du vill säga/framföra, inget annat. 

Ta bråket/konflikten, gärna med att er bror också är där så han kan se och höra hur hon beter sig. Var inte rädda för att såra henne, hon bryr sig inte. Och vad kan vara värre än det är nu ?
Konfrontera henne så snart ni kan!

Tack för att du delar detta och tack för detta inlägg!

Som du säger, har man varit med om liknande så känner man lättare igen vad det är någon berättar om, och som du säger, det går inte att hantera det utifrån hur folk normalt fungerar!

Sedan är det kanske skillnad på situation, du kan ju välja vem du vill leva med och tuff konfrontation var nog helt rätt! Andras relationer kan man ju inte bestämma över, och dessutom kan ju personen som krånglar vända det emot en och ännu lättare spela offer om man går på för hårt. Men jag vet ju inte exakt hur du menade :).

Däremot ska man ju inte lägga sig platt heller utan försöka att exponera och konfrontera det personen gör, på ett lite lagom sätt kanske. Och som du säger, bra att brodern är med och ser själv. För dessa personer brukar inte kunna sköta en konflikt på ett snygg sätt. Man själv bör vara balanserad och lugn men stå fast vid det som är rätt.

Önskar att min pappa hade agerat mer som du gjorde... Men kanske rädslan för att bli ensam gör att många förtränger det de ser och hör...

Så vad känner du att du kan/vill göra med din brors tjej och din relation med din bror ?

Verkligen.. Många attackerar hårt fastän de inte har alla fakta :) Och man kan ju liksom inte beskriva t ex en tioårig process i detalj i ett inlägg :)

Vill folk veta något för att lättare kunna bedöma vad de ska tro borde det inte vara så svårt att fråga, tycker man :) 

Tror det lätt kan bli så på Fl (och andra sammanhang :) ) för man diskuterar relationer och många tillhör en specifik kategori. Skild bioförälder, styv/bonusförälder, skilsmässobarn som varit med om dåliga styvföräldrar osv... 

Många kan/orkar nog inte se utanför sin kategori och läser därför inte allt som står i ett inlägg, eller "ser" liksom inte allt som står där... De ser nästan bara utifrån det de varit med om. Jag tillhör förvisso kategorin "skilsmässobarn med dålig erfarenhet av pappas fru", men jag har ibland försvarat styv/bonusmammor på Fl när deras inlägg verkar tyda på att de har en bra inställning och att det är andra som krånglar. Men alla klarar inte av att se vad som är vad riktigt, man får väl bara ta det för vad det är kanske....

Men håller med om att det är jobbigt. Någon skriver och är upprörd över något och så ska folk strö salt i såren ungefär. Sedan finns det säkert de som ser det som sin "livsuppgift" också att göra det, eller som känner sig sjäva bättre om de får slå på någon annan. Ibland så till den grad att det är en personlighetsstörning - som den du har problem med antagligen har... 

Antar att detta är till Ts :)

Ja, fast har du något du vill skriva så är du välkommen. 

Där har du nog kärnan i problemet! Brodern själv; att han liksom accepterat detta o är lite hjärntvättad. Stod ju också att hon inte "tillåter" att ni träffar brodern ensam, det låter som hon har stenkoll på hans liv o han är lite fångad i en fälla mentalt. Det finns psykiskt misshandlade både kvinnor och män!

Vi har haft det på liknande sätt i vår familj. En pappa som aldrig sagt ifrån, stått upp för nån annan (eller sig själv) eller sätter gränser. Pappas släkt har tagit avstånd eftersom hon (mamma) är så dominant och omöjlig att ha att göra med. Sjukligt kontrollbehov över allt o alla. Kommer i konflikt med o hittar fel på alla andra. Visst hon är nog sjuk i huvudet men har alltid klarat att ha ett arbete o han har alltid funnit sig i allt, därför har det fortsatt så här.

Så av min egen erfarenhet attdöma finns det inget ni kan göra, tyvärr. Men ge inte upp än, ni kan ju försöka nå honom på jobbet/nån annan gång då ni vet han är ensam?

Ja, man önskar att man visste mer hur man ska göra, tycker själv att det är svårt... Beror ju också på hur hennes "attacker" ser ut förstås... 

Hahaha, ja. Visst kan man försöka hos brors tjej, sen får man på käften och ja, nu, duger hon inte på något sätt så klart, och självfallet måste man rädda brorsan för en så elak kärring, självfallet.

Med det sista menar jag givetvis din svägerska, inte någon här på Fl.

Men ang attacker i diskussionsforum så finns det ju så klart troll också. Ibland är det helt klart troll som är ordet :). Och vad de har för problem kan man ju undra :).

Jag håller med och man bestämmer själv vem man lever med. Men det här verkar inte handla om vanligt familjegroll. Och denna Eva behöver inte heller älska eller gilla alla i Ts familj, men hon kan åtminstone visa respekt och acceptera att han har en familj.

Det gäller ju liksom från båda håll... Enligt Ts har hon varit negativ mot dem alla i tur och ordning, och verkar orimligt att de alla skulle vara sådana idioter att hon skulle behöva ha den inställningen. Eller att de alla skulle uppfatta henne som en svår, dålig person om hon egentligen är trevlig.

Självklart ska man acceptera en persons val av livspartner, man behöver inte gilla, känna personkemi. Men om en person beter sig dåligt, avskärmar ens familjemedlem från resten av familjen... Visst, familjemedlemmens eget val, men på en del låter det som att "det är väl bara att acceptera". Så tänker man nog bara tills man själv är med om det. Acceptera- visst, men "bara att" -nej.