Idag har jag kommit ut fyra gånger

Om du är tydlig och ändå inte fattar/kan ta till sig så är det inte mycket mer du kan göra. Att hon skäller på dig för det ska du inte behöva ta så då tycker jag du gör rätt i att avbryta kontakten. Med tiden kanske hon inser faktum och kan se att du är den samma ändå. 

Jag tycker ju att hon borde fatta, och det gör hon säkert, men hon vill inte. Som en envis 3-åring. Det är inte som att det är någon nyhet, direkt. Det är 15 år sedan jag tog hem min första kille.

Känns ganska kränkande att hon ska skälla på dig för att du är gay(antar jag att du är? ). Har hon problem med homosexuella eller är det hela grejen med barnbarn som stör henne?

Hur har resten av familjen tagit nyheten? Har du stöd från någon du kan ta hjälp av?

Det går inte att ändra andra, din mamma fattar inte det och tyvärr så verkar det även vara en kunskap du nu får inse. Din mamma verkar inte kunna ta till sig att du är den du är. Lev ditt liv utan att känna att du behöver din mammas bekräftelse, då det verkar som att du inte kommer att få den. Se till att få den av andra i stället!

Jag vet inte om vilket. Hon har redan 7 barnbarn, så det borde inte vara något problem. Tycker jag.

Hej TS.

Kanske är det så att din mamma mår dåligt? Har ni suttit ner och diskuterat? Hon kanske har en hel del att framföra?

Jag tycker det verkar som att ni har kommunikationsproblem. Jag skulle råda er två att sitta och prata. Var och en för sig, medan den andre väntar på sin tur. Fråga henne vad hon menar med att du ska träffa en kvinna? Hon kanske vill väl? Eller har hon blivit rekommenderad att presentera dig för en viss kvinna som hon skulle kunna tro passar dig? Jag har studerat länge kring natur och har förstått att naturen väljer sin egna art. Kanske tänker din mamma likadant? Dvs att hon vill att du ska välja en kvinna eftersom hon tycker det hör till det "normala".

Jag tycker du ska prata med henne i lugn och ro att du trivs med den du är och att du är normal som du är. Hon måste lära sig inse det.

Lycka till

Mina syskon bryr sig inte. Pappa blev asförbannad, men det gick över. Nu handlar det mest om "syns inte, finns inte". Eller snarare, "vi pratar inte om det, så finns det inte".

Jo, det är väl så. Men jag tycker inte om att bli telefon och mailterrad.

Ett förslag är att du börja med att säga att du gärna pratar med henne om allt annat men från och med nu kommer du att lägga på luren och radera/kasta allt hon skickar till dig om detta och behandla det som att det inte finns fram till att hon accepterar dig som du är.