Anonym (Mamma)

Äldre 25 Feb 20:55

66 svar

Blir missbrukare någonsin helt friska??

Jag lämnade min man för lite på ett år sedan, för att jag i princip blev "utkastad". Han var trött på mej, vårt förhållande, allt och ville i princip leva singelliv. Detta bottnade antagligen i hans långvariga psykiska problem. han har ingen diagnos, men nåt är nog åt helvete med honom. Orkar inte gå in på det. Psykiska problem i alla fall, problem å incidenter i barndomen blablablaaa

Jag stack, tog vårt då 1½-åriga barn med oss och blev ensamstående mamma (som tur var gick han med på ensamvårdnad åt mej). Direkt började han "leva loppan", söp, festade, ställde till med sjuhelvetes massa skit (slog bland annat sönder vårat gemensamma hus som jag flyttat från.

Misstänkte att han började använda droger förra våren. han blånekade. Sa att han inte får träffa vårt barn om han knarkar. Han bedyrade att han inte gjorde det.
Men... även om jag inte längre levde med honom var jag nog ändå hans medberoende. Han började missbruka värkmedicin och drack. Det hela spårade ur nu för ett tag sedan då jag fick reda på att han är en regelrätt blandmissbrukare. Knark, receptbelagda mediciner han köper på "gatan" och antagligen en hel del alkohol. Han påstår att han inte druckit mkt. men det skiter jag i. Han ljuger antagligen. Och även om han mot förmodan inte druckit en massa så har han knaprat å injicerat tillräckligt med annan skit för att det ska räcka.

Som säkert många andra missbrukare så ljög han massor och lyckades hålla fasaden uppe rätt länge. Herregud, tänk att jag trodde på vad han sa!?! Hur kunde jag vara så naiv? Efteråt ser jag ju själv att alla tecken fanns där. Och honom har jag förlitat med vårt barn!!! Skulle jag börja fundera på saken skulle jag säkert må rent fysiskt illa vid tanken på allt vad som kunnat hända då han ensam haft vårt barn! men det får jag inte tänka på...
Han svor på att han inte tagit ngt då han haft vårt barn. Jag tror honom inte (överraskning, överraskning...)

Hur som helst så sa jag att jag ville att han skulle in på behandlingshem. Och berättade lite fakta åt honom. Vet att man inte får pressa på sånt, valet om behandling måste komma av missbrukaren själv. Men som sagt var, jag lade fram fakta. Han kan inte mer ha vårt barn ensam, för då jag bevisligen är medveten om vad han sysslar med så kan JAG bli anmäld till barnomsorge, om jag för vårt barn till honom. Han kommer antagligen att mista jobbet snart om detta fortsätter etc. etc. etc.
Han valde att lägga in sig för behandling och åker in denna vecka.

Han säger att han inte tagit droger eller mediciner på snart två veckor. jag vet inte om jag tror honom. Å andra sidan har han regelbundet drogtestats sedan hans missbruk uppdagades för, ja... två veckor sen. Lite på.

Men han dricker istället. Ringde honom angående vårt barn ikväll. Han lät helt borta. Ville först inte säga nåt, men fick till sist urklämt ur honom att han druckit (åtminstone! han ljög väl antagligen) 2 öl, 1 whiskey och "ett stort vinglas" (läs "stop")...

Skulle det bara vara han och jag det var frågan om, så skulle jag göra mitt allra bästa för att glömma honom totalt och få honom ur mitt liv. Fastän det är svårt. Det är svårt att se på då en människa som stått en SÅ nära (vi var tillsammans i över 10 år) förstör sig själv på det där sättet. Men han är mitt barns far.

Jag kan inte tillåta att han förstör mitt barns liv, gör mitt barn faderslös, för att han förstör sitt eget liv. Lyckas få livet av sig själv. Överdos, olycka i fyllan eller blir en mega-äcklig pundare/alkis som vårt barn inte vill träffa.

Han har ju tagit ett steg i rätt riktning. men gud, varför sitter han å dricker ikväll, han ska ju in på behandlingshem om några dar!!! Tänk om dom inte tar emot honom för att han druckit? Har hört att åtminstone drogtesten måste vara rena, annars blir det till att svänga i dörren...

Jag vet att missbruk å alkoholism är en sjukdom man aldrig blir helt frisk från. Aldrig. Den finns alltid med och spökar i bakgrunden på ett eller annat sätt. Men... kan missbrukarna bli rena? Kan de rycka upp sig själv och leva ett normalt liv? Finns det hopp för mitt barns far?
Känns som att alla fall av alkoholism eller missbruk jag sett, inte många men i några under mitt liv, så har det aldrig slutat helt lyckligt. Alkoholisterna kan leva OK liv, men alltid nu som då faller de tillbaka, spårar ur å måste in på behandling igen. Eller som tyvärr i några fall, så blir de äckelpäckelalkisar vars barn inte vill veta av dom mer.

Kan man vara en fungerande person, en lycklig person, en förälder till sitt barn, trots att man blandmissbrukat?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-25 20:57
"Men som sagt var, jag lade fram fakta. Han kan inte mer ha vårt barn ensam, för då jag bevisligen är medveten om vad han sysslar med så kan JAG bli anmäld till barnomsorge, om jag för vårt barn till honom. Han kommer antagligen att mista jobbet snart om detta fortsätter etc. etc. etc."
Kan ju här lägga till, att det mest självklara faktat var ju det, att han helt enkelt inte får ha vårt barn ensam, för gud vet vad som kunde hända! Jag litar inte på att han kan ta hand om sitt eget barn mer...

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Äldre 13 Mar 17:06

#31

Anonym (anhörig) skrev 2014-03-08 09:16:05 följande:

Har också en fd man på behandlingshem.
3 barn med honom. Det tog mig många år o lämna honom. Efter
separationen gick han också bärsärk. Jag är glad att han har tagit sig till behandlingshem
och försöker bli bättre. Han har accepterat sin sjukdomsbild.
Tyvärr är det inte lätt o förklara till barnen varför deras pappa är där men
säger att det är för att bli bättre så att han i framtiden förhoppningsvis kan vara en bra pappa
i den mån han kan.

Känner igen många saker som flera människor skrivit i tråden ovan.
Så livet kan bli ibland

För min del är det lite svårt att inte bli känslomässigt indragen i allt med mitt ex och
min samtalskontakt rekommenderar mig i att hålla mitt avstånd till honom.
Han är ganska manipulativ.
Kan ej åka på sk anhörigprogram pga barnen.

Men försöka ta en dag i sänder då livet är tufft som ensamstående
utan stöd runtom.

Har också svårt med det där att inte bli känslomässigt indragen. Min psykolog rekommenderade att jag deltar i typ föreläsningar om medmissbruk o.dyl. som på anhörighelgen. Eller går på AlAnon-möten (finns det motsvarande för anhöriga till knarkare?), men att jag INTE borde göra det via min ex-mans behandlingshem. Jag borde ta hand om mej själv, JA, men frigöra mej från honom. Svår balansgång ibland.

Och tack för alla svar jag fått. Det är tröstande att höra om andras erfarenheter, även om de inte alla gånger är helt positiva... Hjälper då man ska fundera igenom sin egen situation. Mitt ex har nu varit på behandlingshemmet i 2 veckor. Det VERKAR gå bra. Han VERKAR ha fått en hel del aha-upplevelser och insikter. Tyvärr litar jag ju inte på honom ett dugg mer, utan misstänker falskspel hela tiden. Men jag försöker att inte visa det för honom, det är väl inte så bra för hans "återhämtande", att visa att man inte litar på honom och bara misstänker det värsta.

Har haft lite svårt att frigöra mej från det här, i.o.m. att jag lovat honom och barnet att de ska få träffa varandra en par gånger i veckan. vilket ju innebär att också JAG träffar exet... Men ja... får väl bara hoppas att det slutar bra. Finns väl inte så mycket annat man kan göra i det här skedet...

Anonym (Född påverkad)

Äldre 13 Mar 17:46

#32

Nu struntar jag i vad vissa skriver i tråden.

Ja, man kan rycka upp sig och ha ett normalt liv. Men man ska hitta viljan att göra det.
Tekniskt sett var jag missbrukare från födseln, går inte in mer på den delen, tror dom flesta kan räkna ut min uppväxt. Enligt behandlingshemmen var jag ett svårt fall för vara ung.
Jag hitta min motivation när jag var 16 att sluta.
alkohol kan jag dricka utan att hamna på fel spår.
Jag går på receptbelagda mediciner, som är beroendeframkallande och drogstämpel på, utan att få återfall.
Jag har ett jobb, bostad, man och ett barn på väg. Är inte det ett normalt liv, vad är det då?
Efter jag slutade, har jag inte rört droger en enda gång. Inte ens på en fest, där jag landa bredvid några som rökte på. Jag blev erbjuden och allt, men tackade nej med förklaringen att jag har varit utan det i över 10 år.
Tror aldrig jag har sett min man så stolt som då :)

Man kan TS, men viljan måste finnas där, samt stödet från dom som man söker stöd från.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 08:53

#33

Anonym (Född påverkad) skrev 2014-03-13 17:46:31 följande:

Nu struntar jag i vad vissa skriver i tråden.

Ja, man kan rycka upp sig och ha ett normalt liv. Men man ska hitta viljan att göra det.
Tekniskt sett var jag missbrukare från födseln, går inte in mer på den delen, tror dom flesta kan räkna ut min uppväxt. Enligt behandlingshemmen var jag ett svårt fall för vara ung.
Jag hitta min motivation när jag var 16 att sluta.
alkohol kan jag dricka utan att hamna på fel spår.
Jag går på receptbelagda mediciner, som är beroendeframkallande och drogstämpel på, utan att få återfall.
Jag har ett jobb, bostad, man och ett barn på väg. Är inte det ett normalt liv, vad är det då?
Efter jag slutade, har jag inte rört droger en enda gång. Inte ens på en fest, där jag landa bredvid några som rökte på. Jag blev erbjuden och allt, men tackade nej med förklaringen att jag har varit utan det i över 10 år.
Tror aldrig jag har sett min man så stolt som då :)

Man kan TS, men viljan måste finnas där, samt stödet från dom som man söker stöd från.

Tack för ditt svar :)

Snövit snövit

Äldre 18 Mar 10:21

#34

Hej TS.

Ja man kan leva ett normalt liv trots denna kroniska sjukdom. Man får underlätta för sig, byta umgänge, bryta det destruktiva beteendet, ändra tankemönster, vilja bli drogfri. Vägen dit är lång. Ofta tror människor att missbruket upphör om vederbörande Blir kär, skaffar barn, får jobb osv. Kanske för tillfället. Drogmissbruk är ofta sjävmedicinering för det primära problemet. Det kan röra sig om psykisk ohälsa, obearbetade trauman, diagnoser. Bäst att vederbörande får hjälp kring huvudproblemet också. Annars trillar man ofta dit igen när motgångar m.m. dyker upp.

Är tillsammans med en man som höll på att gå under av Heroin och benzo. Den kemiska förälskelsen är mycket stark och ger en skev illusion av verkligenheten. Idag går han på na-möten, jobbar, tränar.

Snövit snövit

Äldre 18 Mar 10:35

#35

Ger dig gärna råd, tips och stöd då jag arbetar inom missbruk- och kriminalvården och dagligen handskas med killar/ män med denna problematik.

Anonym (ja)

Äldre 18 Mar 16:07

#36

Snövit snövit skrev 2014-03-18 10:35:56 följande:

Ger dig gärna råd, tips och stöd då jag arbetar inom missbruk- och kriminalvården och dagligen handskas med killar/ män med denna problematik.

Det är ingen merit direkt, dom mest fördomsfulla och ignoranta människor jag nånsin har diskuterat detta ämne med visade sig jobba med detta.

Otroligt nog så inser inte många att dom kommer endast i kontakt med ynka enstaka procent av den totala siffran drogbrukare och får för sig att det lilla dom ser på jobbet är allt som finns att se.

Det blir då en skev, förvrängd och inte träffsäker bild ni levererar, som tur är så stämmer inte bilden, otur då att ju mindre man vet ju mer låter man.

Men för att besvara topic, missbruk i sig är ingen sjukdom, det är oftast symptom på en mer allvarlig sjukdom/tillstånd, beroende på vilken drog som missbrukas och vilka skador det medför så är det endast det det beror på.

Åtgärdar man bakgrundsproblematiken så kan en missbrukare absolut börja leva ett normalt liv, med eller utan rusgivande medel i tillvaron, vissa droger lämnar däremot permanenta skador efter sig, alkohol är en av dom.

Snövit snövit

Äldre 18 Mar 16:17

#37

Anonym (ja) skrev 2014-03-18 16:07:13 följande:

Det är ingen merit direkt, dom mest fördomsfulla och ignoranta människor jag nånsin har diskuterat detta ämne med visade sig jobba med detta.

Otroligt nog så inser inte många att dom kommer endast i kontakt med ynka enstaka procent av den totala siffran drogbrukare och får för sig att det lilla dom ser på jobbet är allt som finns att se.

Det blir då en skev, förvrängd och inte träffsäker bild ni levererar, som tur är så stämmer inte bilden, otur då att ju mindre man vet ju mer låter man.

Men för att besvara topic, missbruk i sig är ingen sjukdom, det är oftast symptom på en mer allvarlig sjukdom/tillstånd, beroende på vilken drog som missbrukas och vilka skador det medför så är det endast det det beror på.

Åtgärdar man bakgrundsproblematiken så kan en missbrukare absolut börja leva ett normalt liv, med eller utan rusgivande medel i tillvaron, vissa droger lämnar däremot permanenta skador efter sig, alkohol är en av dom.

Finns många rötägg inom alla yrken. Mina arbeten är en stor merit för mig.
Varje dag får jag träffa alla möjliga härliga personer Med olika livs erfarenheter Och jag får chansen att ge mitt stöd och motivation till ett bättre liv. Att du sedan tror att alla inom yrket jobbar lika, är ditt problem. Om du fått för dig att min enda erfarenhet av droger och kriminalitet är via jobbet tror du fel. Så håll din fördomar för dig själv för mig biter dom inte på.

Anonym (ja)

Äldre 18 Mar 16:26

#38

Snövit snövit skrev 2014-03-18 16:17:47 följande:

Finns många rötägg inom alla yrken. Mina arbeten är en stor merit för mig.
Varje dag får jag träffa alla möjliga härliga personer Med olika livs erfarenheter Och jag får chansen att ge mitt stöd och motivation till ett bättre liv. Att du sedan tror att alla inom yrket jobbar lika, är ditt problem. Om du fått för dig att min enda erfarenhet av droger och kriminalitet är via jobbet tror du fel. Så håll din fördomar för dig själv för mig biter dom inte på.

Handlar inte om rötägg, handlar om arbetsskador och bristfällig kunskap om droger ni så kallat ska jobba med/&emot.

Är det inte du som påstår att all bruk av det vad som idag kallas för narkotika är automatiskt missbruk?

Du som slängde påstående att vissa droger kan inte brukas med måtta överhuvudtaget?
I rest my case, du ska då jobba med det och hjälpa folk med vad kan man fråga sig, okunskap och fördomar?

Skam är vilka det är som bemannar visa känsliga positioner.

frappa

Äldre 18 Mar 16:35

#39

Snövit snövit skrev 2014-03-18 10:35:56 följande:

Ger dig gärna råd, tips och stöd då jag arbetar inom missbruk- och kriminalvården och dagligen handskas med killar/ män med denna problematik.

Inte konstigt att du är såpass inskränkt i ditt tänkande om droger.

Men en sak som verkligen gör mig förundrad.

Är att du inte ens visste om att konsumerar olagliga droger inte är ett missbruk.

Den som jobbar inom denna vård, måste väl vara mycket väl förtrogen med diagnoskriterier för beroende och missbruk.
Du verkade förvirrad, när du försökte säga konsumtion av en olaglig drog är samma som missbruk.

Så jag har mycket stor tvekan om att du jobbar inom detta yrke.

För jag är väldigt tveksam om att inte personal inom detta yrke, kan detta utantill tom i sömnen säkert.

Snövit snövit

Äldre 18 Mar 16:40

#40

Oj oj. någon är visst upprörd över min syn på droger osv. Man Väljer drogerna och inte missbruket. Enligt min mening kan man inte bruka Narkotika Med tanke på de förödande konsekvenserna droger ofta medför Samt att det är olagligt. Jag tänker varken försvara mitt arbete eller mina åsikter. Leta upp någon muntergök på din nivå ist så besparar du både tid och kraft.

Blir missbrukare någonsin helt friska??

INNEHÅLL