Blir missbrukare någonsin helt friska??

Skriver under på detta.

Och TS jag tror att du själv skulle må bra av en samtalskontakt som psykolog eller liknande; det hela verkar rätt tungt för dig.

Stor kram!

Nej, det är ju det de inte blir, varför total avhållsamhet från alkohol och droger är ett måste för att en missbrukare ska tillftriskna.

Det är däfrör missbrukare får återfall på återfall. De klarar inte att hantera spriten /drogerna och den lögnaktiga fasaden är den de har att skydda sig och sitt missbruk med.

Tycker du har en bedrövlig syn på missbrukare. Jag har full förståelse att du är förtvivlad och upprörd över hur pappan till din barn beter sig, men jag blir lite illamående över hur du skriver "äckelpäckelalkisar" och "mega-äcklig pundare". Det är inte okej att tala om en grupp människor på det viset. Missbruk är en sjukdom som är genetisk betingad och utlöses av stress, trauman eller stora, snabba omställningar i livet.

Själv ser jag mig som en nykter narkoman: jag kommer aldrig bli en "icke-narkoman", men jag kommer att kunna vara nykter. Missbruket kommer ständigt att influera mitt liv på olika sätt men jag kan själv välja vilken väg jag ska gå.
Nu tänker jag utgå från att din historia är 100% sann. Jag vet av erfarenhet att människor som ser på ett missbruk "utifrån" tenderar att överdriva, övertolka och lägga in egna moraliska och känslomässiga värderingar i sin uppfattning av situationen. Det är väldigt lätt hänt ifall en inte har egen erfarenhet av hur missbruk fungerar och det leder inte sällan till att situationen beskrivs som mycket mer upprörande och hemsk än vad den egentligen är. Resultatet kan i olyckliga fall bli att missbrukaren inte får den hjälp hen egentligen behöver utan en sorts "superspecial-instatsstyrka" som istället för att hjälpa ofta stjälper eftersom missbrukaren omyndighetsförklaras och ses ner på. En person med ett "lätt missbruk" kan tyvärr få ett svårare missbruk efter kontakt med myndigheter eftersom förväntningarna på hen är att hen ska ha mycket svår problematik - självuppfyllande profetia brukar det kallas. Dessutom kan det lätt bli så att en ger upp kampen eftersom ingen verkar tro eller lita på en ändå. 

Jag tror det absolut är möjligt för ditt ex att leva ett "normalt liv" men det är av yttersta vikt att han får behandling först. Dock är det nästan viktigare att behandlingen motsvarar hans missbruk, av anledningar jag beskrivit ovan.
Det är JÄTTEVIKTIGT att du inte tar på dig ansvaret själv: en missbrukare är expert på att manipulera och du blir medberoende på nolltid. Det MÅSTE finnas minst en utomstående person med i spelet, förslagsvis en samtalskontakt för både dig och honom. 

Hade bara läst TS när jag skrev detta så det kanske är helt irrelevant men postar i alla fall. 
Lycka till med allt!!!!

Mycket fint och bra skrivet!

Det finns många som kan återgå till en ansvarsfull konsumtion av alkohol och droger efter ett missbruk.

Så generalisera inte, det är till ingens fördel.
Det är nog tom till en nackdel att säga detta.

Ber om ursäkt ifall ngn tar illa upp över mina ordval. Det är bara mitt sätt att uttrycka mej, det jag menar med mina ord är en sådan missbrukar som är så nerdragen i sitt missbruk att denne inte längre kan ta hand om sig själv och således blir "äcklig". Inte kan sköta boende, räkningar, hygien, förstör för sin familj på detta sättet osv. För ja, jag tycker (kanske tyvärr?) att den graden av självdestruktivitet äcklar mig. Även om jag vet att det är en sjukdom.

Vad gäller min historia. Tror inte att den är 100% sann. men tyvärr inte åt det hållet där jag överdrivit eller lagt till saker. Tvärtom har jag nog långt ifrån fått höra allt ännu, så värre lär det antagligen bli. Därtill har jag inte här berättat allt jag fått höra, direkt av min ex-man.

***

Hursomhaver. Har gått hos psykolog i över ett halvår. Kommer att delta i den anhörig"vård" som erbjuds, och som jag har möjlighet att delta i. Bland annat anhörigträffar och kurser på behandlingshemmet. Men helgkursen, den kommer jag nog högst antagligen bara att delta i till hälften.
Visst tycker jag själv att det kan kännas egoistiskt att skippa detta för egna "nöjen". Men.... känns som att jag gett honom mer än nog redan. Mer än nog. Och tro mej, jag är medveten om att jag inte hjälper honom enbart för hans skull, utan även för vårt barns skull. Annars skulle jag knappast hjälpa honom alls, om det inte vore för vårt barn. Det han gjort mot mej de senaste 1½ året är mer än jag orkar med. Orkar inte med detta också. Men jag gör det i alla fall.
Och visst, helgkursen ör ju till för att hjälpa MEJ också. Men nu tänker jag hjälpa mej själv halva helgen, göra nåt som JAG vill, så att jag ska bli glad, få tanka positiv energi och kunna orka lite till. och så jag har nåt kul att se fram emot, nåt som håller mej uppe. För visst kommer sådana helger att komma i framtiden också. Men för mej är det inte liksom bara att "ta det en annan helg" istället. Funkar inte så, då det ska ställas till med barnvakt, djurvakt etc. etc. etc. Plus att detta som jag vill delta i inte är nåt som ordnas var och varannan helg heller...

Har pratat med min ex-svärmor idag. Vi kom överens om att dela på helgkursen. Hon deltar fre-lö, jag lö-sö. Vilket också passar väldigt bra när man tittat till programmet och föreläsningarna.

På gott och ont så försöker jag iaf stötta mitt ex så mycket det går. Vill han tala i telefon (då han får) så pratar jag med honom. Jag skickar honom bilder på vårt barn, berättar vad barnet gör osv. så han kan läsa/titta på dessa meddelande då han får ha sin telefon. Och så ska jag och barnet besöka honom 2 ggr i veckan, det har jag lovat, så att de får träffa varandra, barn och far.

Tror det är väldigt viktigt att du går dessa kurser och att du deltar i dessa samtalsgrupper för din egen skull och INTE för hans.
Du ska gå dessa kurser för dig och ert gemensamma barn, inte för att du ska "hjälpa" honom ur sitt missbruk. Dessa aktiviteter är till för att du ska kunna hantera situationer som du och ert barn utsätts för på grund av ditt exs missbruk samt verka som en mötesplats där du ska kunna diskutera känslor, rädslor och frågor. 
Känner du att det räcker att gå en gång i månaden så är det okej, känner du att du behöver gå fem gånger i veckan är det också okej. Men utgå från dig själv! Det är INTE egoistiskt - själva syftet är att du och ert barn ska må bra. Du har INGET ansvar för ditt ex, annat än att du givetvis ska försöka främja ert barns relation till honom (men ifall han inte tar tag i sitt missbruk och sitt liv så är det en omöjlighet att han ska få umgås med sitt barn, tyvärr). 

Jag har inte läst igenom allas svar så risken att jag säger något som någon annna redan nämnt är stor.
Jag jobbar som skötare inom psykiatrin inriktat på missbruks och beroende vård som jobbar med abstinensbehandling, alltså inte ett behandlingshem, i södra Mitten Sverige.

En person som missbrukar olika typer av droger kan absolut bli ren, och fixa livet efter, bara man får rätt behandling som passar individen, och då finns de hundratals olika behandlingshem i hela Sverige. Men främst så måste de finnas motivation hos den som missbrukar, motivation att ha ett bättre liv och komma ifrån droger. Detta kan vara oerhört svårt för många om större delen av ens kontaktnät också är missbrukare. Ibland kan de hjälpa att flytta till annan ort. Har mött många som gjort det för att lättare bryta kontakter och bryta mönster. Men de kan även ta flera gånger av behandling innan motivationen är där den ska. Och ibland måste den som missbrukar nå nästan helt botten för att själv inse vad han/hon gör mot sig själv och sin närhet.

Att ljuga är väldigt typsikt för missbrukare, typiskt på ett sätt att man blir expert på fasader och lögner. Detta är för att man nånstans i sig själv vet att de är fel. Detta gäller självklart inte alla, men många. Man vill inte visa eller berätta för andra för man vet de är olagligt och jobb/reationer kan komma påverkas negativt. Sedan blir det också ett sätt att dölja känslor, dölja hur man mår för sig själv och för omgivningen. Att dämpa en medveten eller omedveten ångest.

De du kan göra är att du anmäler till socialen. De kan bli n LVM utredning, och då kan de bli tvångsvård 6 månader. Många LVMpatienter som jag haft som fixat livet sen har berättat hur förbannade de var för denna tvångsvård till en början, men hur de ändå räddade dras liv. Eftersom ditt barn inte idag har ett umgänge med erat barn så, så kommer inte du påverkas i den månen att soc tar ditt barn. Ditt barn far inte illa, och eftersom han har gått med på ensam vårdnad så behöver du inte oroa dig. Men att göra en orosanmäln kan rädda hans liv. Alt att du tar kontakt med polis och berättar att de finns misstankar för narkotika i hemmet. På detta sätt kan myndigheter åtminstone ge råd för hur han ska komma för dig att fixa livet, eller alt få straff/böter för droginnehav. Detta kan faktiskt hjälpa han i framtiden, även om de inte känns kul på något sätt.

Alla personer är individuella, och droger påverkar alla olika. Ta väl hand om dig själv TS och lycka till

Ja detta att vara "Nykter Narkoman" som del kallar sig då dom varit i 12 stegsprogrammet är vanligt, själv kallar jag mig "DROGFRI" fast jag nu tar Narkotikaklassad medicin och har varit i ett avancerat missbruk med de flesta droger som man kan missbruka.

Joooo jag förstår nu att jag kommer att få kritik för detta, men jag kallar mig det jag är, jag missbrukar inte den utskrivna medicinen jag har utan jag använder den i medicinskt syfte. -Hur kan jag det som nu har missbrukat? Ja det vet jag inte själv men troligen för att jag nådde botten ett flertal gånger och då alla myndigheter slutade att "Tvinga mig att vara drogfri" och jag blev tillräckligt gammal så slutade jag är man 50 år och morfar så kan man ju inte alls leva som man var 22 år.
Jag tar Benzodiazipiner och Opioider i form av Nitrazepam till natten, 2 st, Xanor 3 mg depåtabl. , på dagen /Opi intaget är Temgesic 4 st per dag 0,4 mg tabl. (Oxycontin) tar jag vid behov då smärtan är outhärdlig. Ja detta är en rekorderlig "Knarkardos" men jag är så förstört kroppsligt av skador och psykiskt bla. av alla droger.

Ja visst talar detta emot allt vad en missbrukare absolut inte alls ska använda då man varit en som missbrukat i över 25 år?

Men jag har nu ett otroligt bra liv, jag hade tur att läkaren som nu jag haft i tio år hjälpte mig genom att ge mig Temgesic som nu innehåller samma substans som Subutex , annars så hade jag nog käkat ihjäl mig av värktabletter, Oxy tar jag som jag sa endast då det är så ont att det inte finns ngt annat alternativ, angående Benzodiazepiner så kan jag inte sova utan och har aldrig kunnat sova som liten heller, Xanor har jag för att överleva dagsångesten.  Har jag nu inte haft dessa mediciner så hade jag ganska säkert varit död eller fortsatt att använda alla andra droger för att döva min ångest, såååvisst är jag beroende men inte någon narkoman som jag har varit....man blir beroende av dessa preparat men mitt val var enkelt antingen fortsätta det destruktiva livet och åka från behandlings hem till behandlings hem och vara helt clean med värk och ångest eller leva det liv jag nu gör....valet är nu efter denna medicinering som jag har haft nu i ca 10 år lätt.

NU är det inget att rekommendera för man måste ha klart för sig att man är en Legalknarkare som vissa skulle kalla det och inte är det så många som nu kan ha det så..

Har också en fd man på behandlingshem.
3 barn med honom. Det tog mig många år o lämna honom. Efter
separationen gick han också bärsärk. Jag är glad att han har tagit sig till behandlingshem
och försöker bli bättre. Han har accepterat sin sjukdomsbild.
Tyvärr är det inte lätt o förklara till barnen varför deras pappa är där men 
säger att det är för att bli bättre så att han i framtiden förhoppningsvis kan vara en bra pappa
i den mån han kan. 

Känner igen många saker som flera människor skrivit i tråden ovan.
Så livet kan bli ibland

För min del är det lite svårt att inte bli känslomässigt indragen i allt med mitt ex och 
min samtalskontakt rekommenderar mig i att hålla mitt avstånd till honom.
Han är ganska manipulativ.
Kan ej åka på sk anhörigprogram pga barnen.

Men försöka ta en dag i sänder då livet är tufft som ensamstående 
utan stöd runtom.