Livet efter en sorg
Anonym (Gejo) skrev 2014-02-27 23:37:52 följande:
.. Men det blir vad man gör det till.. Livet i ett nötskal..
Inlägg från: Nitor
|
-
Beklagar vad du har råkat ut för ts. Visst kan det vara så att livet blir som man gör det till men ibland omkullkastas ens tillvaro och kvar finns bara spillror. Hoppas du får bearbeta det som hänt så du vågar hoppas på något ljus i tillvaron. kram
-
Vill du öppna upp dig här? För att hålla det inom dig är inte bra. Varför vill du hålla det inom dig?Anonym (Gejo) skrev 2014-02-28 15:14:18 följande:.. Utåt sett är det ingen som kan se det. Detta trots att jag har massor med nära och kära i min vardag..
-
Hur lever du i dag, pappan till ditt kommande barn, finns han med dig nu?Anonym (Gejo) skrev 2014-02-28 22:54:07 följande:Han fick ensam vårdnad om henne och stadigvarande boende då. Jag har sedan kämpat och kämpat och till slut lyckats med att få gemensam vårdnad och idag växelvis boende.
Jag är verkligen tacksam och glad över att jag kunnat lyckas och nå dit jag/vi är idag.
Men denna graviditet, (jag väntar en dotter till) gör mig påmind om allt jag gått igenom tidigare. Alla mammakänslor.. -
Skönt att höra att det är braAnonym (Gejo) skrev 2014-02-28 23:15:58 följande:Ja det gör han. Det är en fin och bra man.
Är du rädd för att du ska råka ut för samma sak igen? -
Du får vara lite försiktig när du säger att det verkar si och det verkar så. Ibland har vi fel när vi tror något. Har du försökt att öppna dig och tillåtit dig få berätta hur du känner dig nu inför det som hände tidigare.Anonym (Gejo) skrev 2014-02-28 21:51:15 följande:För ingen verkar förstå..
Ingen verkar orka lyssna..
Det har tyvärr varit min sanning.. De få människor som dykt upp i min tillvaro och spridit ljus och hopp så jag orkat lite till har försvunnit av diverse anledningar eller blivit upptagna. Och jag är trött på att "bära sorgen" ensam. Men det är ju MIN sorg. Och ingen KAN bära den åt mig..det förstår jag.
Jag vet bara inte hur jag ska gå vidare..
(Är gravid i v 35 just nu så hormonerna kan ju också spela mig ett spratt..) De känslor jag tidigare kunnat hålla i schack har jag inte lika mycket kontroll över nu..
Jag tror absolut att du kommer känna dig lättare i sinnet om du får ut dina tankar. Det är lätt att anklaga sig själv och fylla sig med både skul- och skamkänslor. Det blir tyvärr ytterligare en bestraffning som du utsätts för.
Ingen kan nog bära sorgen åt dig men du kan säkert få hjälp att lyfta ut stenar ur din ryggsäck som du går och bär på. Varje sten som plocks bort kommer göra nytta för dig. -
Känner du en sorg över att inte kunna dela dina tankar kring detta och få förståelse för det?Anonym (Gejo) skrev 2014-02-28 23:19:28 följande:Kanske ska förtydliga.
Jag är omgift och lever ihop med kommande barns pappa. Vi är båda väldigt glada över detta barn. Men mina känslor spökar.
Inte för att min nya man skulle ens få för sig att gör NÅGOT som skadar eller sårar mig. Tvärtom.
Men de känslor jag känner kan han inte förstå.. Han har inga barn sedan tidigare. -
Det låter som du känner både skuld och skam över det inträffade. Glöm inte bort att du är en helt annan människa i dag. Då, för flera år sedan var du en annan person och du gjorde så gott du kunde. I dag är du kanske både starkare och tror på dig själv. Så döm dig inte nu ts. Vi förändras hela tiden och känner för varje år att vi kunde ha gjort det och det bättre. Men det är så lätt att vara efterklok.Anonym (Gejo) skrev 2014-02-28 22:28:35 följande:
(Jag har jättesvårt att skriva eller prata om det för jag mår så illa av det.. Och det de gjorde mot mig och min bebis var rent ut sagt egoistiskt och barbariskt. Jag mår så illa av att jag tillät det ske. Men det skedde bortom min makt. Jag tillät det inte ske. Alltså det är som att säga att någon "tillåter sig bli mobbad". Jag VILLE inte att de skulle göra så mot mig. Men de gjorde det ändå. Och fortfarande lider jag av deras grymma handlingssätt. -
Jag tror att du kommer känna en otrolig närhet och kärlek till ditt kommande barn efter förlossningen när h*n ligger på din mageAnonym (Gejo) skrev 2014-02-28 23:29:40 följande:Nej inte att han skulle göra liknande. Men jag har haft mardrömmar om att exet och hans familj velat förstöra för mig. På olika sätt.
Samtidigt får jag flashbacks av min förra graviditet och hur mitt liv såg ut då.
Vissa saker, som att hålla en bebis har jag undvikt i lika många år som min dotter är gammal. För att det väcker sorg.. Och de känslorna skrämmer mig.. Vet du om det blir en pojke eller flicka? 
-
Skulle det räcka för dig att han lyssnar och förstår varför du mår som du gör? Och att han kanske får inse att han inte kan "fixa" något. Han kanske känner en stor frustration över att inte kunna hjälpa dig? Fast det enda du behöver just nu är bara förståelse för vad som hänt.Anonym (Gejo) skrev 2014-02-28 23:38:00 följande:Jag kan dela mina tankar med min man. Men han förstår inte..eller rättare sagt, han vet inte hur han ska "lösa" mitt problem.. han tycker att jag har väldigt starka känslor. Så det blir att jag försöker knipa ihop..
-
Åh jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg #21.
Känner du någon rädsla över att du inte ska få bli hörd av A när hon blir äldre? Att hon ska döma dig på helt felaktiga grunder?