Livet efter en sorg

Jag har hört att om man har svårt för att känna glädje, så kan en orsak vara att man inte vågar känna sig ledsen, att gråta. Det går inte att bara stänga av några känslor, det är över hela registret som gäller. Det är därför jag bland annat vill att du nu tillåter dig att känna sorg och ledsna känslor istället för att känna skuld och skam. 

Låt känslorna berätta för dig vad som känns bra eller dåligt för att kunna förstå mera. Skuld och skam är bedömningar du gör på dig själv. Du är inte ensam om detta. Vi är så marinerade i att tilldela oss detta sedan vi var små barn.

Så tillåt dig att få känna alla sorts känslor. 

Istället för att vara i nuet och leva i nuet så har du valt att älta och älta det som varit. Du har omedvetet valt att ge dig hårdaste straffet du bara kan genom att tillåta dig att känna skuld och skam. Och nu har du även valt att ge dig dubbelt så hårt straff, du ska inte bara leverera 100%. Nej det duger inte, det ska vara en helt omöjligt nivå på straffskalan. Det ska vara 200%.

Och det fina med det hårda straffet, vet du vad det är? Jo, det är att det kommer bli helt hopplöst för dig att klara av det. Så då kan du tilldela dig ännu mer skuldkänsla. Nu ska du skämmas över att du inte kan leverera det du just har tilldelat dig. 

Det finns bara en som ställer så hårda krav på dig just nu när det gäller kommande familjelycka, och det är du. Jag tror att du är som en tryckkokare just nu när det gäller att få visa kärlek och närhet. Öppna locket försiktigt så ska du se att din kärlek och omtanke kommer räcka till alla i familjen. Och även till dig om du tillåter det. Det är du själv du ska fokusera på just nu, så du kommer i balans och kan ge dig en ärlig chans att få leva ett bra liv.

Du behöver inte grunna på hur du ska fördela din kärlek mellan barnen, det ordnar sig och det kommer lösa sig helt naturligt om du vågar släppa det förflutna och istället leva här och nu. När du släpper det förflutna försvinner skammen och du kan leva just nu. Det du gör i dag är avtryck som sätts i din historiebok. Inte vad du tänker eller dömmer dig till. 

Det finns inget att bekräfta ts. Din oro är helt obefogad. Låt din kärlek till din dotter få göra avtryck i hennes historiebok. Ha en nära kontakt med henne och våga prata om allt möjligt. Då skapar du en stark grund mellan er. Hon kommer inte döma dig, hon vill bara känna sig älskad av dig. Hon vill känna att hon är fin som hon är i dina ögon. Hon vill känna trygghet genom dig. Hon vill få känna sig stark och fri genom att du vågar låta henne få flyga och tro på sig själv. Hon vill inte ha en mamma som lider över vad som hänt. När tiden är mogen kommer hon förstå dig och hon vill också bli den starka och fria kvinna som du vill vara.

Så släpp det förgångna och börja med nuet. Ups... där försvann det. Nuet försvinner hela tiden men det kommer hela tiden ett nytt nu. Gör något bra av nuet som kommer till dig hela tiden. Passa på att forma det som du vill ha det. I dag har du helt andra förutsättningar än för sex år sedan. Om sex år har du ännu mera kunskap och erfarenhet. Men just i dag gör du det som är bäst för dig och din familj med de förutsättningar du har. Så är det för oss alla.

Du kan bara göra ditt bästa när det gäller relationen mellan dig och dottern. Men ingen overkill nu, inga 200%. Du behöver även kunna sätta gränser. Det gäller bara att förklara varför man inte får göra hur man vill som barn.

Se till att ni trivs bra ihop när hon är hos dig. Närhet, kärlek, empati, lyhörd är några saker som är bra grundpelare. Mår hon bra hos dig så skapar du en bra grund för att kunna ta itu med vad som hände för sex år sedan. Jag tror inte hon kommer döma dig och det finns ingen anledning till varför du ska vara inställd på att få höra det heller. 

Våga tro att förändringarna för henne kommer bli positiva. Visst är det kul att vara storasyster. Förskolan kan bli  jättekul.

Bra att du kom in på detta nu för jag frågade dig förut om det. Lägg nu inga värderingar i dina svar.

  

Nu är du där igen med att ta ifrån dig den kommande glädjen genom att trycka ner dig och göra bedömningen av hur det var förr. Jag vill att du inser att du har suttit fast i det förgångna, du har ältat det här så mycket och så länge att du har trampat ner en stig som går runt runt runt. Den är så nertrampad att du inte förstår att det faktiskt går att stanna upp och ta ett steg åt sidan för att därefter kunna gå fritt i vilken riktning du önskar. Det här är också väldigt vanligt fenomen. Det är inget unikt för dig ts. Du är hur vanlig som helst :)

Vi börjar faktiskt komma dit hän jag ville komma ts.

Jag vill att du slutar att känna skuld och skäms för vad som hänt. Du vet med dig att du gjorde det bästa du kunde just då. I dag sex år senare är du bättre förberedd och starkare. Du vet hur du vill ha och du har alla möjligheter att få det du vill ha.

Nu vill jag att du tar dig in i näst sista fasen. Jag vill att du tar kontakt med intentionen bakom din handling för sex år sedan. Jag vill att du förstår att du hade något vacker behov. I ditt fall var det kanske bäst att släppa henne för stunden för att rädda både ditt liv och din dotters liv. Kan du berätta för mig hur du tänkte då?

Vilken fantastisk berättelse. Jag ser verkligen upp till dig med tanke på vad du har gått igenom och hur du lyckades ta dig igenom det här. Vilken kärlek till din dotter att våga backa några steg för att samla kraft och mod och sedan vinna tillbaka din dotter. Du ska känna dig stolt över vad du åstadkom. Att känna skuld och skam är helt fel i denna situation. Du ska känna sig otroligt stolt över dig själv nu. Vilken fantastisk förebild du är för henne. Jag hoppas att du slänger de felaktiga bedömningar du har om dig själv i soptunnan redan nu. Sträck på dig och känn dig stolt över vad du har åstadkommit.

kram

Det vi ska göra nu är att stämma av och nu formulera ett önskemål.

Det som hände var att du tvingades lämna bort din dotter. Du insåg att enda chansen att ha henne nära dig var att backa för att samla kraft och mod. 

Jag vill att du uttrycker dig vad du känner just nu angående vad som hände då? (Känner du att du är befriad från skuld nu?)

Jag tänker nu koppla ihop dina känslor med behov som inte blev tillgodosedda, och du får gärna komplettera om jag missar något.

Du är ledsen och känner sorg över att du inte kunde få vara nära din dotter. Att du inte fick möjligheten att ge henne din kärlek varje dag. Att du inte kunde ge henne den trygghet och stabilitet som du som du även själv önskade. Du där ledsen för att du inte fick chansen att vara mamma varje dag.

Nu kommer du in i en fas där jag vill att skuld och skamkänslorna är borta. Att du är ledsen och känner sorg vill jag ska tyna bort. För nu vet både du och jag att du har gjort det bästa du kunde just då. Och med tanke på att ni båda två är vid liv och du har fått möjligheten att ha henne hos dig varannan vecka, så med facit i hand, så har du agerat bra. Riktigt bra.

Att blicka tillbaka kan inte påverka det som hänt. Man kan påverka hur man känner sig angående historiken. Vad du ska göra nu, det är att hämta kraft för nutiden och framtiden. Du vet vilka känslor du har och du vet nu vart  känslorna kommer ifrån. Nu ska vi vända på detta och få en positiv ton. Jag vill att du nu plockar fram önskemål om hur du ska agera framöver för att tillgodose dina behov. Nu vet du vilka behov som inte blev tillgodosedda. Nu är det dags att tillgodose dem.

Jag vill att du preciserar vad du tänker göra eller säga för att tillgodose behoven av närhet, trygghet och stabilitet, kärlek, vara mamma...

När du nu kommer fram till enkla görbara saker du kan göra så kommer du känna dig lättare, friare och mer fokuserad. Det är nu det är dags att lägga energi och kärlek, i dag och framöver. Lägg inte mer kraft på det förflutna ts. Lägg den på det du kan påverka. Dvs nuet.

Känner du fortfarande skuld och skam så kan det finnas fler saker vi får titta på. Jag kommer ihåg att du nämnde några fler saker tidigare.

Men som sagt, syftet med detta inlägg är att du nu vänder all din energi som du har lagt på att lida, mot att fokusera på vad du ska göra från och med nu och framöver.

Ett litet dilemma när man "bara" ger diffusa förslag på vad man kan göra, det är att det bara försvinner in i dimman. Jag menar inte att du inte kommer ge kärlek, närhet och stabilitet. Men om man kan komma på enkla och klara görbara saker, så är det så mycket lättare att dels göra dem men även att du nu vet vad du bland annat tänker göra, rent praktiskt.

Ett sätt att visa du är stabil är att du släpper dina tankar på skuld och skam för nu är det färdigältat när det gäller den biten. Nu vill du satsa här och nu, din energi och omsorg är du och din familj. Så släpp skuldfrågan. 

Släpp din oro för att bli ifrågasatt längre fram av din dotter. Jag tror inte att det kommer hända. Hon vill säkert prata om det längre fram men det är för att hon vill veta din version. Har du skrivit färdigt i din bok? Annars är den en bra sak att färdigställa.

Finns det någon möjlighet att berätta lite då och då om vad som hände, det kanske är bättre att pytsa ut det lite då och vid rätta tillfällen?

Du kan berätta för din dotter när hon går och lägger sig sista natten hos dig, att du är så oerhört tacksam för att ni får vara tillsammans igen. 

Det är svårt för mig att komma på något just nu känner jag. Du kommer givetvis att ge henne allt det hon behöver och även det du behöver men kan man komma på några specifika saker man kan göra så känns det lite mer positivt just nu.

Det här tycker jag låter fantastiskt bra. Så himla skönt att du upplever dig både fri och stark. Skuld och skamkänslor är bara till för att sätta dig i bojor. Du känner dig mindre fri och du känner dig inlåst i en hemsk känsla.Dessa hormoner och allt vad det är kan givetvis ställa till det för dig men förbered dig och din man genom att prata om det nu innan. Men jag tror att det kommer jättebra för dig. Och som du säger, sätt inga omänskliga krav på dig. Se till att även få den hjälp du behöver av din man.

Hur ser dessa samtal ut mellan dig och dottern? Är det egna nyfikna frågor eller kommer hon med falska rykten som du sedan berättar hur det verkligen ligger till? Förstår hon vad du säger?

Vad härligt att hon är så stolt och glad över att få en lillasyster. En lillasyster som hon också vill pyssla om. Ja tills lillasyster blir jobbig förstås :)

Fy tusan vad sorgligt för både dig och din dotter. Stackars barn som ska tvingas välja mellan två föräldrar där den ena ljuger.

Känner hon lättnad när du berättar hur det ligger till och att de har ljugit för henne?

Jag tror att du känner det räcker han lyssnar på dig. Att du får prata av dig och få förståelse. Inte att han ska fixa något. Är det så, då är det viktigt att han vet om det. Han behöver bara lyssna.

Jag tror att det är viktigt nu framöver att du får uttrycka dina känslor och tankar, ut med det bara. Var inte en tryckkokare som vi pratade om tidigare. Prata med din man, din dotter. Skriv här i tråden om du känner för det.

Jag tror att det kommer gå jättebra för er familj. Börja klipp trådar som försöker hålla dig kvar i det gamla smärtsamma och ge plats för nuet där du vill ha det mer på dina villkor.

kram

Hur går det för dig ts  

Åh vad härligt att höra. Det var mycket som kändes positivt nu    och grattis till lilla flickan 

Du är fantastiskt   

Många kramar till dig   

Tack, vad gullig du är   

Det gick inte att låta bli att engagera sig i detta öde. Så är det ibland.

Återkom gärna om några månader och berätta hur det går för er