Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 1 Mar 23:41

97 svar

Livet efter en sorg

Nitor skrev 2014-03-01 20:30:51 följande:

Vill du berätta vad som hände för sex år sedan?

Och så dottern mitt i allt det här..

För 6år sedan föddes hon. Det var vad som hände..

Hon var efterlängtad i mina ögon. Jag ville ha ett barn. Någon som jag kunde älska och som älskade mig tillbaka. Villkorslöst, kravlöst. En av meningarna med livet, typ. Jag var runt 21 år.. Satte henne till världen på helt fel grunder och med HELT fel människa som pappa.

Där glömde jag nog tänka mig för.. Å andra sidan var jag isolerad från allt, både från vänner och min familj så jag hittade ju en "lösning på min ensamhet ".. Suck..

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 00:10

#48

Nitor skrev 2014-03-01 23:47:37 följande:

Tack för att du berättar. Hur känns det att prata om det nu?

Jag vet inte?.. Jag tycker att det är jobbigt att "älta " något gammalt..

Jag sa till min man häromdagen " När man var liten och var sådär JÄTTERÄDD och ledsen så var det skönt när en vuxen höll om en och sa 'var inte rädd. Det kommer ordna sig ska du se.' Och sen kunde man släppa det. Ibland behöver vi höra det som vuxna också. Speciellt för saker vi inte kan kontrollera. " Men som vuxna är vi tyvärr medvetna om många andra saker och faror som KAN hända. Och då är det svårare för oss att ta till oss den tröst vi får :/ Vilket jag tycker är störigt.. Jag funkar så.. ( det slutar alltid med att jag inser hur fel jag är och jag hamnar på ruta ett igen.. Det är mina känslor som är jobbiga. Hade de varit mer normala så hade jag inte behövt må så dåligt. )

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 00:32

#50

Nitor skrev 2014-03-02 00:17:28 följande:

Jag tror att du behöver släppa fram dina känslor och försöka förstå vad de säger till dig.

Nu kommer jag vara lite jobbig mot dig. Tillåt dig att dina känslor får komma fram, var inte rädd för dem.

Det första du behöver veta, det är vad du känner skuld för? Det behöver du sätta ord på. Vad jag har förstått så kan det vara två saker. Dels att du "lämnade" din dotter och dels att du satte henne till världen. Stämmer det? Är det fler saker du känner skuld för?

Nej ångrar inte att jag satte henne till världen. Men jag känner skuld att jag inte kunde ge henne det jag VILLE ge henne pga omständigheter. Sådant som hon och varje barn förtjänar. En trygg uppväxt. En harmonisk mamma. En mamma som inte tillät någon köra över henne.

Jag har minnen av när hon bara 1,5 år gammal ser mig sitta och gråta på golvet för att hennes pappa torterat mig verbalt och hon tittar på mig och klappar mig på huvudet och tittar på sin pappa och säger med en fundersam röst " mamma ledsen?.." Han svär åt mig och lyfter henne och går iväg till sin mamma som bara bodde tvärs över.. Bara för att nämna ett exempel..

Jag skäms för den psykiska ohälsa jag jag haft..som andra utnyttjade. Och som mitt barn fick ta skada av..

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 01:02

#53

Nitor skrev 2014-03-02 00:40:32 följande:

Okey. Då kan vi koncentrera oss på att du känner skuld för att du "lämnade" henne. Jag skriver "lämnar" för du gjorde det inte av egen fri vilja.

Vad säger du till dig själv i dag att du borde eller inte borde gjort vid det tillfället? Lämna en lista på det.

Jag borde ha...

och

Jag borde inte...

Jag borde ha tagit hand om dottern och inte blivit rädd för hans hot. Hoten om att jag var okapabel att ta hand om min dotter pga depression. (Han använde det i rätten dessutom. Men de tog inte med det i bedömningen.. Min depression var baserad på det förhållandet jag levde i och att mitt barn slets ifrån mig..) Jag skulle trott på mig själv och inte låtit någon av de komma åt mig! Jag borde ha ansökt om ensam vårdnad och stadigvarande boende och låtit pappan ha varannan helg umgänge.

MEN jag lyssnade på gemensamma vänner som "ville oss väl".. Och tänk på barnets bästa. Barnet behöver båda föräldrar. Osv. Och ja det är sant. Barnet behöver säkert det. Men barnet behöver inte en misshandlande pappa eller en farmor som passar en när det är pappas vecka och mamma faktiskt VILL och KAN ta hand om det..

Jag skulle inte lyssnat på alla välmenande "vänner" som la sig när de inte hade en blekaste aning om vilket helvete jag levde med den mannen..

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 01:12

#54

Men vet du, att HUR jag än vänder och vrider på saker så ser jag alltid två sidor av det. Och det tar på min energi.. Hur jag än skulle agerat så vet jag att det hade haft konsekvenser.

Det jag önskade att jag hade tidigare i mitt liv är mer självkänsla och stå upp för MINA önskemål. Men när hela min identitet var rubbad så var det inte så lätt att kämpa. Jag hade ju inget mål att kämpa mot..

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 11:17

#57

Nitor skrev 2014-03-02 01:22:53 följande:

Då har du kommit fram till att...

Du borde ha tagit hand om dottern

Du borde inte blivit rädd för hans hot

Du borde ha trott på dig själv, din egen förmåga

Du borde ha ansökt om ensam vårdnad så hon kunde bo hos dig

Du borde inte ha lyssnat på de som ville dig "väl"

Nu är det dags för dig att ta kontakt med de behov som inte blev tillgodosedda. Sånt kan vara lite svåt att sätta ord på men du ska försöka göra det ändå. Jag kommer hjälpa dig på traven.

Behov är sånt som vi flesta av oss behöver för att må bra. Trygghet är ett sånt behov. Jag skulle tro att du upplever att du vill ge din dotter trygghet. Kan du komma på fler behov som inte blev tillgodosedda?

Ja trygghet, rutiner och en stabil vardag. Och det gör jag verkligen när hon är hos oss. Hon är prio ett. Och det stöttar även min man mig med. Han behandlar henne som sin egen.

Men jag vill kunna ge henne det varje vecka, varje dag. Precis som jag kommer ge kommande dotter.

Jag vill ge henne en bild av hur en kärleksfull pappa är och hur ett friskt och tryggt förhållande är. Jag vill vara en bra förebild för min dotter.

Jag vill vara tillgänglig för henne NÄR hon ÄN behöver mig. ( de veckorna hon är hos sin pappa är det NOLL kontakt..)

Det känns som att hon är "död" de veckorna hon är hos honom. I början kunde jag gråta hela måndagen och tisdagen efter överlämning. Det var också då som jag skrev i boken jag nämnde tidigare.

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 11:45

#58

Nitor skrev 2014-03-02 01:27:35 följande:

Skäms du för att du inte hade bättre självkänsla och kunde stå för dina önskemål? Att du borde ha varit starkare och kunnat veta vilka behov du hade för att må bra?

Andra sidan, var det att om du hade varit starkare, så hade det kunnat sluta ännu värre om du valde att ta fighten med din man?

Ja det gör jag faktiskt.. Precis så är det. (Jag vet att min uppväxt inte gör saken bättre eftersom jag hela mitt liv fått höra att jag "är en duktig flicka. Klok och förståndig. Klarar mig själv. Aldrig varit jobbig." Osv. Osv.

En gång fick jag nog av min mamma på telefon och sa " MAMMA JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT HÖRA HUR DUKTIG JAG ÄR! JAG VILL OCKSÅ VARA MÄNNISKA!! " Jag är inte så jäkla perfekt som det ser ut! Och jag mår inte alltid så bra som det ser ut. Och min mamma har aldrig funnits där på det sätt jag behövde. Jag fick aldrig vara ett barn till henne. Hon behandlade mig som vuxen redan som liten och fortfarande kan hon inte trösta mig som jag önskat att hon gjort. Hon säger bara " men du är ju duktig. Du klarar det".. NEJ JAG KAN INTE KLARA ALLT!!!!

(T.o.m min syster är/var ett bättre stöd för mig än min mamma under tiden jag gick igenom kriserna)

Så jag vill vara tillgänglig för min dotter och i den utsträckningen hon behöver. Det blir alltid dubbelt upp när hon är här. Jag upplever att jag behöver ge henne 200% för att kompensera den veckan hon varit borta. Första dagen är hon väldigt fäst vid mig och orolig och kan inte vara själv en minut. Ibland om jag varit upptagen eller tvungen att vara ifrån henne så har hon gått in i sitt rum och gråtit och sagt " jag saknar pappa ".. ( Då känner jag mig så otillräcklig )

Måste hela tiden försäkra sig om att jag är där. Tillgänglig. Gör jag inte det så frågar hon hela tiden " mamma var e du? Mamma vad gör du? Mamma kan du leka med mig? "

Andra frågan :

Ja det hade det kunnat bli. Han är den typen av människa som måste vinna till varje pris. Han ger sig inte om det så skulle innebära att gå över lik. Inget kan stoppa honom. (Förutom myndigheter då )

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 19:45

#62

Nej jag vill inte vara en robot.. Tvärtom. Jag saknar att ha känslor..Att ha glada känslor. Att tillåtas få känna glädje.

Först vill jag bara säga TACK och att jag är väldigt tacksam för att du verkligen tar dig tid att besvara och hjälpa mig sortera tankar och känslor i det här!

"Jag tror att du är helt fel ute genom att ge henne 200%. Om du ger henne så mycket, hur ska hon kunna ta till sig detta tror du? Går det? Finns det möjlighet för henne att andas och bara få vara en liten stund? Finns det möjlighet för henne att bara få vara tillsammans med dig, att ni ger varandra chansen att lyssna på varandra?"

Ja jag vet att det är fel att ge henne 200% och jag klarar inte det. Det är där skuldkänslorna kommer in.. Och skam för att jag befann mig i det skick jag var..

Jag tänker att nu får hon ju 100% av mig och maken här. Sen kommer lillasyster. Hur ska jag kunna ge båda lika mycket utan att försumma någon av dem? (Men jag tror att vi allihop här hemma ser så mycket fram emot detta barn att vi alla är lika fokuserade på att hjälpas åt och vilja ta hand om bebis. Även storasyster. Så i slutändan blir det väl bra. Men mina hjärnspöken finns där. Och jag blir orolig ifall någon skulle bekräfta dem. Det är där mina problem ligger. )

"Om du ger henne 200%, tror du då att hon kommer få utvecklas i egen takt? Tror du att hon kommer få känna sig säker och trygg i sig själv och tro på sig själv? Jag är rädd för att du blir som ett skyddsnät för henne och det kommer hindra hennes utveckling att kunna bli en stark kvinna. Din tanke är fin men jag tror att det blir för mycket för henne.

Det räcker att du är precis en så fin mamma som jag tror att du är. Ge henne chansen att själv komma till dig och be om saker när hon behöver det. Du behöver bara ge henne kärlek och visa att hon är fin som hon är. Ge henne verktygen för att utvecklas till stark och god människa. Låt henne få uppleva en härlig barndom när hon är hos dig.
Ge henne chansen att själv få känna att det är så mycket bättre att vara med dig än sin pappa."

Ja du har så rätt i det du skriver. Jag håller med dig. Och det är så jag tänker när jag "mår bra".. Men ibland så blir jag orolig över att min dotter kommer att misstolka mig eller mitt agerande pga saker hon hört på andra sidan. Och där börjar jag analysera och tänka "vad borde jag ha gjort i stället" osv.. Vilket kanske är fel.. Men varför jag tänker på det sättet vet jag inte.. Jag kanske behöver tro och lita mer på mig själv.. Är jag på ruta ett igen?

Innan graviditeten så hade jag läget med mig själv i kontroll och jag kände verkligen att jag var harmonisk och kunde kontrollera mina tankar och känslor i den mån jag ville/behövde. Men det har hänt en del i knoppen och kroppen hos mig ju. Och sen så kommer det att ske ganska så stora förändringar i dotterns liv både hos oss nu när hon blir storasyster och även hos pappa. (Han ska gifta sig i samma veva som jag ska föda. Med en kvinna från utlandet som aldrig träffat vårt barn.) Och dessutom ska dottern börja förskoleklass till hösten som också innebär förändringar för henne och oss rent praktiskt.

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 3 Mar 10:37

#68

Nitor skrev 2014-03-02 20:22:03 följande:

Vad härligt att jag kan bidra med något som kanske kan få dig att må bra igen, tack för att du sa detta

Samtidigt känner jag att jag är ute på djupt vatten när jag pratar med dig. Risken finns att jag gör det värre. Men min intention är att du ska må bra igen. Jag kände verkligen att din trådstart berörde mig.

Nä du behöver inte vara orolig. Känns skönt med en medmänniska som "lyssnar". Ibland behöver man någon annans syn på saker och ting. Så jag bara uppskattar det. :)

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 3 Mar 10:58

#70

Nitor skrev 2014-03-02 20:54:22 följande:

Istället för att vara i nuet och leva i nuet så har du valt att älta och älta det som varit. Du har omedvetet valt att ge dig hårdaste straffet du bara kan genom att tillåta dig att känna skuld och skam. Och nu har du även valt att ge dig dubbelt så hårt straff, du ska inte bara leverera 100%. Nej det duger inte, det ska vara en helt omöjligt nivå på straffskalan. Det ska vara 200%.

Och det fina med det hårda straffet, vet du vad det är? Jo, det är att det kommer bli helt hopplöst för dig att klara av det. Så då kan du tilldela dig ännu mer skuldkänsla. Nu ska du skämmas över att du inte kan leverera det du just har tilldelat dig.

Det finns bara en som ställer så hårda krav på dig just nu när det gäller kommande familjelycka, och det är du. Jag tror att du är som en tryckkokare just nu när det gäller att få visa kärlek och närhet. Öppna locket försiktigt så ska du se att din kärlek och omtanke kommer räcka till alla i familjen. Och även till dig om du tillåter det. Det är du själv du ska fokusera på just nu, så du kommer i balans och kan ge dig en ärlig chans att få leva ett bra liv.

Du behöver inte grunna på hur du ska fördela din kärlek mellan barnen, det ordnar sig och det kommer lösa sig helt naturligt om du vågar släppa det förflutna och istället leva här och nu. När du släpper det förflutna försvinner skammen och du kan leva just nu. Det du gör i dag är avtryck som sätts i din historiebok. Inte vad du tänker eller dömmer dig till.

Det finns inget att bekräfta ts. Din oro är helt obefogad. Låt din kärlek till din dotter få göra avtryck i hennes historiebok. Ha en nära kontakt med henne och våga prata om allt möjligt. Då skapar du en stark grund mellan er. Hon kommer inte döma dig, hon vill bara känna sig älskad av dig. Hon vill känna att hon är fin som hon är i dina ögon. Hon vill känna trygghet genom dig. Hon vill få känna sig stark och fri genom att du vågar låta henne få flyga och tro på sig själv. Hon vill inte ha en mamma som lider över vad som hänt. När tiden är mogen kommer hon förstå dig och hon vill också bli den starka och fria kvinna som du vill vara.

Så släpp det förgångna och börja med nuet. Ups... där försvann det. Nuet försvinner hela tiden men det kommer hela tiden ett nytt nu. Gör något bra av nuet som kommer till dig hela tiden. Passa på att forma det som du vill ha det. I dag har du helt andra förutsättningar än för sex år sedan. Om sex år har du ännu mera kunskap och erfarenhet. Men just i dag gör du det som är bäst för dig och din familj med de förutsättningar du har. Så är det för oss alla.

Tryckkokare

Ja det var en bra beskrivning!

Jag förstår verkligen vad du menar.

Jag ser väldigt mycket fram emot detta barn att det nästan känns "fel" med glädje. Som att jag inte förtjänar att vara glad för att mitt tidigare liv såg ut som det gjorde. Men ja där känner jag fel. Jag bör tänka att jag ska vara glad att jag FÅR EN CHANS att uppleva den glädje som gick förlorad med barn nr 1. Men denna gången får hon vara med och se vilken fin mamma jag EGENTLIGEN ville vara FÖR HENNE MED! Allt sitter i huvudet.. Det är det jag menar. Att livet blir ibland vad man gör det till.. Ibland en självuppfyllande profetia..

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 3 Mar 14:25

#73

Nitor skrev 2014-03-03 11:16:54 följande:

Vi börjar faktiskt komma dit hän jag ville komma ts.

Jag vill att du slutar att känna skuld och skäms för vad som hänt. Du vet med dig att du gjorde det bästa du kunde just då. I dag sex år senare är du bättre förberedd och starkare. Du vet hur du vill ha och du har alla möjligheter att få det du vill ha.

Nu vill jag att du tar dig in i näst sista fasen. Jag vill att du tar kontakt med intentionen bakom din handling för sex år sedan. Jag vill att du förstår att du hade något vacker behov. I ditt fall var det kanske bäst att släppa henne för stunden för att rädda både ditt liv och din dotters liv. Kan du berätta för mig hur du tänkte då?

Jag tänkte att om jag ska finnas i hennes liv överhuvudtaget så måste jag fylla på mitt eget reserv. Alltså, om jag ska kunna ge kärlek,trygghet och stabilitet så måste jag ha det själv. Om jag ska ladda någons batteri , i detta fall min dotters, så måste jag fylla på mitt eget. I mitt fall var t.o.m reserven på väg att slockna. (Ja, jag ville inte leva längre)

Så jag försökte tänka på att detta är en fas jag måste ta mig igenom. Ta hand om mig själv för att kunna ta hand om henne. Och jag tänkte att om jag älskar mig själv så kommer min dotter också att älska mig. Men tillåter jag mig själv att bli illa behandlad så betyder det att jag lär henne att acceptera det. Så jag såg min kamp igenom den perioden som kampen mot hur en kvinna / tjej/ mamma egentligen FÖRTJÄNAR och BÖR leva sitt liv. Så som jag vill att min dotter ska anse vara rätt. Inte den bilden som min kultur lärt sina kvinnor.

Att jag bröt det mönstret medförde ju en stor utanförskap. Fortfarande kan jag IBLAND lida av vad den typen av mobbning som jag utsattes för innebar. Men jag visar "utåt sett" att jag inte bryr mig. Men inåt så känns det i hjärtat. Att de inte förstår.. Att "om de bara visste" hur fel deras liv är :-/ De kan få det bättre!

( men jag kan ju inte ändra på de.. Jag kan bara ändra på mig själv och leva på det sätt jag anser vara rätt för mig och min dotter/döttrar. Hade inte kulturen som min dotter bor i varannan vecka påverkat henne så hade jag fullständigt struntat i att de människorna lever som de gör. Det är deras ansvar.

Men i o m att dottern bor där lika mkt som hos mig så känner jag mig motarbetad. Fast jag vet att "så länge jag kämpar emot så har de i alla fall inte vunnit." Så ibland tröstar den tanken.

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 4 Mar 13:51

#76

Nitor skrev 2014-03-03 18:41:49 följande:

Vilken fantastisk berättelse. Jag ser verkligen upp till dig med tanke på vad du har gått igenom och hur du lyckades ta dig igenom det här. Vilken kärlek till din dotter att våga backa några steg för att samla kraft och mod och sedan vinna tillbaka din dotter. Du ska känna dig stolt över vad du åstadkom. Att känna skuld och skam är helt fel i denna situation. Du ska känna sig otroligt stolt över dig själv nu. Vilken fantastisk förebild du är för henne. Jag hoppas att du slänger de felaktiga bedömningar du har om dig själv i soptunnan redan nu. Sträck på dig och känn dig stolt över vad du har åstadkommit.

kram

Tack <3 Ska försöka ta till mig dina ord!

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 4 Mar 13:57

#77

Nitor skrev 2014-03-03 18:54:24 följande:

Det vi ska göra nu är att stämma av och nu formulera ett önskemål.

Det som hände var att du tvingades lämna bort din dotter. Du insåg att enda chansen att ha henne nära dig var att backa för att samla kraft och mod.

Jag vill att du uttrycker dig vad du känner just nu angående vad som hände då? (Känner du att du är befriad från skuld nu?)

Jag känner sorg. Känner mig ledsen över att det var som det var..men jag förstår också varför det var/blev som det blev. Jag kanske hade kunnat göra annorlunda ur någon annans synvinkel. Men jag såg ingen annan lösning än den jag såg. En sak jag vet dock är att jag kämpade och jag gjorde det för min dotters skull.

Jag hoppas att hon kommer förstå mig en vacker dag.. Därav mitt brev till henne.

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 4 Mar 20:22

#79

Nitor skrev 2014-03-04 18:40:14 följande:

Jag tänker nu koppla ihop dina känslor med behov som inte blev tillgodosedda, och du får gärna komplettera om jag missar något.

Du är ledsen och känner sorg över att du inte kunde få vara nära din dotter. Att du inte fick möjligheten att ge henne din kärlek varje dag. Att du inte kunde ge henne den trygghet och stabilitet som du som du även själv önskade. Du där ledsen för att du inte fick chansen att vara mamma varje dag.

Nu kommer du in i en fas där jag vill att skuld och skamkänslorna är borta. Att du är ledsen och känner sorg vill jag ska tyna bort. För nu vet både du och jag att du har gjort det bästa du kunde just då. Och med tanke på att ni båda två är vid liv och du har fått möjligheten att ha henne hos dig varannan vecka, så med facit i hand, så har du agerat bra. Riktigt bra.

Att blicka tillbaka kan inte påverka det som hänt. Man kan påverka hur man känner sig angående historiken. Vad du ska göra nu, det är att hämta kraft för nutiden och framtiden. Du vet vilka känslor du har och du vet nu vart känslorna kommer ifrån. Nu ska vi vända på detta och få en positiv ton. Jag vill att du nu plockar fram önskemål om hur du ska agera framöver för att tillgodose dina behov. Nu vet du vilka behov som inte blev tillgodosedda. Nu är det dags att tillgodose dem.

Jag vill att du preciserar vad du tänker göra eller säga för att tillgodose behoven av närhet, trygghet och stabilitet, kärlek, vara mamma...

När du nu kommer fram till enkla görbara saker du kan göra så kommer du känna dig lättare, friare och mer fokuserad. Det är nu det är dags att lägga energi och kärlek, i dag och framöver. Lägg inte mer kraft på det förflutna ts. Lägg den på det du kan påverka. Dvs nuet.

Känner du fortfarande skuld och skam så kan det finnas fler saker vi får titta på. Jag kommer ihåg att du nämnde några fler saker tidigare.

Men som sagt, syftet med detta inlägg är att du nu vänder all din energi som du har lagt på att lida, mot att fokusera på vad du ska göra från och med nu och framöver.

Jag vet inte.. Tar gärna emot tips. Men det jag tror att jag kan göra är väl att erbjuda min äldsta dotter det jag vill och behöver ge henne. Samt att fortsätta göra det även när lillasyster kommer. ( Att ge kärlek, närhet, stabilitet osv.) För när lillasyster kommer så får jag uppleva glädjen över att vara mamma på heltid. PÅ RIKTIGT liksom.

Idag är jag mer närvarande i mitt liv. Jag kan påverka det till skillnad från då min dotter var liten och jag befann mig i den relationen jag gjorde.

(Men! Här kan mina hjärnspöken ställa till det. Jag tänker på att ifall jag hamnar i en förlossningdepression eller att något hotar min mentala stabilitet så gör skuld-skamkänslorna sig påminda över att jag inte kan tillgodose mina egna, den äldsta dotterns eller bebisens, eller ja nu t.o.m makens behov.) Men nu ska jag inte måla upp något negativt utan jag vill måla upp en "idealbild" av hur jag vill att det ska vara. Samtidigt som jag ska vara realistisk och inte sätta för höga krav på mig själv. Jag ska vara närvarande i nuet, men ha en lite positiv blick framåt. Minns ett citat jag läst där det står " Don´t let a bad DAY make you feel like you have a bad LIFE " . Så jag ska inte slå på mig själv ifall det går mindre bra nån dag. Även om känslorna kan spöka ändå..

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 5 Mar 16:25

#83

Nitor skrev 2014-03-04 21:32:18 följande:

Hur ser dessa samtal ut mellan dig och dottern? Är det egna nyfikna frågor eller kommer hon med falska rykten som du sedan berättar hur det verkligen ligger till? Förstår hon vad du säger?

Vad härligt att hon är så stolt och glad över att få en lillasyster. En lillasyster som hon också vill pyssla om. Ja tills lillasyster blir jobbig förstås :)

Nej det har varit allt från " pappa säger att du är smutsig och gjort fel" eller " pappa sa att jag ska spotta på xx (min man) " till att "Farmor sa att jag ska säga att jag inte vill vara med dig, fastän jag VILL va med dig"..

Eller t.o.m att de kallat henne tjallare som berättat för polisen att pappa slår henne. Osv.

Hon kommer även med påståenden som t.e.x "pappa säger att bebisen inte är mitt syskon och den kommer inte älska mig".

Allt sånt tar på mig. Och jag blir ganska så trött på hans idioti.. För jag blir arg och ledsen dels att vuxna människor kan bete sig sådär. Och sen att jag är maktlös i att få slut på det. Jag kan bara " lappa och laga" efter dem -.-

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 5 Mar 16:29

#84

Nitor skrev 2014-03-04 21:19:52 följande:

Det här tycker jag låter fantastiskt bra. Så himla skönt att du upplever dig både fri och stark. Skuld och skamkänslor är bara till för att sätta dig i bojor. Du känner dig mindre fri och du känner dig inlåst i en hemsk känsla.

Anonym (Gejo) skrev 2014-03-04 20:22:21 följande:(Men! Här kan mina hjärnspöken ställa till det. Jag tänker på att ifall jag hamnar i en förlossningdepression eller att något hotar min mentala stabilitet så gör skuld-skamkänslorna sig påminda över att jag inte kan tillgodose mina egna, den äldsta dotterns eller bebisens, eller ja nu t.o.m makens behov.) Men nu ska jag inte måla upp något negativt utan jag vill måla upp en "idealbild" av hur jag vill att det ska vara. Samtidigt som jag ska vara realistisk och inte sätta för höga krav på mig själv. Jag ska vara närvarande i nuet, men ha en lite positiv blick framåt. Minns ett citat jag läst där det står " Don´t let a bad DAY make you feel like you have a bad LIFE " . Så jag ska inte slå på mig själv ifall det går mindre bra nån dag. Även om känslorna kan spöka ändå..

Dessa hormoner och allt vad det är kan givetvis ställa till det för dig men förbered dig och din man genom att prata om det nu innan. Men jag tror att det kommer jättebra för dig. Och som du säger, sätt inga omänskliga krav på dig. Se till att även få den hjälp du behöver av din man.

Ja jag har förberett honom för olika känslor och tankar jag har. Och han respekterar de verkligen. De kan han hantera för det är något han kan påverka. Det sker i nuet. Lite svårare när han måste lyssna på gammalt där han inte kan ändra eller lösa något.

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 2 Apr 21:32

#89

Nitor skrev 2014-03-31 21:30:01 följande:

Hur går det för dig ts

Tack för att du frågar!

Det går bra. Kom hem från bb för några dagar sedan. Förlossningen (planerat snitt) gick jättebra. Vi fick vår underbara lilla flicka.

Jag känner mig glad över henne och njuter av att få vara mamma på riktigt.

Jag kan sakna min äldsta dotter och vilja att hon skulle få vara med här varje dag.Speciellt när hon själv uttryckte önskan om att få stanna hos lillasyster istället för att gå till pappa. Men nu är livet så. Hon " måste " till sin pappa..

Jag försöker se saker ur ett mer balanserat perspektiv. Ibland hinner känslorna ikapp och jag gråter en skvätt. Men det är inte hela världen. För jag vet att jag gjort mitt bästa gällande äldsta dottern. Jag lever i nuet. Jag försöker njuta av tiden med mina flickor i den fas de befinner sig i just nu. Annars går ju den också förlorad..

Nästa vecka kommer storasyster och vi får se hur saker känns då. Men jag hoppas på det bästa.

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 3 Apr 20:40

#93

Nitor skrev 2014-04-02 22:25:21 följande:

Åh vad härligt att höra. Det var mycket som kändes positivt nu och grattis till lilla flickan ${#emotions_dlg.flower}$

Du är fantastiskt

Många kramar till dig

<3 Tack snälla du.

Du är verkligen en fin medmänniska! Kram på dig med

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 3 Apr 20:48

#95

Anonym (Inja) skrev 2014-04-02 22:33:48 följande:

Du verkar vara en fantastisk person! Jag har inte läst hela tråden och är inte insatt i vad den handlar om, mer än att TS har det jobbigt och du mer eller mindre har hjälpt henne resa sej..? Du verkar vara en fantastisk person som lägger denna tid och energi på en person du inte känner, och faktiskt kommer med sunda råd och bra återkoppling. Fantastiskt...! :)

Och TS, såg att du fått en till dotter! All lycka till till dej och hela familjen! :)

Tack ska du ha för lyckönskningarna <3

Ja Nitor verkar vara en genuin person. Inte många människor i dagens samhälle hade stannat upp och gett av sin tid sådär osjälviskt. Jag tackar innerligt för det stödet jag fått.

Önskar allt gott till dig Nitor!

Anonym (Gejo) Trådstartaren

Äldre 3 Apr 20:50

#97

Nitor skrev 2014-04-03 20:42:31 följande:

Återkom gärna om några månader och berätta hur det går för er

Det kan jag göra. Tack ännu en gång

Livet efter en sorg

INNEHÅLL