Får ta "studenten"

Upp till var och en om man vill fira avslutad skolgång eller ej. Som tidigare påpekats har ingen som gått ut efter sextiotalet tagit "riktig" student om man nu vill prata om "förr". (Och som också påpekats var det inte vanligt att misslyckas då i sista minuten; de som riskerade att misslyckas fick veta det av lärarna innan.)

Personligen tycker jag det är lite skrämmande hur hysteriskt uppslaget det blivit med skolavslutningar över huvud taget och tänker det igen när jag ser vad vissa här radar upp som självklarheter i ett firande. När jag gick ut var det en minoritet som åkte "flak" och inte hälften brydde sig om att gå på avslutningsfest ("bal"). En vanligare variant var björkrisruskor på privatbil och smörgåstårta med tillresta släktingar hemma, följt av träff med kompisar på kvällen. Idag "balas" det med uppsydd klänning  och dyra buketter till och med med niondeklassare.

Fast studentexamen, och därmed nya egentliga studenter, har ju inte funnits sedan sextiotalet...

Och möjligen finns det några från som tagit studentexamen (d v s är i pensionsålder) att det är "respektlöst" att sätta på sig mössa och stå på balkong utan att ha genomfört några studentexamina...

Eftersom det saknas formella regler för detta så är de enda "regler" som finns sociala, och därmed kan åsikterna och vad man lägger in i symbolerna skilja sig åt. När jag gick på gymnasiet fanns det  studenter från traditionella teoretiska linjer som ansåg att det var fel om studenter från yrkesinriktade linjer köpte vita mössor (det fanns någon grå variant också); jag gissar att inte så många tänker så idag. 

Lite OT; Vad gäller att "klara" så kan ju även synen på det variera. När jag gick i skolan var betygen femgradiga och betyget 1 (som väl i princip bara krävde att man infunnit sig och förefallit göra någon ansträngning) räknades in i ett fullständigt betyg trots att det kunskapsmässigt väl egentligen skulle motsvara dagens icke godkänd.

Det är säkert många som mer eller mindre delar sin syn på saken; jag utgår själv sontant från att man slutfört gymnasiet när det "tas studenten" om jag inte hör något annat. Du tar dock inte till dig att vad du listar ändå är en subjektiv uppfattning av vad "ta studenten" innebär.

 Att "den riktiga" studentexamen nämns är för att man lika väl som ex din "kravspec" skulle kunna argumentera att ingen alls efter -68 "tagit studenten"; inga studentexamina genomförs ju numera.

DU väljer att definiera "ta studenten" som just fått slutbetyg. Därtill väljer du  som jag förstår det  - något ologiskt om det är slutförd utbildning som ska gälla -  att"godkänna" även betyg där det ingår icke godkända ämnen. Det står någon annan fritt att välja att definiera kraven för att "ta studenten" som "haft minst godkänt i alla ämnen på gymnasiet", "avslutat den gemensamma tiden på ungdomsgymnasiet" eller annat.  I den mån man alls borde använda begreppet sedan studentexamina avslutades alltså, fast det är ju praktiskt att behålla namnet.

Du behöver inte alls hålla med om någon annans definition men rent objektivt har du inte lämnat några argument för att just din är den enda rätta; din personliga åsikt om "moral" är ju inte ett sådant argument.

Slutförd utbildning innebär inte automatiskt "examen"; det beror på hur respektive utbildning benämner det; vid sammanhållna universitetsutbildningar är det ju vanligt med den benämningen t ex. Tidigare studentexamen innebar just att man klarat slutexamina. Efter det har ordet "studentexamen" formellt inte funnit även om det levt kvar i folkmun.

Att slutföra sin utbildning har uppenbart inte heller en självklar innebörd. Personligen tycker jag inte man "slutfört" en kurs/utbildning om vissa kurser i den är underkända. I ex en högskolexamen måste ju alla kurser som ingåri examen vara godkända. Man har inte "klarat" den om vissa kurser som ingår saknas.

I fallet "studentexamen" väljer du att subjektivt räkna just ett slutbetyg som att studenten "klarat" eller "slutfört" sin utbildning. Inget fel i en sådan definition om man är tydlig med den men lite fånigt att bestämma att den som har 10% underkänt (nu går jag på uppgifter här i tråden) "får" fira student men inte den som har 15.Den som underkändes i någon munta i gamla studentexamen ansågs definitivt inte ha slutfört/klarat gymnasiet om det nu är traditionen vi ska luta oss mot. Och är det inte traditionen, varför har din moderna definition och "krav" för att få fira student högre prio än någon annans?

Jag har inget intresse av att få dig att ändra åsikt men jag märker att vi talar förbi varandra. Jag hade gärna sett några argument från din sida för din ståndpunkt - det hade kunnat vara intressant - men du upprepar _åsikter_. (Och jag som trodde att dagens gymnasister lärde sig kritiskt tänkande och argumentation ).
Du har alltså valt en viss definition av att klara en utbildning (en jag inte helt håller med om som sagt då jag inte brukar räkna underkända kurser som avklarade - det gjorde man inte under min gymnasietid för övrigt - å andra sidan hade vi sifferbetyg som kunde tangera "underkänd"), och kräver att just den definitionen är uppfylld för att studenten på traditionellt sätt ska  "få" fira en examen som inte längre existerar, och därefter kritiserar du sådana som inte resonerar likadant som du...