Hur orkar ni andra lärare?

Detta är en vanlig reaktion jag hör när vi talar om skola. Tror det handlar om att man har ett lite "navelskådande" perspektiv som aktiv lärare. Svårt att se skolan och sin situation ur lite fler (andra) perspektiv. Oftast tänker man (som jag antar att du gör) att den enda förändringen skulle vara arbetstiden (till 40-timmarsvecka)...

Givetvis räcker inte detta utan man måste förändra systemet i grunden. Genom att förlänga terminerna så kan man (i gengäld) förkorta arbetsdagarna/veckorna. Man kan även saxa och förändra upplägget så att vissa elever börjar lite senare på dagen (många är väldigt morgontrötta) men kan stanna nån timme längre på em.
På samma sätt kan man justera och styra lärarnas tid lite mer flexibelt så att fler hittar ett upplägg som funkar.

Att loven gör att man orkar är en myt och rena dumheter. Det finns inget som helst stöd eller belägg för att man kan "lagra" vila under 10 veckor - för att sedan orka med en stressig arbetssituation med "organiserad övertid" i en dålig arbetsmiljö..

Upplägget med skollov som "plåster på såren" är en av de allra sämsta idéerna någonsin..
Problemet är att lärare vill äta kakan och ha den kvar.. Dvs. det är väldigt svårt att tänka sig avstå från sina lov men man vill gärna ha en helt "normal" arbetstid under veckorna - eftersom väldigt få (fullt naturligt) faktiskt orkar arbeta och leverera ett kvalitativt arbete när man måste jobba 45 timmar vecka efter vecka..

Det är läge att välja snart - idealistiskt och ständig övertid eller en uthärdlig arbetsbelastning och normala förutsättningar.

Upplägget med lärartjänster ser ut som de gör av historiska orsaker (för att ungarna en gång i tiden behövdes hemma i jordbruket under somrarna) - inte - för att undervisning som arbetsområde kräver långa lov, långa arbetsdagar och långa arbetsveckor.

Jobba ihjäl er eller gör något åt eran situation men gör det rakt och ärligt.

Jo, det har jag. Jag är mentor för eleven och vi ska ha ett samarbete med föräldern. Jag är skyldig att ha utvecklingssamtal. Jag ska alltså verka för ett gott samarbete med eleven och föräldrarna under 3 år. Dessutom sprider det sig lätt när föräldrar pratar ihop sig. Otroligt lätt idag att skylla på läraren för allt möjligt. Sen ska jag träffa eleven dagligen under tre år, samtidigt som man är medveten om att minsta lilla misstag eller som uppfattas som misstag kommer att leda till sura föräldrasamtal till rektor. Ett av lönekriterierna är förresten hur väl samarbetet funkar med hemmet, eleverna och mig.

Har jobbat på myndighet innan blivit utskälld då också. Men tog det aldrig personligt, just för att det inte var det. Problemet som lärare är att hur mycket du än arbetar kan du alltid göra mer.

Det var inte min skola som delade ut varningar. Utan en friskola i en annan del av landet. Hur de gjorde med det sen vet jag inte.

Som sagt, skulle vilja ha 40h. Men vet att flera kommuner backade pga ökade kostnader. Vid arbetsintensiva perioder blev övertidsersättningen så dyr att det inte gick runt. Andra har löst det genom att de bara får ta ut tiden i komp, som de sen får ta ut när eleverna är lediga. I princip blir det samma situation som vi har nu, bara fler timmar som vi måste vara på jobbet.

Har också många krävande mentorselever. Ibland är det skitjobbigt och jag har nästan alltid lätt ångest efter loven eftersom man vet hur mkt jobb det blir. Samtidigt har jag bestämt med mig själv att jag absolut inte jobbar på loven utan det är mina andningshål, så nu försöker jag jobba undan innan loven och inte avsluta alla planeringar precis innan loven så man har högvis med rättningar.

Andra tips: Försök göra aktiviteter muntligt/med kamraträttning/självrättning för att minska rättningsbördan. Samplanera med kollegor och låt även eleverna planera. Räkna ned mentalt inför loven. Tänk att det ska vara good enough. Ta fasta på att vi från regeringens håll endast är ålagda att dokumentera skriftligt en gång/termin - jag skriver resultatlistor efter prov etc och ger formativ bedömning muntligt och säger till eleven att skriva in min feedback på deras sida, sedan dokumenterar jag utförligt i samband med betygsättning. Njut av loven! Jag kommer jobba som lärare tills mina barn är större och sedan kommer jag nog byta yrke. Just nu ser jag fördelarna i att ha 10 timmar hemarbete och därmed kunna jobba heltid och ändå sluta tidigt flera dagar/vecka samt ha långa ledigheter, men det har ju ett pris.

Nej, det har du faktiskt inte. Om föräldern sitter och skäller för att du haft VAB kan du självklart påtala det olämpliga i detta eller, om det urartar, avbryta samtalet. Du kommer inte få sparken för det. Du har ingen skyldighet att göra allt du kan för att tillmötesgå och allt alla. Det är skillnad på gott samarbete och ta emot allt man får kastat mot sig. Låt dem skylla på dig, vad ska hända? Snälla, för din egen skull - kliv ur martyrrollen. Du har ett jobb. Ingen gör sitt jobb perfekt. Folk genar runt hörn, missar saker, glömmer saker, drar ut på saker - överallt! Om du inte hinner allt du förväntas göra på din arbetstid så är det faktiskt din skyldighet att hantera det på något sätt, men inte genom att jobba gratis. 

Återigen - om du, trots arbete efter bästa förmåga, inte hinner göra det du förväntas göra får du ta upp detta med chefen och fråga hur du ska prioritera. Du har ingen skyldighet att jobba gratis. Om de lagstadgade uppgifterna och extrasakerna från arbetsgivaren tar upp all tid får du väl lägga mindre tid på lektionerna. När eleverna klagar, hänvisa till rektor. Om arbetsgivaren säger att du ska vara rastvakt, men du bedömer att du inte hinner - påtala detta och fråga vad du ska prioritera bort nu när du ska vara rastvakt 1 timme per vecka.

Ja det ska jag. Byta jobb helt enkelt. För att det spelar ingen roll hur man är som person, det är ytterst få som fixar det. Jag har kollegor som är arbetsmyror, som är latoxar, som har extremt mycket skinn på näsan, som är intelligenta och duktiga, som är mer förvirrade osv. Och de flesta mår inte bra.

De enda som fixar det är de som inte bryr sig nämnvärt om något. varken om hur deras undervisning blir, hur eleverna mår eller vad de lär sig eller om betygen är vettigt satta. Det är de som sätter E för att föräldrarna inte ska klaga och som inte orkar skriva betygsvarningar och åtgärdsprogram. De som placerar elever i grupprum och låter dem jobba själva utan att kolla till för det blir jobbigt då.

Övriga orkar ett tag, vissa mer än andra, men det är få som orkar jobba heltid någon längre tid idag och fortfarande må bra i det.

Precis det har man kommit fram till i en utvärdering av 40-timmarsvecka i min grannkommun!

Så enkelt är det inte. Missnöjda elever är bland det värsta man kan drabbas av. Det är inte ovanligt att lärare de inte gillar utsätt för allt möjligt. Spratt, att man inte lyssnar, hätska diskussioner, klagomål till rektor och/eller föräldrar som sen ringer och klagar. Sen har det en tendens att sprida sig. Kommer man på kant med en grupp kan de i sin tur prata med och påverka alla andra elever, så plötsligt funkar inga grupper.

Nu funkar jag i regel bra med alla mina grupper och de flesta elever, men ha sett så många andra lärare råka ut för det. Och det kan vara småsaker. Upplever eleverna att läraren inte "är bra" kan läraren få ett rent helvete.

Vi frågade vad vi skulle prioritera bort, när rastvaktandet kom. Svaret blev inget, vi var tvungna att göra det. Arbetsgivaren bestämmer över vår arbetstid oh då alla fick lika mycket pålagt kan man inte motivera det med att min arbetsbörda är högre än någon annans.

Men som svar till TS.

Vi andra orkar inte, vi heller. Du är inte ensam, det finns massor med lärare, på mängder med skolor, i alla årskurser som inte orkar längre.

Vissa kämpar på tills de blir sjuka.

Andra begränsar arbetsbördan och försöker leva med att undervisningen blir dålig och oplanerad.

Många byter jobb.

Sen finns det säker skolor utan stressad personal. Fast jag har hittills inte träffat på någon.