Det värsta du varit med om vad gäller barnkalas?

Vår dotter och en vän till henne fyller år väldigt nära varandra. Vi fick då veta att kompisen skulle ha kalas, vilken dag, och att en inbjudan var på gång. Det går ett litet tag, vi skickar ut inbjudningarna till dotterns kalas och bjuder givetvis kompisen på hennes kalas. Tiden tickar på lite till, ingen inbjudan dyker upp. Jag frågar då om det blivit någon ändring och får då veta att dottern inte längre är bjuden på kalaset och att kompisen inte kommer på hennes heller. Varför? Jo, för att vi hade lagt kalaset på samma dag, dock senare på dagen (vilket vi hade pratat om månader i förväg om att vi skulle göra, för att det skulle bli praktiskt, då barnen ändå skulle på varandras kalas), samt att småsyskonen till kompisen inte var inbjudna på dotterns kalas. Men det är ju främst det äldsta barnet som dottern är vän med, som hon ser som sin kompis, trots att vi umgåtts hela familjerna litegrann. Hon hade ett kalas på aftonen/kvällen, bjöd på middag och hade disco, det var bara för "storbarn" så att säga. Vi hade inte bjudit in småsyskonen till andra kompisar heller, inte ens dom där vi känner hela familjen väldigt väl och har umgåtts i flera år. Ingen annan familj har reagerat på den saken och jag har frågat om det.

Brukar ni bjuda in syskon till era barns vänner på kalas? Om ni gör det, är det familjer som ni känner och umgås med hela familjen då eller även syskon till tex klasskompisar?, alltså där ni inte känner föräldrarna och dom andra barnen i familjen.

jag tycker att det är helt sjukt att föräldrar lär sina barn att utesluta andra och mobbas. Man blir liksom "tänk om det var ditt barn?"

jag avskyr mobbning. 

Jag blev aldrig bjuden på några kalas, och vuxenvärlden verkade inte se något fel i det. När jag gick i 2:an eller 3:an var det en tjej i klassen som sa att jag skulle få komma på hennes kalas. Jag blev jätteglad (patetiskt, jag vet). Det skulle bli en maskerad. Hon och hennes kompis hade mig att prata om hurdan klänning jag skulle ha och så, jag var så förväntansfull! Min mamma höll på och sydde den åt mig, jag skulle vara en spansk adelsdam med spetsmantilj och solfjäder.

Sedan blev jag inte bjuden ändå! De hade bara lurat mig, för att jag skulle bli ännu mer besviken när jag inte fick gå i slutändan. Jag klippte upp kläningen, slet och rev sönder den... Att man överlevt allt, ändå!

Jag skulle bli glad ifall jag inte fick inbjudan för jag lider av asperger och tycker inte om när min "rutin" rubbas men jag har flickvän fast jag har asperger