Jämnårig, framgångsrik kvinna ointressant för män?!

Jag tror att det kan vara själva kombinationen.

Vilken typ av egenskaper man tilldelar någon som är framgångsrik på jobbet. Det finns jättemånga par där kvinnan är driven och den som styr i relationen och mannen mer hänger på. Men när det är jobbdriven, framstår man ofta som en hårdare och kallare person som prioriterar andra värden än dem mjuka (fick också den känslan av det avslutande "hehe", att det låg mer bakom).

Tror även att många män i samma situation kan känna sig hotade, kanske identifierar de sig med sitt jobb och vill vara den framgångsrike även hemma. Många kanske är i liknande situation som du och det kan ibland medföra stort självförtroende men låg självkänsla, då söker man någon man anser vara på en lägre nivå.

Och slutligen lägger vi till det faktum att du låter som en person som gallrar ganska hårt...på det ytliga planet. Det gör troligen männen "på din nivå" också och då har ni från två håll sett till att kraftigt begränsa utbudet av potentiella partners.

Se över din kravlista, vad måste vara kvar och vad kan överföras på önskelistan istället?

Vilka egenskaper tycker du är viktiga hos en man?

Kan du ta bort något av dem ytliga kraven?

Vilka inre egenskaper söker du?

Kanske ska du fokusera mer på att mannens inre egenskaper matchar dina istället för att lägga så mycket fokus på att ni ska ha samma yttre egenskaper?

Risken finns givetvis att du faktiskt söker någon som matchar dig och du framstår som ganska ytlig (inte sagt i elak ton utan mer konstaterande för att kunna ge ett ärligt svar) vilket då även de potentiella männen också kanske är.

Det kanske inte är män i din egna ålder du ska sukta efter utan kanske betydligt äldre alt betydligt yngre.

Prova en annan typ av män, som kanske inte e så "skitnödiga", typ en "rocker" kanske med en avslappnad syn på livet, självdistans o så..

Jag tror din ålder är din stösta last. En 40+ man som vill ha barn kommer inte vara intresserad av en 40+ kvinna utan en yngre i barnafödande ålder. 

Vad är vitsen med att bo ihop med en jobbfokuserad träningsneurotiker i 40+-åldern? Som söker sin manlige motsvarighet!? Det räcker väl att träffas för att göra trevliga saker (äta gott, knulla, resa bort en helg)? Dela sitt liv gör man mamman till sina barn - annars kan det kvitta.

De män som reagerar negativt är ju ändå inte äktenskapsmaterial. Jag tyckte att en liten vink om att jag har ett högstatusjobb fungerade utmärkt att sålla med. Rätt man kommer att tycka att det är attraktivt, och det räcker ju med en.