Anonym (känslig?)

Äldre 25 Apr 18:18

78 svar

Förminskad som mamma

lite svårt att förklara, men hur hade ni reagerat på att ert ex i alla sammanhang som har med ert barn att göra ska ha med sin nya sambo? De har inte varit ihop mer än knappt ett år, (men har känt varandra i flera år) och han ska tvunget ha med henne till alla möten som handlar om hans och mitt barn. Det kan gälla BVC, utvecklingssamtal, samarbetssamtal, tandläkare och precis allt.

Jag känner såhär, att om hon är med på vissa saker, typ tandläkare och ...ja, jag vet inte, men de här vardagliga sakerna så fine. Men att släpa med henne till skolsköterskan och utvecklingssamtal och till mitt och hans möte med familjerätten känns helt sjukt.

Jag vet att han gör detta för att han vill förminska mig. Han vill helst putta ut mig och avsäga mig rollen som mamma, det har han själv sagt. att jag avsade mig rätten att vara mamma när JAG skilde mig från HONOM. OBS, vi skilde oss tydligen inte från varandra och i hans ögon är han HELT utan skuld.

Nu till frågan: Hur ska jag göra? Ska jag stoppa henne i dörren nästa gång? Jag har tidigare lyckats få henne att inte följa med på utvecklingssamtal och har vägrat gå på möte med familjerätten om hon ska vara med. Ska jag fortsätta med detta, eller hur hade ni gjort? Jag blir helt galen snart!

Anonym (känslig?) Trådstartaren

Äldre 25 Apr 22:09

#31

Jag har inte dragit upp om någon sekretess. Jag vill att han tar sitt ansvar och inte lastar över det på andra. I min värld finns det två föräldrar och flera vuxna som bryr sig om barnet. Men det är föräldrarna som har ansvaret.

Jättekul att höra att det funkar bra för en del att dela på ansvaret alla tre, men i vår relation fungerar det inte. Han engagerar sig när det gagnar honom.

Jag skrev att naturligtvis kan de ta barnet till VC om de tycker att det behövs men de gånger det varit så att barnet behövt läkare eller vård så har jag ordnat det då det från Hans håll är mest prat och ingen verkstad. Därför vill jag ha boendet. Det hade förenklat då jag ju ÄNDÅ får ta alla dessa bitarna.

Därför ställer jag mig också frågande till varför de ska gå båda på allt som rör mig, pappan och barnet. När det då det verkligen gäller, alltid hänger på mig i sista ände.

Jag vill ha med pappan. Han ska ta hand om sitt barn. Han ska inte lägga det på någon annan. Det är Hans och mitt ansvar att barnet mår bra.

Jag förstår att det verkar rörigt, och egentligen har det funkat relativt bra fram till i höstas när barnet började skolan.

Anonym (plopp)

Äldre 25 Apr 22:15

#32

Fast så rörigt verkar det inte i slutändan verkar det handla om att du inte gillar att han delar ansvaret med sin sambo. Du kan inte kräva någonting. Han har all rätt att göra som han vill. Nu vart det nästan lite löjligt istället. Låter som om du är osäker på din föräldraroll..tyvärr menar inget illa men det tåls att tänka på kanske

Jag kan förstå att pappan blir sur, du verkar lite kontrollerande och hur ska pappan då ta plats??

Anonym (känslig?) Trådstartaren

Äldre 25 Apr 22:16

#33

Bella12301 skrev 2014-04-25 21:33:34 följande:

STOP!

Jag skilde mig från mitt barns pappa när barnet i fråga var i unga år. Min nya man har tagit sig an vårt barn som sitt eget. Varit med på allt eftersom han är en del av vår familj. Mitt barn har två pappor, inga konstigheter.

Jag förstår mig inte på dem som kallar sina barn för halvbarn, bonusbarn osv. Samma sak om plastmammor och annat sörja. I min värld finns det FÖRÄLDRAR, BARN och SYSKON. Inget jäkla helt eller halvt. Jag vill ärligt talat spy på dem som behandlas olika.

Så nej, låt henne följa med eftersom hon är en DEL av ditt barns liv. Det låter mest som att du är osäker i din föräldraroll.

Osäker är jag inte.

Jag beundrar alla de som tar sig andra en annans barn som sitt eget. Min sambo gör det, och mitt ex sambo gör det. Det är inte något problem, tvärtom. Men min sambo är inte med på utvecklingssamtal. Inte för att han inte bryr sig, utan för att det är jag och pappan som ska ta det. Inget konstigt alls. En nyfiken fråga, går ni alla fyra på utvecklingssamtal och väga-mäta kontrollerna också?

Anonym (plopp)

Äldre 25 Apr 22:26

#34

Som någon sa innan du håller inte riktigt en rak linje här. Det känns som du försöker dölja det riktiga problemet bakom massa lulllull. Barnet är 7 år, så många "möten" har man inte så att det skapar denna irritation i dig.

Jag är själv bonusmamma och vi hjälps alla åt och har en bra kommunikation sinsemellan. Släpp det bara, du framstår bara som svartsjuk. Återigen menar inget illa men låt de hållas.

Anonym (känslig?) Trådstartaren

Äldre 25 Apr 22:31

#35

Anonym (plopp) skrev 2014-04-25 22:15:47.följande:

Fast så rörigt verkar det inte i slutändan verkar det handla om att du inte gillar att han delar ansvaret med sin sambo. Du kan inte kräva någonting. Han har all rätt att göra som han vill. Nu vart det nästan lite löjligt istället. Låter som om du är osäker på din föräldraroll..tyvärr menar inget illa men det tåls att tänka på kanske

Jag kan förstå att pappan blir sur, du verkar lite kontrollerande och hur ska pappan då ta plats??

Jo jag är nog lite kontrollerande, men om han inte tar sin plats och gör det som förväntas av honom blir ju barnet lidande.

Jag uppskattar åsikterna och det är skönt för mig att kunna diskutera med andra och få olika synvinklar . Jag är inte den som tycker att jag alltid har rätt.

Jag tänker såhär att det kan vara ok att hon är med och om jag märker att han försöker trycka ner mig när vi är där så kommer jag att i fortsättningen inte gå med på det. För det är just det här att han tvunget ska poängtera för mig och även andra att jag ju inte längre är hennes mamma utan att Hans sambo är det som gör att det känns så olustigt.

Jag vet ju att jag är mamman men jag är så trött på att alltid få inflika att jag alltid, alltid kommer att vara mamman. Det gör mig så matt...

Osäker på min föräldraroll... Inte jag, men han vill det gärna.

Lindsey Egot the only one

Äldre 25 Apr 22:32

#36

Anonym (plopp) skrev 2014-04-25 22:26:09 följande:

Som någon sa innan du håller inte riktigt en rak linje här. Det känns som du försöker dölja det riktiga problemet bakom massa lulllull. Barnet är 7 år, så många "möten" har man inte så att det skapar denna irritation i dig.

Jag är själv bonusmamma och vi hjälps alla åt och har en bra kommunikation sinsemellan. Släpp det bara, du framstår bara som svartsjuk. Återigen menar inget illa men låt de hållas.

Bvc för en sjuåring? Det slutar man gå till bär barnet börjar skolan.

Ess

Äldre 25 Apr 22:35

#37

Anonym (känslig?) skrev 2014-04-25 22:09:16 följande:

Jag har inte dragit upp om någon sekretess. Jag vill att han tar sitt ansvar och inte lastar över det på andra. I min värld finns det två föräldrar och flera vuxna som bryr sig om barnet. Men det är föräldrarna som har ansvaret.
Jättekul att höra att det funkar bra för en del att dela på ansvaret alla tre, men i vår relation fungerar det inte. Han engagerar sig när det gagnar honom.
Jag skrev att naturligtvis kan de ta barnet till VC om de tycker att det behövs men de gånger det varit så att barnet behövt läkare eller vård så har jag ordnat det då det från Hans håll är mest prat och ingen verkstad. Därför vill jag ha boendet. Det hade förenklat då jag ju ÄNDÅ får ta alla dessa bitarna.

Därför ställer jag mig också frågande till varför de ska gå båda på allt som rör mig, pappan och barnet. När det då det verkligen gäller, alltid hänger på mig i sista ände.

Jag vill ha med pappan. Han ska ta hand om sitt barn. Han ska inte lägga det på någon annan. Det är Hans och mitt ansvar att barnet mår bra.

Jag förstår att det verkar rörigt, och egentligen har det funkat relativt bra fram till i höstas när barnet började skolan.

Tyvärr så kan du inte göra mycket åt att han lägger över ansvaret på sin sambo. Du har provat prata med honom, mer än det kan du inte göra.
Det ligger på hans sambo att inte acceptera att bli en sk ny mamma åt hans barn. Är det så att han ser det som självklart att hon ska agera mamma och ta största ansvaret för barnet, så kommer hon nog att göra revolt så småningom.

Anonym (plopp)

Äldre 25 Apr 22:41

#38

Nu ändrar du riktning igen. Du vill inte ha med henne för han använder henne för att komma åt dig? Om han är en sån skitstövel borde du väl inte vilja dela något ansvar med honom?

Vad är det han gör, säger specifikt. Har svårt att tänka mig att han agerar såhär inför andra. Låter som en riktig idiot isåfall.

Ess

Äldre 25 Apr 22:41

#39

Anonym (känslig?) skrev 2014-04-25 22:31:34 följande:

Jo jag är nog lite kontrollerande, men om han inte tar sin plats och gör det som förväntas av honom blir ju barnet lidande.
Jag uppskattar åsikterna och det är skönt för mig att kunna diskutera med andra och få olika synvinklar . Jag är inte den som tycker att jag alltid har rätt.
Jag tänker såhär att det kan vara ok att hon är med och om jag märker att han försöker trycka ner mig när vi är där så kommer jag att i fortsättningen inte gå med på det. För det är just det här att han tvunget ska poängtera för mig och även andra att jag ju inte längre är hennes mamma utan att Hans sambo är det som gör att det känns så olustigt.

Jag vet ju att jag är mamman men jag är så trött på att alltid få inflika att jag alltid, alltid kommer att vara mamman. Det gör mig så matt...
Osäker på min föräldraroll... Inte jag, men han vill det gärna.

När han säger sådant trams som att du inte är mamma längre, så le bara lite och säg -Ja, ja om det gör dig lycklig så............
Börja inte försvara dig och berätta att du faktiskt ÄR mamman, bara strunta i det och låt honom vänta förgäves på reaktionen. Det är han som gör bort sig själv genom att stå och säga sådana saker.

Anonym (tveksam)

Äldre 25 Apr 22:46

#40

Anonym (känslig?) skrev 2014-04-25 18:18:47 följande:

lite svårt att förklara, men hur hade ni reagerat på att ert ex i alla sammanhang som har med ert barn att göra ska ha med sin nya sambo? De har inte varit ihop mer än knappt ett år, (men har känt varandra i flera år) och han ska tvunget ha med henne till alla möten som handlar om hans och mitt barn. Det kan gälla BVC, utvecklingssamtal, samarbetssamtal, tandläkare och precis allt.

Jag känner såhär, att om hon är med på vissa saker, typ tandläkare och ...ja, jag vet inte, men de här vardagliga sakerna så fine. Men att släpa med henne till skolsköterskan och utvecklingssamtal och till mitt och hans möte med familjerätten känns helt sjukt.

Jag vet att han gör detta för att han vill förminska mig. Han vill helst putta ut mig och avsäga mig rollen som mamma, det har han själv sagt. att jag avsade mig rätten att vara mamma när JAG skilde mig från HONOM. OBS, vi skilde oss tydligen inte från varandra och i hans ögon är han HELT utan skuld.

Nu till frågan: Hur ska jag göra? Ska jag stoppa henne i dörren nästa gång? Jag har tidigare lyckats få henne att inte följa med på utvecklingssamtal och har vägrat gå på möte med familjerätten om hon ska vara med. Ska jag fortsätta med detta, eller hur hade ni gjort? Jag blir helt galen snart!

Ja, du skall säga ifrån. Föräldraskapet rör två¨föräldrar, inte nya partners ..... Du kan hävda sekretess, att du inte vill diskutera ert föräldraskap och barnets bästa i närvaro av ngn utomstående - som nya partner ju är .....

Förminskad som mamma

INNEHÅLL