Sköldkörteln, låg ämnesomsättning frågor om Levaxin!!!

Jag kan ta mig själv som exempel: jag har kronisk B12-brist och läkaren skrev ut Behepan i tablettform. Hjälpte inte ett dugg eftersom kroppen inte kan ta upp tillräckligt mycket B12 från tarmen. Dessutom hade jag ett så stort underskott att injektioner var nödvändiga att börja med för att bygga upp från grunden.

Sedan fick jag allvarliga hudutslag (liknande acne som jag aldrig haft problem med) och klåda och efter mycket sökande upptäckte jag att det berodde på B12-tabletterna. En sällsynt biverkning så läkaren trodde inte på mig. Så det tog några år innan jag lyckades tjata till mig injektioner istället, trots att proverna alltid visade B12-brist. Tar jag en injektion varje månad får jag allergiska reaktioner till slut, så nu är det varannan månad. Jag får inte testa någon annan B12 än Behepan, trots att det kanske skulle vara bättre för min del.

Sedan till hypotyreos: 15 år med 2 st prover/år som alla visade för låg ämnesomsättning och precis över gränsen till för lågt. I stort sett alla symptom under dessa år. Två städer, två olika vc, flera olika allmänläkare och ingen bryr sig om att ge mig Levaxin på försök ens. I just mitt fall hade det knappast gett någon skada att ge mig en lägre dos Levaxin för att se om jag kunde få ett normalt liv.

Men det är så här verkligheten ser ut för väldigt många: särskilt kvinnor tas inte på allvar. Man har inte råd med privat vård och i mitt landsting finns det väldigt få alternativ ändå. Det känns meningslöst att byta vc då nästan alla läkare jag har träffat har denna inställning.

En del läkare har varit positiva och hjälpsamma i början, men när de inte lyckas "bota" mig från de kroniska sjukdomarna ger de upp. Problemet är att de är ute efter den snabbaste och enklaste lösningen och inser inte att en del patienter inte passar in i den "normala mallen". Då ger de upp och utför inte ens de åtgärder som de BORDE och MÅSTE göra, för att t ex utesluta andra diagnoser, ta reda på grundorsaken till mina symptom osv.

Din ibs, fibromyalgi och b12-brist beror på hypotyreosen. Det är extremt vanligt med de 4 sjukdomarna tillsammans. Allihop kan härledas till hypotyreosen men tyvärr är det bara fibromyalgin som kan bli bättre när hypotyreosen blir bättre.

Ja, jag vet att jag äter saker som man borde utesluta enligt FODMAP. Men det är ett val jag har gjort då just t ex kokt potatis, bulgur, mindre mängder av vissa knäckebröd och brödsorter inte ger mig några besvär. Inga gaser, ingen uppsvälld mage, inga smärtor osv.

Och skulle jag följa FODMAP stenhårt skulle jag definitivt få svåra smärtor, så det där måste man upptäcka på egen hand (kanske med hjälp av dietist men där har jag inte fått mycket hjälp).

Jag har kramp i övre delen av buken och oftast i vänstra sidan och rent allmänt svår smärta i hela magen dygnet runt. Jag kan inte ens dricka vatten (naturellt, ej kolsyrat) eller andra drycker förutom te, utan att få ont. Det spelar ingen roll vad jag äter, ibland går det utmärkt, ibland ger exakt samma mat en oerhört smärtsam reaktion. Det finns inget mönster helt enkelt, utom att jag vet att VISSA saker aldrig går att äta utan problem. Paprika, vitlök, vattenmelon, ananas och kolsyrat vatten t ex som jag ÄLSKAR!

Egentligen mår jag som bäst när jag inte äter alls!  Men då får jag istället smärtsamma kramper när magsyran tar över och tarmarna har varit utan jobb för länge.

Så mitt problem handlar inte bara om IBS, jag har förmodligen fått nervskador i buken efter två st operationer. Har tagit bort gallblåsan, men har fortfarande svår smärta där den satt, typ "gallsmärtor med kramp".
Har i väldigt många år haft bråck på magmunnen (diafragmabråck) och "sliding hernia". Vet ej det svenska namnet men under natten glider diafragman upp i strupen. När jag vaknar på morgonen och sätter mig upp för första gången känner jag hur något "glider ner" igen och jag har alltid som mest ont under natten och morgonen. 

Så trots att kirurgen påstår att det lagades så glappar det fortfarande där. Ca 1 år efter operationen fick jag tillbaka alla symptom på diafragmabråck igen, så de lagade förmodligen inte vävnaden med ett nät, så det var egentligen totalt meningslöst då nästan alla får tillbaka bråcket igen utan nätet. Även svår dyspepsi/halsbränna som ingen medicin hjälper mot, trots att jag har omeprazol minst 40 mg/dag (har testat alla andra mediciner och omeprazol är det enda som hjälper över huvud taget).

Jag har gått ner ca 40 kg och har inte längre något fett som trycker på diafragman (det har omfördelat sig och hänger numera på andra ställen ), så det är inte problemet numera. Snarkningarna försvann också!

Jag har även pco med endometrios (autoimmun) och misstänker någon annan reumatisk sjukdom tillsammans med Sjögrens syndrom, dvs andra autoimmuna sjukdomar som brukar "hänga ihop" med varandra. Det finns en stark röd tråd i alla mina symptom och diagnoser.

Men läkaren tror att jag bara är hypokondrisk så det händer ingenting. Jag ger snart upp...

Men en överdosering av Levxin märker man och att vara överdoserad är det ingen som vill vara! (om man inte fått nån fix ide om att man kan gå ner i vikt på det viset eller nåt sånt). 
Enl Bo Wikland är hjärtproblemen och benskörheten underordnat när det gäller det här, är så få som verkligen råkar ut för problem kontra hur många som mår så mkt bättre. Han förordade pressat TSH så länge man inte har symtom på överdosering. Äter man dessutom T3 kan du inte ens titta på värdena på de viset. 

Den är så billig att ingen orkar göra generika. Jag har faktiskt skrivit ut den till någon som var övertygad om att hon hade hypotyreos, trots utmärkta värden (inga gränsvärden alltså). Hon fick prova en liten dos för att se om hon blev bättre - vilket hon såklart inte blev. Sedan kunde vi gå vidare i diagnostiken.
Om du började ta Concerta och Ritalin samtidigt är det svårt att skilja ut verkningarna. Sluta ta den två veckor för att se om du får tillbaka dessa problem igen då. Då vet du säkert. Sedan går du till läkaren och tjatar. Läkare är också människor. Om du tjatar tillräckligt mycket och de kan bli av med dig genom att höja din dos lite så är det ganska troligt att det händer. Finns möjlighet skulle jag annars byta läkare.På sätt och vis. Är dosen verkligen för hög så blir man trött istället för pigg. Och då får man alla biverkningar du räknar upp. Kroppen orkar liksom inte med att gå på för högt varv någon längre tid.

Däremot mår de Levaxinbehandlade patienterna oftast bäst när TSH är lite "pressat", dvs behandlingen gör att man kommer på den övre normalnivån i ämnesomsättningen.

Jag tror att en del läkare är överdrivet försiktiga när det gäller gränsvärden. Olika personer har ju olika normalvärden och vad som gränsar till normalt för en kan vara alldeles för lite för en annan. 5 procent har ju naturligt en nivå som ligger utanför referensvärdena också. Det ingår i definitionen av referensvärde. Ingen kommer heller att klandra en läkare som provar en medicin när man har gränsvärden (gäller de flesta åkommor).

Tråkigt att så många har negativa erfarenheter av (alltför) försiktiga läkare när det faktiskt är rätt ofarligt att testa om man mår bättre på Levaxin någon månad. Det kallas behandling ex juvantibus och betyder i klartext: Funkar medicinen så är diagnosen rätt.

Visserligen är ju de som får utslag mindre än 1/1000, men så många som har Behepan i Sverige så måste ju några få även dessa biverkningar. När jag jobbade på en äldremedicin-avdelning såg jag massor av biverkningar som jag knappt trodde fanns.

Om proverna visar fortsatt B12-brist så ska man ju gå vidare till injektioner. Det är egentligen inget konstigt med det. Det finns många som inte tar upp B12 ordentligt. Och att testa lite Levaxin är ju inte så farligt. Förstår inte riktigt hur dina läkare tänkt. B12-injektioner och Levaxin faller definitivt inom "snabbt och enkelt". Vill de bli av med sin "besvärliga patient" eller inte?

Här är det lite av varje som kommer i fel ordning.
Hur vet du att du har skadat tarmludd? Klart man kan vara glutenintolerant även om man är överviktig, bara lite ovanligare. Med järnbrist är det ännu troligare. Om transglutaminaserna (blodprov) är klart förhöjda så brukar det vara glutenintolerans. Har de tagit såna? Det är också en grej som en trött läkare kan slänga med bara för att utesluta.
Sedan kan man tyvärr ha IBS OCH glutenintolerans. Något skadat tarmludd ger dock inte IBS. Inte näringsbrister heller.
Om du blir bättre behandlad ifall du tänker bli gravid - hävda att du försöker skaffa barn då! Jag har själv aldrig hört talas om att man skulle behandla mindre allvarliga näringsbrister bara för gravida, men det kan väl vara någon lokal (eller regional) kultur.

Hade du tillräckliga besvär för att få en operation av ditt sliding hernia så kan man ju tycka att du borde kunna få en till när besvären kommit tillbaka. Eventuellt kan det löna sig att tjata sig till en remiss för bedömning av en kirurg.

Det finns tillfällen när jag nästan funderar på bli allmänläkare istället...

När jag sökte vård för extremt håravfall för 15 år sedan togs det en massa blodprover på mig för första gången i mitt liv. Då hittade man förutom pco, även brist på B12, folsyra, järn och för låg ämnesomsättning. Det var även något avvikande med binjurarna, ev för högt noradrenalin (minns inget för just den utredning rann ut i sanden då jag flyttade och läkarna var ointresserade).

Pga B12-bristen gjorde jag min första gastroskopi. Då såg man att tarmluddet var skadat. Jag vet inte om man tog någon biopsi, ingen har velat svara på mina frågor om detta under 15 års tid.

Eftersom jag hade en del magproblem (konstant diarré, bullrig och gasig, väldigt högljudd mage varje gång jag ätit, alltid springa till toaletten under en måltid + smärta efter att ha ätit vissa saker) så frågade jag efter gastroskopin om glutenintolerans (visste inget om IBS och andra tarmsjukdomar vid den tidpunkten).

Läkaren sa då att mina symptom inte kunde bero på glutenintolerans eftersom jag var överviktig, man gick ALLTID ner i vikt och blev undernärd om man hade glutenintolerans. Eftersom alla andra läkare jag har träffat tycks ha samma åsikt fick jag aldrig någon diagnos, tror inte ens de bekräftade med ett blodprov. Att mitt tarmludd var "skadat" var tydligen ointressant och krävde ingen ytterligare utredning.

När jag för några år sedan fick svåra smärtor i buken dygnet runt och inte längre kan äta eller dricka utan smärtlindring drog de till med IBS. Har gjort ett flertal gastroskopier och de påstår att allt ser bra ut. Men ingen nämnde diafragmabråcket under flera år och det är underligt att det inte syns hur mycket magsyran påverkar då jag har såna problem att jag hostar och får svårt att andas. Men har aldrig gjort uppehåll med omeprazol inför gastroskopierna, det var inte nödvändigt enligt läkarna.

Man har INTE buksmärtor nattetid med IBS. Man ska INTE har näringsbrister. De är s.k. alarmsymptom där man ska leta efter direkta fysiska och behandlingsbara orsaker. Att ha skadat tarmludd (snacka om alarm) är  vanligen diagnostiskt - fast då har en ordentlig läkare förstås tagit en biopsi samtidigt också.  OCH meddelat dig resultatet.

Den här listan tycker jag var bra, även om den inte är professionell. Observera att det står att man kan bli överviktig om man går odiagnosticerad...
celiaki.se/celiaki-intoleranser-allergier/celiaki-glutenintolerans/symptom-2/

Normalt sett behöver man inte sluta ta omeprazol inför gastroskopier. Men om du har problem som bara dyker upp under vissa situationer (ex. får glidbråck bara vid sovdags) så kan man missta frånvaron av fysiska problem vid undersökningstillfället för frånvaro av fysiska problem över huvud taget. En noggrann skopör brukar ändå se ifall det är irriterat i matstrupen. Ett vanligt bråckhål kan hos många ligga snällt och stilla utan röra på sig eller ge några besvär. Men jag tycker ändå att de borde informerat dig.

Ser man negativt på det hela verkar du inte alls ha fått den diagnos du behöver och blivit nonchalant bemött i vården.Ser man positivt så låter det som om ditt liv kan förbättras om du lyckas tjata till dig en ordentlig utredning.
Med sådana symptom måste man ju utesluta glutenintolerans. Ett blodprov är det minsta man kan begära. Om det är positivt  så borde de verkligen göra en tunntarmsbiopsi för att bekräfta diagnosen.
Vid det här laget så får vi anta att du inte har cancer. Övriga potentiella diagnoser och deras utredningar övergår min kompetens.

Ny läkare igen?
Tjata och beställa nya tider tills hen ger upp? Det är lättare att få sin vilja igenom om man vet exakt vad man vill ha och det inte är dyrt (som blodprovet för glutenintolerans). Lite svårare att få en bred utredning ifall det inte visar något, men den dagen den sorgen.

Lyckas du verkligen få ett blodprov eller kanske en utvidgad utredning så kan du väl inboxa mig? Jag vill gärna veta hur det går.

PS. Kom äntligen ihåg vad "sliding hernia" heter på svenska: glidbråck!