Inte haft sex på nästan 4 månader!

Någon som känner igen sig? Tips på hur vi kan få liv i sexlivet igen?

Ni måste ta tag i saken, inte bara vänta på "rätt" tillfälle och hoppas att det händer av sig självt.
Prata med varandra och bestäm att nu är det dags.
Man måste inte vara superpigg, man måste inte ha värsta romantiska tillställningen osv.

Härligt att du har en man som förstår. Det betyder ju inte att han kanske längtar.

Det gick segt att få igång sexlivet efter första barnet. Något som inte var bra för vårt förhållande. Efter barn 2 och 3 gick det mycket bättre eftersom att jag hade inställningen att det var något jag ville få igång.

Varför kan inte du förföra din man? Börja med att göra små hintar. Ge en längre kyss, nypa honom lekfullt i baken, flirta lite osv

Jo, men det är ju just därför du måste bryta mönstret. Det kanske inte behövs så mycket för att han ska fatta vinken.
Som ni har det nu riskerar ni att tappa varandra.

Vi har barn i åldrarna 7, 4,5 och 2,5. Vårt sexliv är bättre än någonsin. Sängen har vi inte använt till det ändamålet på länge

Lust föder lust. Så ni får kanske börja trots att inte passionen infinner sig direkt.

Just Do It!

Sen kan ni återerövra ert sovrum.

Ett dilemma det där. Händer oftast när man får barn och tiden ska räcka till så mycket mer än vad man orkar.

Jag fick inte tillbaks min sexlust alls efter mina två första (kanske inte undra på att pappan stack;).

Men nu efter den tredje... oj, pang sa det bara. Undra om det verkligen är hormonellt eller om det händer något i kroppen?

Lösningen på problemet har jag dock inte... tyvärr...

Jo jag känner väl kanske redan nu lite att vi tappat varandra... vi lever och bor under samma tak, typ. kanske ska börja med vardagsmyset först, infinna lusten till varandra igen och sen successivt leta efter sexlusten igen

samtidigt så är det ju så det kan vara i perioder i livet. det går upp och det går ner, när vi fick vårt första barn hade vi ett uppehåll på nästan ett år

(hade blödningar från v 12 och sedan grav foglossning, efter förlossningen en del besvär från en liten svinkterruptur+barn som aldrig sov osv)

Så länge man kan prata om det, och kan mötas i det så behöver det ju inte gå ut över relationen.
Vi kunde kramas vid diskberget och sucka över situationen och såg fram emot att det blir bättre när hon blir större.
 och det blev det ju.

Det är nog onödigt att känna press och stress, man har inte ett sämre eller bättre förhållande enbart pga antal gånger man har sex i veckan, så länge man har kontakten och en trygghet och tillit i varandra så tar man sig igenom svackorna och ut på andra sidan när situationen rätat ut sig och orken återvänder.